Freja Rudels 27.07.2021 20:18

28.7.21 kl. 13.11: Artikeln korrigerad (de sista styckena saknades i första versionen)

Ålandsfrågan, Irlands frigörelse, efterdyningarna av ett världskrig och föraningar om nästa – Sonja Nordenswan tar historien vid hornen i sin nya roman Till stoft för vinden.

Bokens nu utspelar sig ett sekel tillbaka i tiden och rör sig mellan den irländska ön Inishmurphy, Åland och Dublin.

Centrala gestalter är kusinerna Iris och Mary, uppvuxna på varsin ö, kringgärdade av varsin frihetsprocess, men ändå under vitt skilda villkor.

Åländska Iris är världsvan, kortklippt och orädd, medan Mary formats av livet på en karg och gudsförgäten ö präglad av olaglig whiskeybränning, dammiga konventioner och vidskeplighet.

Tillsammans upplever de 20-talets Åland och Dublin, köksjobb till havs och på land samt möten och förvecklingar som slutligen tar dem till andra sidan av Atlanten.

Boken är den avslutande delen i en historisk trilogi som omspänner tiden från 1830-talet till 1930-talet och utspelar sig på tre kontinenter. Trilogin binds samman av två släkter vars öden korsas och förenas.

Till stoft för vinden sägs vara fristående och kan läsas så, men trilogins tidigare delar En sång ur kylan och Frihetens pris ekar friskt i boken och bidrar med ögonöppnande referensramar.

Tillbakablickar till 1800-talet finns insprängda i 1920-talsskildringen. Det är glimtar av de förvecklingar som gjorde att Mossbergare från Finland hamnade på Inishmurphy och beblandades med släkten Scanlan vars livsöden spänner över axeln Irland, Amerika och Australien.

Författaren Nordenswan har sedan debuten 2007 publicerat sju romaner. Innan dess har hon bland annat jobbat till sjöss.

Hon är ursprungligen från Ekenäs, men sedan länge bosatt i Mariehamn. Kanske är ö-horisonten och havserfarenheten bidragande orsaker till att hon vågar famna så brett i både tid och rum.

Här är friskt vågat hälften vunnet. Att betrakta Ålandsfrågan i relief mot Irlands blodiga frihetskrig och reflektera över hur olika de hundra åren som följt har varit på Åland respektive Irland är tankeväckande.

Att Ålandsmodellen, som gick stick i stäv med folkopinionen på den plats som berördes, ändå har visat sig så pass fungerande är fascinerande och imponerande. Även om skillnaderna givetvis är många visar Irlandsexemplet att det kunde ha gått väldigt annorlunda, också på Åland.

Pressbild

Sonja Nordenswan kan sin historia, kanske till och med för bra. Ett problem som lätt drabbar historiska romaner är att stoffet blir en räcka upptäckter att förevisa snarare än ett skeende att gestalta.

Det märks att Nordenswan läst på och också att hon låtit sig förföras av den outsinliga källa vårt förflutna utgör. Det finns en lust att tränga in fynden som förtar trovärdigheten och urholkar gestaltningen.

Dialogen balanserar på gränsen till miniföreläsningar och samtliga karaktärer låter förvånansvärt lika, oavsett om de är katolska präster från Dublin, amerikabördiga aspirerande romanförfattare, whiskybrännardöttrar från landet eller nya kvinnor från Mariehamn.

Samtliga är välformulerade och överraskande medvetna om historiens vingslag och samtidspolitikens förvecklingar.

Lyckas få ihop trådarna

Nordenswan är en hejare på öppningar, både formmässigt och tematiskt. Kapitlen inleds effektivt in medias res. Hon förflyttar vigt läsaren i tid och rum och behöver bara några meningar för att introducera spelplatser och skeenden, men sen tenderar gestaltningen att gå i stå.

Förutom överlånga repliker använder sig Nordenswan av brev, dagboksutdrag och högläsning ur tidningar – grepp som alla bidrar till märglöst återberättande framför gestaltning.

En annan sak som upptar mycket av författarens energi är sammantråcklingen av Till stoft för vinden med romantrilogins tidigare delar. Det är många livsöden vars inbördes kopplingar skall skrivas fram.

Nordenswan lyckas få ihop trådarna, men behållningen är snarlik den som kan möta läsaren i slutet av en Agatha Christie-deckare.

Det handlar inte om fördjupad förståelse, utan snarare om förundran över hur krångligt och konstfullt allt hängde ihop.

Ett övermått av historia

Att få ställa frågan om hur historien känns, i nuet, ur den specifika horisont som en unik människas vara i världen utgör, är den historiska romanens privilegium. Här förblir den obesvarad, inte på grund likgiltighet inför historien, utan snarare på grund av ett övermått av historia.

Det finns dock gott om ansatser till fördjupning och förankring. Nordenswan tangerar teman som samkönad kärlek, religiös dubbelmoral, lagens godtycklighet, kvinnors utsatthet och det förflutnas makt över nuet. Ingredienserna är dock så många att inget av dessa teman får chansen att växa till sig och börja leva och beröra.

Som historielektion är dock boken riktigt givande och utges lämpligt till Ålands jubileumsår.

Freja Rudels
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln