Carina Holm 14.11.2018 04:00

Det är budgettider i de åboländska städerna och kommunerna som bäst och de faktiska riktlinjerna för nästa år dras i dessa dagar upp i fullmäktigeförsamlingarna.
Det är nu eventuella vallöften och önskemål ska konkretiseras och framför allt formuleras så att beslutsfattande kolleger från andra partier förstår vikten av att det ena eller andra projektet blir verklighet i hård konkurrens med alla andra behjärtansvärda projekt.
Den gemensamma kassan ska räcka till både det ena och det andra. Det gör den för det mesta inte.
De flesta kommuner försöker undvika skattehöjningar så långt det bara är möjligt.
En skattehöjning ses ofta som en sista utväg, som man inte vill använda sig av för ofta. När närliggande orter tävlar om nya invånare vill ingen kommun göra sig känd för en kommunalskatt som bara stiger och stiger varje år.
Ett undantag i Egentliga Finland är Oripää, som i måndags beslöt att höja skattesatsen från 19,75 till 21 procent. Kommunen höjer också sina fastighetsskatter.
Däremot behåller till exempel Rusko sin skattesats på 19,75 procent, liksom Kimitoön, där hårda sparkrav väntar.
Den som inte vill höja skatten måste ta lån, om inte pengarna räcker. Så gör både Åbo och S:t Karins.
I Åbo beslöt stadsfullmäktige i måndags att ta nya lån på 99 miljoner euro för att stadskoncernen med dotterbolag ska klara av kommande investeringar (ÅU 13.11.2018).
Fortsätter utvecklingen som planerat överstiger Åbobornas samlade skuld en miljard euro om två år. I S:t Karins höjs skuldbördan per stadsbo till över 3 000 euro, när staden nu ökar sin lånebörda med 21 miljoner euro. Också på Kimitoön väntas lånebördan öka, då kommunen enligt planerna lyfter 7,3 miljoner euro mer i lån nästa år. Det betyder att skuldbördan per invånare växer till 3 760 euro. (TS 13.11.2018.)
Samtidigt är det inga extravaganser som städerna unnar sig. Sextio procent av Åbos planerade investeringar går till skolfastigheter, som renoveringen av Katedralskolans gymnastiksal och skolan Puolalan koulu (ÅU 13.11.2018).
I S:t Karins går en tredjedel av investeringarna till skolprojekt som Valkeavuori, Hovirinta inklusive Svenska skolan i S:t Karins och Piispanlähde.
Politikerna i S:t Karins är oroade över den växande skuldbördan.
Samlingspartiets gruppordförande Sanna Vauranoja påpekade att stadens ekonomi inte är i balans och att staden därför måste börja arbeta för att få den i balans genast efter årsskiftet.
– De smärtsamma besluten kan inte skjutas på framtiden, säger hon (TS 13.11.2018).
Stramare tider att vänta, med andra ord.
Att så många skolor runtom i landet kräver stora investeringar är inte bara ett problem för den enskilda kommunen eller staden. Det går nästan att tala om en nationell epidemi av dåligt byggda skolhus och få är de kommuner som inte har en enda skolfastighet med dålig inomhusluft att bekymra sig över.
I Tavastehus går till exempel över 1 300 elever i grundskolan just nu i skola i baracker eller andra tillfälliga lokaler på grund av problem med inomhusluften i de egentliga skolbyggnaderna (Yle 7.11.2018).
Också på Kimitoön behövs investeringspengar för att åtgärda problem med inomhusluften i skolcentret i Kimito.
I Pisa-landet Finland behövs det åtgärder också på nationell nivå för att få bukt med problemen med dålig inomhusluft i skolorna.
Bäst för alla också på sikt skulle vara om de skolhus som byggs och renoveras nu för att ersätta problemfastigheterna både planeras och byggs för att undvika framtida problem med inomhusluften.
Frågan är ändå om pengarna, trots den ökande lånebördan, räcker till ett så långsiktigt tänkesätt?
Har kommunerna och städerna råd att gå in för hållbara lösningar både ekonomiskt och hälsomässigt?
Eller skjuter man de besluten framför sig, till en annan budget, när det kanske finns mer pengar att ta till?

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln