Stefan Holmström 02.04.2020 05:00

Det låter lite som ett fall för tevens poliskommissarie Kurt Wallander i Skåne. Polisen får ett tips av utländska kollegor om att något skumt pågår på den idylliska glesbygden: En lokal knarkodling med kopplingar till organiserad brottslighet.
Efter noggrann rekognoscering slår polisen till, på en plats där man minst kunde ana att det finns, på vischan i Kimito. Polisen stoppar trafiken på väg 183 och flera polispatruller avancerar från olika håll. Pansarfordon har de också.
När operationen var över – i alla fall lokalt – var polisen förtegen. Det hade varit ett ”utredningsuppdrag” där inga utomstående stördes.
Här hade Wallander redan för länge sedan knutit ihop säcken och inte lämnat obesvarade frågor. Men så är den fiktiva deckarvärlden något helt annat än verkligheten.
Nu har vi då fått svar, många. Och det var kanske sådana svar som vi inte hade hoppats på: en serbisk professionell liga som odlade cannabis i tre olika glesbygdshus i Finland.
Verksamheten leddes från Serbien, varifrån skurkarna fixade både odlingsutrustning och fordon. Tjugo personer misstänks för brott.
Metoden är logisk. Riskerna med närodlat är mycket mindre än om man försöker smuggla in knarket.
Det är i viss mån ändå svårt att ta det med ett analytiskt, resonerande lugn. Här, hos oss, nästan hos grannen? Det här är förstås också en ögonöppnare då det gäller hur gles vår närglesbygd verkligen är. I kombination med traditionen att hålla ett respektfullt avstånd till andra, så är väl vår landsbygd idealisk för denna typ av brottslighet. Inte bry sig om vad som pågår hos grannen, så länge det inte stör en själv.
Varför valde ligan då hus i Kimito, Suomussalmi och Haapavesi? Kanske det bara handlade om logistiken, närheten till lokala marknader.
Det är kort väg från Kimito till södra Finlands stora städer. Och från de två andra odlingsplatserna är inte leveransvägen lång till exempelvis Uleåborg.
Det som oroar lite mer är det att det handlar om en serbisk liga. Sverige har länge dragits med ”Balkanmaffian”, som har ett starkt grepp om narkotikahandeln. Redan för över tio år sedan sändes svenska poliser och soldater till Balkanhalvön för att kartlägga kopplingarna mellan organiserad brottsligheten där och i Sverige. Då de brottsliga nätverken globaliseras har svensk polis prioriterat högt den lokala närvaron utomlands.
Då det gäller odlingen i Kimito går tankarna osökt till de stora kokainfallen i Helsingfors. I somras gjordes ett beslag på nästan tio kilogram kokain i Västra hamnen. I september påträffades tolv kilogram kokain i en container i Nordsjö hamn.
I december anföll beväpnade, maskerade män en förare i en långtradarterminal i Esbo, strax efter att han hämtat en container från Nordsjö. Angreppet misslyckade och polisen grep senare männen. Enligt vissa medier skulle det kokain som hittades ha vägt flera tiotals kilo. Största kapet någonsin.
Åtminstone det första av dessa fall har kopplingar till Balkanhalvön, de andra har polisen inte sagt så mycket om. Därtill har vi all inhemsk organiserad brottslighet, alla ligor som så gärna bistår eller bygger nätverk.
Det riktigt oroväckande är om vi bakom de nämnda fallen kan se en koppling till den korruption och brottslighet som förekommit inom polisen? Det var mycket ruttet i organisationen då polischef Jari Aarnio organiserade knarksmuggling. Flera andra poliser, också högt uppsatta, visste en hel del om det som pågick, men blundade eller medverkade.
Som det ser ut sabbade man vid Helsingforspolisen också utredningar som poliser i andra regioner gjorde, som fallet med det misslyckade värdetransportrånet i Åbo 2002. Förundersökningsmaterial försvann och utredningsansvar flyttades till Helsingfors, där allt begravdes – varför? Aarnio misstänks i sin tur ha varit delaktig i mordet på nyckelpersonen bakom det stora Arlandarånet. Det skedde bara några veckor före rånförsöket i Åbo, varefter det blev många värdetransportrån och -försök i Sverige och Finland.
Det tar lång tid att åtgärda den organiserade brottslighet som sponsrats av vissa rötägg inom den finska polisen.
Det är också bra att inse hur små odlingarna i Kimito, Haapavesi och Suomussalmi var. Det tog tre år för skurkarna att producera knark som är värt bara en bråkdel av en enda kokainlast i Nordsjö. Småspelare, med andra ord.
Framgången antecknas som ett plus i protokollet men polisen har mycket kvar att göra för att lappa de sprickor i förtroendet som Aarnio och hans liga åstadkom. Det behövs större tillslag, större framsteg.

Stefan Holmström
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln