Freja Rudels 02.02.2021 11:53

Vill jag vistas här bör jag byta blick. Titeln på festskriften till 60-årsjubilaren Pia Maria Ahlbäck är både träffande och tankeväckande. Den ringar in avgörande aspekter av Ahlbäcks värv och person och fångar behållningen av antologins 16 bidrag. Här erbjuds tillfälle att inta skiftande utblickspunkter på vårt nu, att fråga sig hur vi kommit hit, vad vi vill av vårt här och vad det kräver av oss.

Titeln är ett lån ur Ahlbäcks diktsamling Kabel (2019), och ger förutom ett prov på hennes kraftfullt koncisa formuleringskonst också en antydan om den kravfyllda kreativitet som präglar hennes arbete som disciplinöverskridande forskare och universitetslärare i litteraturvetenskap vid ÅA.

I sin avhandling Energy, Heterotopia, Dystopia (2001) om George Orwell bedrev Ahlbäck ekokritisk forskning ett decennium innan miljöhumaniora var disciplinen på allas läppar och riktade blicken mot dystopin långt innan den blev den standardgenre den framstår som idag. För tillfället vänder hon sin oro för en accelererande samtid till forskning i tidsnormer och konkurrerande tidsordningar. Däremellan har hon ägnat sig åt historieforskning, bland annat i universitetshistoria. 

Festskriftens bidrag anknyter, som sig bör, till festföremålets forskningsintressen, vilket borgar för en mångsidig helhet. Formmässigt rymmer den såväl poesi som essäer och artiklar. Det är vetenskapligt, litterärt och personligt om vartannat. Resultatet ger intressanta prov på den humanistiska forskning som bedrivs vid och i anknytning till ÅA och är ovanligt festligt för att vara en festskrift.

Skärningspunkterna mellan litteratur och miljö tangeras både i Judith Meurer-Bongardts läsning av Ronja Rövardotter som inbjudan till miljöengagemang och i Reinhard Hennings undersökning av hur medvetenheten om antropocen påverkar miljörörelsens möjligheter att formulera kritiska narrativ. Litteraturen stiger fram som en skattkammare för den som vill söka sig bortom en ekologiskt ohållbar livsstil i Clas Zilliacus sång till festföremålet.

Mia Francks hyllningsdikt drar kablar mellan eklektiska språkdräkter, ismer, mycel och mullvadar, medan Ann-Charlotte Palmgren förvandlar stadsmiljön till poesi, kropp och aktiv kontrahent i en sinnligt gränsöverskridande dikt. Möten mellan språk och miljö bjuder också Julia Tidigs på i sin läsning av Annika Luthers De hemlösas stad, där en översvämning förvandlat Finlands geografi och demografi och uppenbarar en grogrund för litterär flerspråkighet.

Blickens avgörande roll för hur vi uppfattar världen framträder i Jutta Ahlbecks text om metodologiska vägval i förhållande till makt och motmakt. Hon anlägger ett fågelperspektiv på den egna forskningen och bjuder på nyanserade tankar kring implikationerna av olika perspektiv. Texten blir en påminnelse om varför forskning är viktigt, om varför vi behöver olika utblickspunkter och om det ansvar, det kunnande och den känslighet en flexibel forskarblick förutsätter.

Att blicken i någon mån är given och att det kan vara en styrka visar Nils Erik Villstrand och Ann-Catrin Östman i en text om mjölkkontroll. Skribenternas personliga minnen av hur mjölkens kvalitet kontrollerats och registrerats vävs samman med den större berättelsen om samhällets modernisering. En berättelse som i mjölkkontrollen får ytterligare en fasett.

Blick handlar inte bara om perspektiv, utan också om fokus: vad vi väljer att se. Maria Lassén-Seger och Mia Österlund lyfter fram barnböckerna i Fpa:s babylåda, Annelie Bränström Öhman fingrar på tygen i Monika Fagerholms Den amerikanska flickan, Ralf Andtbacka förevisar sin samling vykort från Potsdamer Platz, Carina Nynäs spårar gudsbilder i finlandssvensk poesi, Maria Jönsson blottar tiden bortom berättelsen, Päivi Lappalainen kartlägger flickbokens entré i Finland, Anders Ahlbäck och Laura Hollsten dryftar individens roll vid universitetet och Anthony W. Johnson paddan hos Orwell och Gerard Manley Hopkins.

Fram träder babytidens stillastående och krav, nostalgins sällsamma silkestrådar, Europas historia i mikroformat, ett nyfiket sökande efter en högre makt, berättelsens begränsningar, emancipationens rotskott, lyskraftiga aktörer, akademiska funktioner och en kväkande historia om fantasi och verklighet. Det är idel fascinerande utblickar frammanade ur överraskande undersökningsobjekt.

I en akademisk värld där varje stavelse ska poängsättas och förvandlas till medel för universitetets försörjning är festskriften en genre som inte smäller högt. Att uppmärksamma och reflektera någons värv renderar inte poäng som kan omvandlas till pengar. Redaktörerna Jutta Ahlbeck, Judith Meurer-Bongardt, Julia Tidigs och Mia Österlund kallar det därför en rebellisk handling.

Festskriften är väl värd att värna som uttryck för omtanke i en ekonomiskt dikterad tid, men också som en genre där en intresserad allmänhet kan få inblick i vad som är på gång i den akademiska världen. De mest vetenskapliga texterna i denna festskrift har dimensioner som förblir ogenomträngliga för den icke invigda, men merparten av bidragen öppnar sig utan några särskilda akademiska nycklar. Boken är dessutom fritt tillgänglig digitalt i databasen Doria.   

Freja Rudels

Dela artikeln