BOKEN: Småstaden, stränderna och supandet skapar spänning i ny roman med Hangökoppling
Karin Collins andra roman är placerad i Hangö, liksom den första, som hette ”Flickan på udden”. Centralpersonen där var ett barn, en flicka som tagits från sin mamma och placerats i ett hem där det fanns något att dölja. En död kropp aviserades redan början, som en genremarkör.
Den andra romanen, ”Under isen” utspelar sig i samma stad. Nu är det smällkall vinter, och någon drar nytta av den och avlägsnar en person för alltid, så att det ser ut som en olyckshändelse – förhoppningsvis så. Vem den döda är förblir hemligt länge, men läsaren börjar ana vem som ska bli offret.
Karin Collins andra roman ”Under isen” utspelar sig liksom den första i Hangö.
I ingendera boken är polisarbetet, som för det mesta är i fokus i deckare, i centrum. Det som dominerar berättelsen är i stället miljön, staden Hangö och konstellationerna där, med några enskilda i närbild. Miljöbeskrivningen fungerar så pass bra att man skulle kunna klara sig också utan den döda kroppen, men den hör till genrekonventionen, som romanen liksom i förbifarten bekänner sig till.
Barnet i centrum
I ”Under isen” är också ett barn i centrum, pojken Peter, en känslig kille, som inte får så mycket uppmärksamhet hemma och som inte kan hävda sig i ishockey. En kväll på väg hem från hockeyn ser han hur en ung kvinna står halvnaken på gården till ett hus.
Hon har blivit utkastad i av en full och rasande partner. Han stannar och ger henne sin mössa och sina vantar, väntar med henne tills hon antar att pojkvännen slocknat och hon kan gå in igen.
Det är en upprivande upplevelse för ett barn, och pojken blir fixerad vid minnet och börjar fantisera om den unga kvinnan, hon heter Sofie, men han tänker på henne som Prinsessan.
Han har alltmer detaljerade räddningsfantasier. Vinterveckorna går, och han utsätter sig själv för fara i sitt heroiska uppdrag.
Men det är inte bara Peter-spåret som håller ihop romanen. Minst lika viktiga är Åkarn, en svårt alkoholiserad tidigare taxichaufför, och Gunilla, som är hemmafru med energi som blir över sen hon skött om hem och barn och kontakten till mamman och vinterbadandet.
Under isen
av Karin Collins
Omslag och grafisk form: Emma Strömberg
Schildts & Söderströms, 2020
301 s.
Gunilla är en av historiens intressantaste, hon är en blandning av välvilja och frustration, hon har kort startbana när det gäller att dra slutsatser, hon har själv en hemlighet för sina barn. Det Karin Collins är bäst på är att beskriva relationer som på olika sätt har en skev balans eller är osynkroniserade.
Gunilla kanaliserar sin frustration i riktning mot äkta mannen Benkku, som är så irriterande tillfreds med sitt liv som lärare, när han enligt henne skulle ha alla förutsättningar att sikta högre. Det finns ett slags lågintensiv inflammation kring Gunilla redan från början.
Men det är kring Peter och kring Prinsessan som berättelsens sårighet ligger. De är personer som det omgivande samhället och familjen inte är uppmärksamma på. Peter känner att han inte riktigt duger som han är, Prinsessan har inte mycket att hålla sig till, bara huset hon ärvt av sin farmor, och där har den våldsamma pojkvännen rotat sig.
Karin Collins. Pressbild
Det är bäddat för urladdning. Vägen slingrar sig fram genom person- och miljöskildring. Romantiteln pekar också på rörelserna under ytan i småstaden. I vilken del av staden man bor har betydelse för hur man blir bemött, men själva topografin spelar också en egen roll, särskilt när den beskrivs nära barnens synvinkel bidrar den stort till dramat. Stränderna, järnvägens dragning, gatubelysningen en snöig kväll när just ingen är ute, allt bidrar till intensiteten.
Bokens tid är 1980-tal, men själva handlingen är rätt tidlös. I den förra boken avslöjades nödvändiga detaljer gradvis i brev, nu är det en dagbok som får läcka information till läsaren. Den här gången är relationerna mer utmejslade och så pass spänningsbärande att dagboken ibland känns som en hjälpkonstruktion.
Ann-Christine Snickars
ann-christine.snickars@aumedia.fi
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.