Bonnier erövrade Svenskfinland – för ÅU innebär det tidernas chans
Kontinentalplattorna skälver i Mediesvenskfinland.
Nyheten om att svenska Bonnier News köper upp österbottniska mediekoncernen HSS Media, inklusive tidningarna Vasabladet, Österbottens tidning och Sydin, kommer bara nio månader efter att Bonnier gått in som majoritetsägare i den nyländska mediekoncernen KSF Media (numera Hufvudstadsbladet Ab).
Konsolideringen av tidningshusen innebär att det nu finns två stora medieaktörer på svenska i Finland: Svenska Yle (public service) och Bonnier News (private service).
De finlandssvenska Bonniervärven är ändå inte identiska.
Förlustbringande KSF Media ägs till 51 procent av Bonnier och 49 procent av Konstsamfundet som fortsätter garantera ett ekonomiskt stöd, oklart ändå hur länge.
Däremot köper Bonnier hela vinstbringande HSS Media och garanterar en printutgivning under åtminstone tio år, oklart ändå om antalet utgivningsdagar består.
HSS tidigare ägare Harry Schaumans stiftelse som signalerat att man inte nödvändigtvis ska äga medier kan nu fokusera på annat.
För de uppköpta mediehusen innebär affären att man får en svensk ägare som uttryckligen kan den journalistiska affären och har en aktiv vilja att utveckla den. De kan dra nytta av Bonniers resurser, plattformar och den tekniska utveckling som digitaliseringen kräver.
Sannolikt innebär affären inte bara att vd:n, it-, ekonomi- och andra stödavdelningar saneras bort på HSS och Hufvudstadsbladet Ab utan också att organisationerna och redaktionerna överlag slimmas på sikt.
För Bonnier handlar köpet förstås om att stärka affärsverksamheten. Nordens största mediekoncern, med över 200 tidningstitlar och magasin och drygt 2000 anställda journalister inom Bonnier News, vet hur den slipstenen ska dras.
Kommersiella ägarkrafter kommer ändå att kräva tydligare resultat av samtliga inköpta tidningar, också i form av journalistisk kvalitet. Det gynnar alla, men sätter press på journalisternas förmåga att skapa relevant innehåll som stärker läsaraffären. I bästa fall leder det till en vassare journalistik och en säkrad mångfald av medier också i fortsättningen.
I sämsta fall innebär Bonnieraffärerna en likriktning av innehåll och åsikter, och en urvattning av varje tidnings särart.
Vad betyder Bonnierdominansen då för ÅU?
200-åriga ÅU står nu kvar som fastlandets enda självständiga och inhemskt ägda svenskspråkiga mediehus. I övrigt är det omöjligt att slå fast effekterna på längre sikt.
Men här har ÅU tidernas chans att observera vad Bonnier News gör i Svenskfinland, hur de uppköpta tidningarna kommer att utformas och hur stora förändringarna blir inom exempelvis nyhets-, opinions- och kulturjournalistiken. Suddas särprägeln ut, tappar de sin (finlandssvenska) själ eller finns det framgångsrecept att ta efter?
ÅU kan alltså idka en intressant innehållsauditering för att se hur mediebranschens hyllade jätte väljer att utforma sina nyförvärvade tidningstitlar – och sedan agera därefter.
Det lokala innehållet är det unika guldet, och det kan bara vaskas fram lokalt. För ÅU är det en tillgång, oberoende av hur fortsättningen ser ut.
utmärkt analys och slutsats!