Freja Rudels 30.10.2021 09:00

Quynh Trans debutroman ”Skugga och svalka” handlar om en familj i Jakobstad i trådtelefonernas och VHS-kasetternas tid.

Mamma Má är utforskar olika sätt att tjäna pengar. Storebror Hieu slarvar med skolan, hänger ute på stan, förälskar sig i flickorna och har svårt att hålla knytnävarna i styr. Lillebror, romanens jagberättare, försöker förstå och finna sig en plats i den värld som blivit honom tilldelad.

I ett tidigt skede av läsningen kommer jag att tänka på den lite otympliga titeln på en av novellerna i Nam Les debutsamling ”Båten” (2008): ”Kärlek och vördnad och medlidande och stolthet och barmhärtighet och offervilja”.
Novellen handlar om en författare in spe som slits mellan en tidsenlig beställning på etnisk litteratur – en nisch han har de rätta förutsättningarna att fylla – och sitt personliga sökande efter en berättelse. I novellen tillskrivs titelns uppräkning William Faulkner. Han ska ha sagt att det är just kärlek, vördnad, medlidande, stolthet, barmhärtighet och offervilja som en författare ska uppehålla sig vid.

Tran är uppvuxen i Jakobstad dit hans föräldrar kom från Vietnam 1989, samma år som han föddes. Le är en australiensisk författare med en bakgrund som båtflykting från Vietnam. Att jag tänker på Le när jag läser Tran avslöjar begränsningarna i min beläsenhet när det kommer till författare med vietnamesiskt påbrå. Det vittnar också om hur lätt etnicitet lägger sig som ett filter över litteraturen.

Anledningen till att jag ändå dröjer vid kopplingen är att Trans ”Skugga och svalka” i likhet med Les ”Båten” överskrider de förutfattade meningar och beställningar som lätt vidhäftar litteratur av författare med någon sorts invandrarkoppling. I båda fallen är det frågan om sällsynt övertygande debutverk som kretsar kring människovarats stora och eviga frågor.

I ”Skugga och svalka ” drar Má genom stan i jakt på arbete. Vid handen har hon berättarjaget som ombetts att se ynklig ut. Hon försöker ta sig fram själv, men det främmande landet och språken gör att hon jämnt måste ty sig till någon. Hon slår Hieu som har slagit en flicka. Hieu som förkroppsligar hennes oro och ansvar, som har blivit en visa på byn och måste bankas rätt igen.

Genom mammans strävanden, hennes försök att bli rik på allt från poker till bär, löper både stoltheten och offerviljan. I de fysiska övertrampen bultar en missriktad kärlek till avkomman som får det att krampa i bröstet på en.

Lillebroderns blick blottar det sega och bräckliga familjesystemet. Han är i lågstadieåldern. Han upptäcker orden, den egna intelligensen och sin verkan i världen parallellt med reflexmässiga insikter om vilken hans plats är i familjetriaden.
Systemet håller inte för två slarviga och utagerande barn. Más tid och uppmärksamhet är begränsad. Här finns bara utrymme för en skötsam betraktare som kan hjälpa till då det nya landets språk ställer till med problem och dela oron för Hieu. Alltså studerar lillebror flitigt. Är till hands och till lags.

Má, Hieu och lillebror är varandras kontraster och komplement. De skaver mot varandra och bär där de andra brister. De gör vad man gör i familjer. Av vördnad, medlidande, barmhärtighet och kärlek.

Det figurerar många fotografier i ”Skugga och svalka”. I lägenheten ligger bilder från Más tidigare liv och hon fotograferar boken igenom, suddiga bilder av underliga motiv. Gång på gång står berättarjaget inför fotografier vars sammanhang han inte känner till. Det är outgrundliga brottstycken ur större historier som berättarjaget måste gissa sig till eller föreställa sig. Den osäkerhet och rymd som öppnar sig i hans möte med bilderna blir läsarens.

Genom berättarjagets barnblick odlar Tran en egen variant av Hemingways isbergsteknik. Han vet hur man ställer in skärpan, zoomar in enskilda händelser och berättar lyhört i fragmentariska scener. Det som döljer sig bakom dem, konturerna och de stora sammanhangen, låter han bara anas.

Greppet ger utrymme för berättarjagets fantasier. Skogen dit Má och Hieu gick för att plocka bär när han själv var för liten för att följa med, fyller hans medvetande. I boken blir det platsen för magiskt realistiska partier där han får tillgång till mammans och broderns tankar och minnen. Den värld som är sluten för honom växer fram i hans fantasi och blir en väg mot en historia och därigenom förståelse.

Utanförskapet löper som en underliggande grundton genom romanen. Mekanismer av uteslutning och inneslutning, ute i samhället, mellan samhället och familjen och inom familjesystemet skymtar fram. Världarna i Trans roman är många, avgränsade men inneslutna i varandra som ryska dockor.

Tran berättar om invandrarerfarenhet, men på ett sätt som får schablonerna att skälva. Den socialrealistiska skildringen av hur vietnameser sköter bärskörden får man söka någon annanstans än hos Tran. Det samma gäller för den förment representativa berättelsen om att växa upp med invandrarbakgrund i finlandssvensk småstad.

Tran illustrerar och dramatiserar inte generella, förutbestämda historier. Han söker sig mot det partikulära och allmängiltiga. Han skriver litteratur.

Freja Rudels
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln