”Bussar kan inte svara på det ökade trafikbehovet”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Spårvagn i Åbo. Spårvägen är en central del av framtidens kollektivtrafik är det andra av Nicke Wulffs argument för spårvägen (ÅU 16.12.2023). Egentligen är det till sin form inte ett argument utan en förutsägelse. Själva argumentet är: Bussar kan inte svara på det ökade trafikbehovet då deras kapacitet är klart mindre än spårvagnens.
Detta bygger inte på kända fakta och det behövs inte någon lång insändare för att klargöra det. Däremot kan man fundera över hur en sådan uppfattning har slagit rot.
Hur man än vrider och vänder på fakta är resultatet att rusningstidsbelastningen av kollektivtrafiken i Åbo inte ligger ens nära den punkt där busstrafiken inte längre kunde tjäna den. Och inte kommer den att göra det under de närmaste femtio åren heller. Se t.ex. Turun raitiotien kysyntäennusteet, uppdaterad 21.3.2023 och den mängd av kapacitetsuppgifter som finns på webben om BRT och andra bussbaserade kollektivtrafiksystem.
Jag blev förvånad över hur entydigt faktaläget är och fundersam över hur väl spårvägsivrarna tycks ha lyckats i sin missinformation. Räcker det med att upprepa anekdotisk kunskap om fulla bussar i Kråkkärret?
Argumentet får i alla fall klart underkänt.
Här kunde man ta in ett annat ofta hört argument: Spårvägen vore ett ypperligt tillfälle att höja en eftersatt stadsdels status – och här avser man då Kråkkärret. Det finns en mängd forskning om transportnätets betydelse för social utjämning. Också borgmästaren, Minna Arve , har kopplat den sociala rättvisan med spårvägsprojektet, men frågan är inte entydig.
Har man frågat Kråkkärrets invånare om det är en spårvagn de vill ha om det skulle göras en satsning på deras stadsdel? Eller kanske någonting annat?
I den andra ändan av den för ett par år sedan aktuella planen, i Runosbacken, ville ju invånarna inte ha någon spårvagn – eller några större ändringar alls. Allt detta skulle kräva mera lokal forskning.
Min föregående insändare (ÅU 29.12.2023) har än så länge inte gett upphov till en enda kommentar. Kanske insändaren till sin form inte var mera upphetsande än ett spontant diskussionsinlägg av Olli Rehn .
Men Jalle Ahlbeck tangerade en glömd aspekt i debatten: hur stor smittorisk utsätter jag mig för i en rusningsbuss med snoriga medmänniskor? Det finns en mängd skrivet om det, men jag känner inte till att hälsoaspekter skulle ha behandlats i en samhällsekonomisk kalkyl i anslutning till kollektivtrafiken. Plats för analys?
Jag ska återkomma till frågan om spårvägen på sikt är en ekonomiskt hållbar investering. Jag tror att många kommer att ha invändningar.
Jan-Erik Wiik
Till Halonen:
Det där är enbart ännu ett sätt att motsätta sig spårvagnar och i våra vinterförhållanden skulle det du nämnde ovan aldrig heller fungera. Och jag upprepar för hundrade gången: jag och vi andra spårvägsförespråkare förstår inte alls heller vad ni spårvägsratare menar med ”ändra rutten vid behov” när Kråkkärret- hamnen – linjen och de övrigt planerade snabbspårvägslinjerna är så pass beständiga linjer att det inte finns behov av någon som helst flexibilitet. Pålitliga och kända stålskenor är precis det som behövs och luftledningar, eftersom det inte finns något bättre och säkrare sätt än det i Tammerfors och på Helsingfors och Esbos snabbspårvägslinje 15. Med stålskenor får man också vid behov någon sträcka med batteridrift men endast där det absolut är ett måste – som vid köpcentret Jumbo på Vandas snabbspårväg som börjar byggas på hösten 2024.
Tekniikka&Talous av 12.1.2024 innehöll intressant information om ny spårvägsteknlologi. Inga fasta stålspår utan ett slags digitala skenor i form av små magneter under asfalten. Kostnaden är säkert en bråkdel av kostnaden för stålskenor och gör det enkelt att ändra ruttnätet efter behov. Dessutom är spårvagnarna batteridrivna vilket betyder att man slipper dyra och besvärliga luftledningar för strömtillförsel. Ytterligare fördelar är att de går på gummihjul, vilket gör att man kan undvika buller problem, och att man kan ta vara på den energi som frisläpps då vagnen bromsas.
Med andra ord massor av fördelar. Vad säger spårvägsvännerna?
Henrik Halonen
Åbo
En sak till till Wiik och Ahlbeck: Era kommentarer om ”snoriga Kråkkärrsbor och passagerare” säger allt om er och era egna åsikter som ni står för själva. Att jag nu lyfte fram ett helt tomt argument som att snabbspårvagnar ger mera luft åt passagerare än överfulla bussar på Kråkkärret – linjen i rusningstid tänker ni förstås också gräva ner och förklara bort. Spårvägsskeptiker står för sina egna åsikter.
Det enda Wiik, Ahlbeck och övriga spårvägsskeptiker gör är att hela tiden försöka bortförklara och avrunda ner alla vettiga argument för snabbspårvägen, och det är inte utan orsaker som vi spårvägsförespråkare måste påminna läsarna om det, och det är inte heller utan orsaker som även Nicke Wulff skrev sin insändare här då. Jag lämnar det obesvarat vad det är Wiik och de andra ljuger om eftersom det ändå inte hjälper att fortsätta att diskutera med fullständigt inbitna spårvägsratare.
”Wiik fortsätter att ljuga,” står det på spårvägsförespråkarnas fb-sida som en kommentar till min insändare.
Om man frånser det icke helt ringa obehaget att stup i kvarten bli kallad för lögnare, så återstår att konstatera att det självfallet är fullt legitimt att vara oense med mig och mina åsikter.
Men för att debatten ska kunna föras vidare bör nog de som anser att jag ljuger tala om för oss ÅU-läsare vad det är jag ljuger om samt ge en grund för kritiken; vad bygger den på?
Jan-Erik Wiik