Bubblor av babblare
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Alltid nu och då inser jag att jag helst av allt bara skulle glömma bort och slippa allt vad sociala medier heter. Men eftersom det i dagens läge hör till att man å jobbets vägnar måste följa med vad det snackas om också där är en längre paus från sociala medier inget alternativ.
Under min alterneringsledighet i fjol höll jag en paus från det mesta på sociala medier under en månads tid och insåg att jag faktiskt mådde väldigt mycket bättre under den månaden. Nu är det inte så att jag personligen skulle lida särskilt mycket av påhopp eller osakligheter, men andan och diskussionsklimatet man stöter på får mig fortfarande att rygga tillbaka nu som då.
Då någon läser in någonting i en text, gör sin egen tolkning av det och för budet vidare bildas det ofta ett slags ”trasiga telefonen”-fenomen över det hela. Det förvrängda budskapet blir snabbt en sanning – och sprider sig som en löpeld.
Dödsskjutningarna i Perno i Åbo under påskhelgen ledde direkt till ett enormt drev på olika diskussionsforum – och man pekade till och med ut en helt oskyldig person som gärningsman. Han hängdes ut direkt, först med initialer och antydningar, senare med både namn och bild på olika forum. Mannen valde sedan att gå ut i Turun Sanomat med sin berättelse om hur ryktet blev ”sanning” – och alla konsekvenser det förde med sig.
Han har gjort en brottsanmälan för ärekränkning på grund av händelserna.
Fallet med Åboföretaget Deliverde som ÅU skrev om för några veckor sedan är likaså i färskt minne.
Sällan blir diskussioner på nätet särskilt konstruktiva (undantag finns förstås). I valtider känns det som att många som inte annars är det minsta aktiva i olika forum plötsligt vaknar till. Särskilt nu då traditionella valkampanjer med kaffebjudningar på torg och utanför affärer i praktiken uteblir helt och hållet.
Kampanjarbetet förpassas till nätet och insändarspalterna. Diskussionsforumen är de facto dagens insändarspalter, men utan etiken och moralen som hör till. Utan eftertanken som hör till. Utan respekten.
Hjärnimpulsen som får fingret att klicka på ”publicera” i flödet är mycket snabbare än den impuls som krävs för att tänka igenom en välformulerad åsikt – och tvinga den igenom ett filter för moderering och eventuell publicering.
Dessutom kan det ofta gå så att man redan hunnit ångra sig innan åsikten ens publicerats. Att ångra ett inlägg på sociala medier är inte fullt lika enkelt. Det finns alltid någon som hunnit ta en skärmdump och då står man där, med byxorna runt fotknölarna, trots allt.
Och jo, har jag inte värre problem än så här så är det inte mycket att klaga på. Så sant det också.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.