Boken "Sjöfarten i krig" berättar om sjöfarten under de båda världskrigen
Under januari 1940 riktades de sovjetiska flyganfallen framför allt mot de finländska hamnarna i syfte att avskära landets försörjning. Nyårsdagen 1940 utsattes Åbo för fyra olika bombräder utförda av cirka 30 ryska bombplan som tillsammans fällde omkring 150 bomber. Värst drabbades hamnområdet. Finska Ångfartygs s/s Leo sjönk vid kaj och Arcturus fick ett hål i sidan. Slottet i bakgrunden skadades också svårt av bomber. Foto: Sjöhistoriska institutet vid Åbo Akademi
Sjöhistoriska institutet vid Åbo Akademi ger i en jämn ström ut böcker som berör sjöfarten i Finland och Norden. Den senaste boken, som utkom i höstas, heter Sjöfarten i krig, och handlar om sjöfarten under de båda världskrigen.
I förordet till boken tecknar bokens redaktörer professor emeritus Nils Erik Villstrand och Kasper Westerlund, intendent och föreståndare för Sjöhistoriska institutet, bakgrunden till stridigheterna till sjöss.
Bakgrunden ger bilden av hur det militärindustriella komplexet formas under decennierna kring den andra industriella revolutionen på 1870-talet för att möta örlogsflottornas krav på anpassning till ny teknologi.
– Villkoren för sjökrigföringen omformades med början redan på 1850-talet i något av en sjömilitär revolution. Det hänger ihop med den allt mera sammanlänkade världen av global handel och nya produkter och behov av råvaror för industrin, och som följd måste handelsflottor och nationella sjövägar säkras. Följden blir att seglet, träet och den gjutna framladdade kanonen ersätts med ånga, järn och kanoner i stål som var räfflade och laddades med explosiva granater. En förändring som var både snabb och genomgripande, säger Kasper Westerlund.
Målad. Helsingforsångaren Esbjörn målad med finsk nationalitetsbeteckning. Foto: Kolorerat fotografi: Sjöhistoriska institutet vid Åbo Akademi
Decennierna innan första världskriget bryter ut präglades av en sjömilitär kapprustning mellan utmanaren Tyskland och Storbritannien som vant sig vid att om inte totalt dominera världshaven så åtminstone se sig själv som den ojämförligt starkaste marina makten i världen.
Innan första världskriget introduceras även ubåten och flygplanet som en del av sjökrigföringen.
Tyskland förklarade oinskränkt ubåtskrig 1917 med ambitionen att sänka mer brittiskt tonnage än britterna hann ersätta, men motmedel mot ubåtarna utvecklades och USA drogs med i kriget.
Trots att ubåtarna åsamkade handelsflottorna massiva förluster blev de själva oskadliggjorda i sådan mängd att deras insatser inte blev krigsavgörande.
Flygplanet fungerade under första världskriget främst som ett redskap i spaningen.
Vid vinterkrigets utbrott bestyckades isbrytaren Tarmo och bildade tillsammans med tre andra systrar en isbrytarflottilj i Skärgårdshavet. På bilden ses Tarmo maskerad vid Saggö på Åland i december 1939. Foto: Sjöhistoriska institutet vid Åbo Akademi
Ryssland hade 88 plan stationerade i Östersjön. Planen opererade bland annat från sydvästra Finland och Åland och försökte lokalisera tyska ubåtar och andra tyska örlogsfartyg, men de höll också ett öga på fartyg som transporterade svensk malm till Tyskland.
I och med att vapnen tystnade 1918 och Tyskland kapitulerade ändrades maktförhållandena i Östersjön radikalt.
Det tyska nederlaget i första världskriget ledde till att landet utsattes för hårda fredsvillkor som gav grogrund för revanschism. År 1939 var Nazityskland rustat för krig.
Kriget som följde vändes till de allierades fördel på haven först 1943, bland annat tack vare flyg med lång räckvidd, bättre radar och framgångsrik konvojtaktik.
– Med radarn och atombomben som de främsta undantagen var andra världskriget också i fråga om militärteknologi i hög grad en upprepning av det första.
– Främst handlar boken om Östersjön. För Finlands del blev halva handelsflottan inlåst i Östersjön och andra halvan utestängd då tyskarna ockuperade Danmark och Norge i april 1940 och upprättade den så kallade Skagerrakspärren, en minspärr som stoppade landets transoceana trafik fullständigt.
– Ett andningshål utgjorde den trafik över hamnen i Petsamo som kunde upprätthållas under ett drygt år från maj 1940 till juni 1941.
– Finlands synnerligen utsatta läge och kriskänslighet gör frågan om den finländska sjöfarten under de båda världskrigen särskilt intressant. I hur stor utsträckning och på vilka premisser kunde den upprätthållas? I vilken mån kom en reducerad sjöfart att få konsekvenser för Finlands ekonomi? Alla de här frågorna är förstås lika aktuella idag.
Natten till den 13 april 1918 sprängdes s/s Pargas i sank av de röda vid kanalbacken i Åbo hamn. Fartyget bärgades och sattes åter i trafik våren 1919. Elis Löfman, Sjöhistoriska institutet vid Åbo Akademi
En av de många aspekter på handelsflottan i krig som boken också tar upp är hur styvmoderligt personerna som tjänstgjorde i handelsflottan behandlades av staten efteråt.
– Deras insatser är i många fall jämförbara med dem som stred vid fronten. De såg till att landet försörjdes.
Det har rests en hel del monument över dem som kallas ”krigsseglare” i de övriga nordiska länderna men hos oss har gruppen inte uppmärksammats. Sjömännen som tjänade inom handelsflottan under krigsåren fick inte heller någon veteranpension.
Sjömännen i handelsflottan fick se en stor del av sina fartyg sänkta, de bombades och fick leva med ständig minfara. Första världskriget krävde 259 civila finländska sjömäns liv och 92 fartyg sänktes.
Andra världskriget krävde 261 civila finländska sjömäns liv, 1712 internerades, varav 363 i tyska koncentrationsläger där 48 miste livet. 70 fartyg sänktes, vilket resulterade i en tonnageförlust som är mer än hälften av den totala handelsflottans dräktighet innan kriget.
– Krigsskadeståndskraven decimerade ytterligare handelsflottan efter att andra världskriget var slut. Såväl nytt som gammalt tonnage men också ett stort antal nybyggen.
”Nästa gång gör vi något fredligt”
Vad gäller fortsättningen på Sjöhistoriska institutets seminarier med påföljande fina böcker säger Westerlund:
– Det har varit mycket sjökrig på sista tiden trots att vi annars huvudsakligen är inriktade på det civila. Nästa gång kommer det att bli något fredligt.
– Vi har ett gott samarbete med olika organisationer i Sverige, det har gjort att vi lyckats sälja våra böcker rätt bra.
Sjöfarten i krig har sålts i över 900 exemplar under de första månaderna.
Marcus Prest
Texten publicerades ursprungligen i tidsskriften Meddelanden från Åbo Akademi.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.