Stefan Holmström 26.09.2021 11:32

Många i Åboland känner till berättelsen om hur det gick till då den svenska ballongfararen Salomon August Andrée damp ned på Eskören, vid Brunskär i Korpo, år 1893. Så här skrev Andrée själv hur det gick till:

– På andra sidan ön dök ballongen ned i sjön, vattnet störtade in och klämde mig med sådan styrka fast i mitt hörn att jag omöjligt förmådde resa mig. Sträckan till nästa holme (Eskören) tillryggalade jag mestadels under vattnet.

Citatet hittas i boken ”Provflygningarna – Platserna Andrée lämnade efter sig”. Författaren Carl-Johan Svenssons bok handlar om de provflygningar Andrée gjorde med ballongen Svea 1893–1895.

Färden över Östersjön var Andrées tredje, och den överlägset farligaste.

Patentingenjören och innovatören S. A. Andrée är såklart mest känd som polarfararen som aldrig kom hem. Många har läst Bea Uusmas ”Expeditionen: min kärlekshistoria” eller Lena Kårelands ”Ett sällsamt dubbelliv: Gurli Linders memoarer om åren med S. A. Andrée”. Därtill finns Per Olof Sundmans roman ”Ingenjör Andrées luftfärd”, som senare blev film.

Carl-Johan Svensson har i sin tur gjort ett omfattande grävarbete. I boken utgår han från Andrées egna redogörelser, tidningsartiklar och intervjuer med människor som hört berättas om färderna.

Svensson har bland annat använt sig av sociala medier för att hitta människor som än i dag kan peka ut var Svea kom ned (eller tros ha landat). Observera: landade, inte nödlandade, som händelserna ofta beskrevs av samtida.

Svensson har också besökt dessa nio platser. I kombination med detaljerade kartor blir boken en berättelse om nio separata små äventyr, inte sällan med tokroliga inslag.

Stefan Holmström

Kapitlet om Eskören är inte bara bokens tjockaste kapitel, författaren återkommer väldigt ofta till just den landningen. Det var nämligen Finlandsfärden som starkt bidrog till att göra Andrée till en kändis. Det är den mest omskrivna provflygningen, såväl då samt efterhand.

Andrée räddades av Edward Danielsson, vars efterkommande – tillsammans med många andra med koppling till Brunskär – har bevarat minnet och anekdoter. Det sätt som Brunskärsborna har värnat minnet av den dramatiska ballonglandningen 1893 är faktiskt exceptionellt.

Visst, Andrée uppmärksammas också på vissa andra landningsplatser, men på andra sätt, och kanske inte alltid med helt korrekta uppgifter. Å andra sidan är ju bra anekdoter också historia, också om de kanske inte är helt sanna.

Det är här författaren dyker lite djupare. Efter redogörelserna över de tre första flygningarna (Dalarö, Addarsnäs och Eskören) går Svensson in på det historiekulturella perspektivet. Vad är det som gör att något som hänt verkligen har ”hänt” – att det dokumenteras och att folk minns.

Gösta Florman, Wikipedia / Grenna Museum– Andréexpeditionen Polarcenter

På vissa platser har minnen av Andrées landning bleknat, historierna tystnat. En orsak till att han kunde dimpa ned med sin ballong och hastigt försvinna utan spår var säkert hans personlighet. När flygningen var över, ville han bums hem. Några sociala tillställningar, som säkert hade ordnats om tid fanns, ville han inte veta av.

Andrée skyndade med att packa ihop farkosten och få den forslad till närmaste tågstation, för att sedan hoppa på första bästa tåg – efter att ha sänt telegram till de största tidningarna om sin färd. Ofta hann inte ens lokaltidningens egen redaktör till landningsplatsen förrän allt var förbi.

Därför utgick lokal rapportering ofta från andrahandskällor, ofta opålitliga sådana. Inte så konstigt att det för många förblev ganska oklart vad som hade hänt.

Ett ofta förekommande tema i tidningsartiklarna var hur människor skrämdes så att de skyndade hem för att läsa Bibeln. Samtidigt fanns det upplysta unga, som kanske läst om ballongfarare – eller sett sådana i sin ABC-bok – och därför förstod vad det handlade om.

Det att någon trodde att djävulen kom farande i ballong känns kanske nu direkt absurt eller åtminstone som en överdrift, men så kunde också de första automobilerna uppfattas som helvetesmaskiner. Boken förklarar de starka reaktionerna: väckelserörelserna var mycket starka och många var övertygade om att domedagen verkligen kunde komma när som helst.

Stefan Holmström

Trots de många dråpliga detaljerna i boken klarnar det också att Andrées äventyr inte är en berättelse om en våghalsig yngling i en ballong. Det är som museichef Håkan Jorikson från Grenna museum sagt: Andrée var en högt utbildad och mycket skicklig patentingenjör och innovatör som insöp nya intryck från andra länder.

Dessutom var Andrée med sina farliga ballongfärder knappast mycket annorlunda än samtida upptäckare och vetenskapsmän, exempelvis de som utförde fysiologiska och medicinska experiment på sig själva.

Med sin bok kompletterar Carl-Johan Svensson förtjänstfullt bilden av ballongfararen. Dessutom handlar boken till stor del om följande fråga: Vad är det egentligen som gör att en händelse är sådan att den berättas vidare, generation efter generation – som på Brunskär?

Stefan Holmström
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln