Förflytta dig till innehållet

BOKEN: Idéhistoriskt om ÅA-profilen Edvard Westermarck – men det kritiska perspektivet saknas

Pressbild
fem personer som står i en trappa
Fascinerade av Westermarck. Antologiförfattarna Otto Pipatti, Julia Dahlberg, Niina Timosaari-Hyry, Petteri Pietikäinen och Jouni Ahmajärvi.

Antologin ”Moral, evolution och samhälle. Edvard Westermarck och hans närmaste krets” belyser Edvard Westermarcks (1862–1939) vetenskapliga insats ur ett idéhistoriskt perspektiv. Målsättningen är att lyfta hans forskning ur glömskan och visa på dess vetenskapliga och samhälleliga relevans idag.

Hur bortglömd Westermarck egentligen har varit kan man diskutera. För en som har studerat och undervisat i litteratur eller filosofi vid ÅA har merparten av närstudierna bedrivits i ett seminarierum uppkallat efter Westermarck, under hans porträtts vakande öga. Westermarck hör dessutom till de tidigare ÅA-professorerna som inte bara prytt väggarna utan också åberopats som referens, på vitt skilda ämnesområden.


en bild på en bokPressbild
Edward Westermarck var banbrytande moralforskare, internationellt erkänd sociolog och professor i filosofi vid och Åbo Akademi.

Bakom antologin står en initierad och välformulerad grupp. Boken är ett resultat av det SLS-finansierade forskningsprojektet ”Kretsen kring Edvard Westermarck och det tidiga 1900-talets idélandskap” som bedrivits i samarbete mellan Uleåborgs universitet och Helsingfors universitet 2014–2017. Tidigare har projektet genererat flera doktorsavhandlingar, artiklar och ytterligare två monografier. Kunskapsbasen är med andra ord solid.
Solid är också den bild som tecknas av Westermarck, hans tänkande, hans sammanhang och hans efterföljare. Westermarck framställs som en tänkare av sin tid, på tvärs med sin tid och före sin tid.

I Darwins evolutionslära hittade Westermarck sin viktigaste inspirationskälla. Fascinationen för evolutionen var han inte ensam om i Finland vid 1800-talets slut. Historikern Julia Dahlberg synliggör ett tätt nätverk av familjeband i 1880-talets akademiska Helsingfors – då en stad på bara 36 000 invånare, med en förhållandevis liten akademisk elit. Evolutionen rann in i seminarier och salonger och gick ingen förbi. Dialogen kring den, eller en överraskande frånvaro av en sådan, dikterades av politiska positioner och åsikter.

I sin forskning behandlade Westermarck teman som äktenskapets ursprung, moraliska idéers framväxt och etisk relativism. Intresset för evolutionen ledde in på frågor om orsakssamband, om varför människan är som hon är och gör som hon gör. På sin jakt efter svar på sina frågor bedrev Westermarck bland annat fältstudier i Marocko i sex år.
Ett grundantagande hos Westermarck är att det finns något universellt mänskligt och att vår moral bottnar i känslor som är allmänmänskliga och djupt rotade i seder och bruk, men också möjliga att påverka med förnuft och upplysning.

I sina ställningstaganden var Westermarck påfallande modern. Idéhistorikern Niina Timosaari-Hyry kallar honom en rebell i sin undersökning av hans hållning och hans vetenskapliga arbete i diverse eldfängda moralfrågor. Han var kritisk till religion och kristendom i synnerhet, grundmurat liberal, engagerad i kvinnofrågor och förespråkade en avkriminalisering av homosexualitet.
Särskilt hans insats inom homosexualitetsforskningen var banbrytande i en tid då det krävdes mod för att ens ta sig an själva ämnet. Enligt Westermarck var homosexualitet varken en synd eller en sjukdom utan en naturlig aspekt av människans sexualitet som samhället inte vinner någonting på att fördöma.

Sociologen Otto Pipatti och idéhistorikerna Petteri Pietikäinen och Jouni Ahmajärvi tecknar i sin närläsning av den westermarckska evolutionismen en bild av ett ämnesmässigt och geografisk rörligt intellekt, i en tid då disciplingränserna ännu inte förfinats och förstelnat.

Westermarck var samtidigt professor i filosofi vid ÅA och professor i sociologi i London. Den sociologi han bedrev, innan ämnet var ett ämne i sin egen rätt hos oss, var kosmopolitisk till skillnad från den sociologi som efter hans död kom att dominera fältet i Finland. Där ersattes världen av nationen och frågan om varför av frågor om hur.
Vid denna tväromvändning hade antologiförfattarna gärna fått dröja. Westermarck var internationellt känd, respekterad och skolbildande. De namnkunniga adepterna som passerar revy i antologin är många. I Westermarcks anda spårades ursprunget hos de mest skiftande samhälleliga fenomen under 1900-talets första decennier. Formuleringen ”The Origin of” var legio i de vetenskapliga boktitlarna tills den plötsligt försvann. Varför hade jag velat veta mer om.

Om kretsen kring Westermarck var samstämmig i sin forskning, gäller det samma för projektgruppen bakom antologin. Författarna är genomgående välvilligt inställda till sitt forskningsobjekt. Det westermarckska tänkandet läses medhårs.
När Westermarck är modern i sin syn på homosexualitet är han en rebell. Men när han förespråkar äktenskapsförbud och graviditetsprevention för fattiga är han ett barn av sin tid. Det allt överskuggande syftet tycks vara att understryka Westermarcks relevans för vår tid. De problematiserande avsnitten är få och snabbt avklarade. De kritiska perspektiven lyser med sin frånvaro.

För att verkligen övertyga läsaren om Westermarcks fortsatta relevans hade antologiförfattarna gärna fått inlemma andra perspektiv än den egna forskarkretsens.

Idéer om människans universella natur, om hennes evolution från vildhet till civilisation och det upplysta förnuftets överlägsna roll som rättesnöre för den moraliska utvecklingen har visat sig långt ifrån oproblematiska genom historien. Det är teman och begrepp som ropar på maktkritisk och postkolonial granskning.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter