Bråd höst väntar jägarna på Hitis-Rosala – där det finns alldeles för mycket hjortar
Förberedelser. Här bygger Eric Malmlund t.v. och Sune Fromholz ett stort lock att sätta över den grop där hjortresterna komposteras. Fromholz fyraåriga tax Sisu är med. Foto: Monica Sandberg
Hitis-Rosalalandet har nu ungefär 500 hjortar. Licenserna för att skjuta hjortar är för den här säsongen 50.
– Det betyder att vi nästa år har än fler hjortar, också om vi kanske får några licenser till.
Det säger Eric Malmlund, flitig jägare på Hitis-Rosalalandet där jakt bedrivs på 2750 hektar.
– Räknar vi vattenområden och omgivande holmar och öar med så blir vårt område lika stort som fasta Kimitoön, säger Sune Fromholz, ordförande för Hitis-Rosala älgjaktlag.
Hjortar syns hela tiden
Namnet till trots handlar jakten här just inte om älgar för de verkar inte trivas på samma vis som hjortarna.
De drog sig utåt havsbandet då fasta Kimitoön fick vargar. Om det fanns gott om hjort redan tidigare så finns det nu verkligt gott om dem.
– Om man kör mellan Hitis by och Rosala by så kan man på den tio kilometer långa sträckan se 15-20 hjortar nästan varje gång, säger Malmlund.
Äter allt utom Polstjärnan
Avskjutning behövs alltså, annars blir läget alldeles ohållbart. Redan nu smäller det vid hjortkrockar rätt ofta, och i trädgårdarna är det nät runt allt som det bara går att sätta nät omkring.
– Men till exempel trastnät sliter hjortarna sönder, och kvistar böjer de ner så att de når. Förresten når de nästan tre meter upp om de ställer sig på bakbenen. De äter allt, hemma hos mig är det bara rosen Polstjärnan som de har lämnat i fred, säger Fromholz.
Jakt också på Örö
Älgjaktlaget har nu en bråd tid framför sig med jakt så gott som varje veckoslut. Också Fromholz tax Sisu har en intensiv period framför sig eftersom inga andra jagande hundar är med. På fasta Kimitoön lämnar många jägare sina hundar hemma på grund av risken att möta varg men här går det bra ännu.
– Att skjuta tar inte lång tid, mera tid går nog åt till allt som ska göra efteråt, menar Fromholz.
Jaktlaget har ett slakteri med kylrum, men säljer inte köttet utan erlägger arrende i i form av kött till markägarna. Bara på Örö och några andra ställen som ägs av Forststyrelsen så betalas arrendet i reda pengar.
Förstås tar jägarna också själva hjortkött, vi kan väl de flesta recerpten vid det här laget, säger Malmlund som har jobbat som kock.
Skogsplantor som vinbärsbuskar
Hjortarna – som vid räkningen i vintras uppskattades vara 300 till antalet – gör förstås också skada på skogen. Fromholz säger att det ser ut som vinbärsbuskar, där han för tre år sedan planterade skog.
Jaktlaget har bara sju medlemmar, och klarar sig rätt bra med det.
– Men vi gläder oss åt att snart ha en 17-årig flicka med, säger Malmlund och Fromholz.
Ivriga gästskyttar är med
På en del håll sägs att jägarna inte bryr sig om att utnyttja alla licenser eftersom det är jobbigt att slakta hjortarna och det ger just ingen ekonomisk vinst – hur är det på Hitis-Rosala?
– Här använder vi nog alla licenser och brukar dessutom be att få några till. Det är bara om någon är sjuk som han säger nej. Vi i jaktlaget har ett par gästskyttar med oss och de är så ivriga att de kommer nästan innan jag ringer, säger Fromholz.
Om det blir en bra isvinter, hur påverkar det hjortarna?
– De kanske söker sig vidare till andra ställen. Eller så kanske vargar söker sig hitåt. Det vet vi inte, säger Fromholz.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.