Freja Rudels 17.06.2024 12:28

För att vara en debut är Lillemor Nybergs ”Reform 2032” uppfriskande annorlunda.

Det är inte frågan om någon självupplevd utvecklingshistoria skriven av en ung vuxen, utan om en framtidsfiktion författad av en pensionär med en karriär inom helt andra branscher bakom sig.

Nyberg är född i Pojo och numera hemma i Hangö. Däremellan har hon bott på Kimitoön i flera repriser. Merparten av sitt yrkesliv har hon ägnat åt uppgifter inom socialförsäkring, men sadlade sedan om till massör och yogalärare och debuterar nu som författare.

Hennes ”Reform 2032” utspelar sig i en snar framtid. Geografiskt rör sig romanen främst på axeln Åbo-Bromarv. Tematiskt tar den sig an inget mindre än frågan om människans rätt till liv och död.

Fastighetsmäklare i huvudrollen

Huvudpersonen och jagberättaren Alisha är en 45-årig fastighetsmäklare bosatt i Åbo. Hon lever ett lugnt singelliv som hon fyller med extraknäck som bokförare och umgänge med släkt och vänner.

Året är 2031. Stormarna rasar. Översvämningar varvas med torka. Snö är ett minne blott. Vegetarisk mat är det nya normala. Det går inte att blunda för att klimatkrisen har accelererat.
För att få bukt med problemen lanserar FN en global reform vars uppgift är att stävja utvecklingen genom att begränsa både jordens befolkningsmängd och människans livslängd.

Reformen stipulerar max två graviditeter per kvinna och ett slut på all slags samhällsstöd kombinerat med frivillig eutanasi till människor över 82 år. Reformen ska drivas igenom stegvis, med start 2032.

Frågan om eutanasi är än en gång dagsaktuell. Ett initiativ om att tillåta dödshjälp som samlat över 50 000 underskrifter överlämnades till riksdagen så sent som häromveckan. Det handlade om människans rätt till självbestämmande och till en värdig död.

Den eutanasi som Nybergs fiktiva reform erbjuder är visserligen frivillig, men de som har råd och möjlighet att tacka nej till den är knappast många när alla samhällstjänster och förmåner som sjukvård och pension klipps av. Självbestämmandet är villkorat och värdigheten diskutabel.

Reformen väcker starka reaktioner runt om i världen och i Alishas bekantskapskrets. De flesta är emot, men responsen är inte entydig.

Nyberg omger sin huvudperson med människor i olika stadier av livet och tecknar genom dem ett spektrum av reaktioner.

Alishas mamma vars liv varit fyllt av amorösa äventyr och vars ego dominerat familjelivet ställer sig på barrikaderna – hennes livslängd ska ingen begränsa. Alishas före detta svärfar har uppnått sin maxålder men tar reformen med ro.

Någonting måste göras och alla ska vi dö. Vid 82 år är man redo och att få slippa lida är en ynnest, resonerar han.

Dysfunktionell familj och krisande åldringsvård

Att åldringsvårdens tillstånd accelererat i takt med klimatkrisen visar Alishas granne som yrar på utan skälig vård och slutligen svälter ihjäl hemma efter en sjukhusvistelse för att man glömt att meddela hemvården om att hon har blivit hemskickad.

Reformen Nyberg presenterar är hårresande, men det är också alternativen.

Vid sidan om reformen går livet sin gilla gång. Läsaren ges inblick i Alishas lätt dysfunktionella familj. Diverse bostadsaffärer görs, människorelationer faller på plats och Alisha hittar hem i livet i en stuga i Tenala-skogen.

Grundidén, själva reformen, är riktigt briljant. Den för tankarna till Annika Luthers dystopiska framtidsscenarier. Likt dem är reformen inte särskilt långsökt och bygger på element som redan finns i vår nutid.

Också det brokiga och godmodiga persongalleriet för tankarna till Luther som trots att hon skriver om mörka ämnen gör det med lätt ton och varmt hjärta.

Inte heller hos Nyberg hittar man några djupare mörkertoner. Krafterna och motiven bakom reformen får man ingen större inblick i. FN befinner sig på behörigt avstånd. Makthavarnas röster ges inte utrymme.

Det är vanliga människors förhållningssätt som står i fokus. Förutom mamman är alla genomsympatiska och Alishas dåliga modersrelation antyds snarare än gestaltas. Stämningen är övervägande feel good.

Nybergs prosa flyter på i en jämn och ganska kompakt ström. Lika mycket uppmärksamhet ägnas tekniska detaljer vid bouppteckningar som den spända stämningen kring ett julbord. Dialogen informerar mer än den kommunicerar. Replikerna blir stundtals små föredrag och alla låter ganska lika.

Ibland är det som om Nyberg tappade bort sin reform. Hon introducerar den droppvis med spridda, spänningsskapande antydningar och ringar grundligt in de mångtydiga etiska frågorna den aktualiserar, men där emellan glöms reformen nästan bort och spänningen riskerar att falna.

På ett plan är det realistiskt. Livet fortgår i all sin vardaglighet oavsett vad vi människor ställs inför. Men litterärt hade berättelsen vunnit på tydligare tyngdpunkter och tätare hantering.

Livet är lokalt i Nybergs roman. Här finns gott om möjlighet till igenkänning för såväl Åbobor som västnylänningar och det står klart att Nyberg kan sina miljöer och brinner för att berätta dem.

Stilistiskt är romanen lite svajig. Anglicismer och rikssvenska uttryck blandas med ålderdomlig slang. Ord som fika, Cokis och tös spretar åt olika håll och blottar en författarröst som ännu söker sitt uttryck. Det ska bli spännande att se var den hittar hem.

Freja Rudels
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln