Sara Nyman 17.11.2020 16:07

I en salig, men fungerande, blandning får läsaren bekanta sig med kriget och farmors far ägaren av kafferosteriet i Viborg, men även med mormors mors hårda levnadsförhållanden i Åbolands skärgård.

Heidi Von Wrights senaste diktsamling ”Autofiktiv dikt” är en sällsynt vacker bok, även om den först till synes övertydliga titeln verkar besynnerlig. Det för von Wright typiska avskalade smakandet på ord och betydelser har inte huvudrollen här.

Trots att berättaren konstaterar att efternamnet rimmar på dikt och minns vad hon svarat då föräldrarna undrade vad lillasyster skulle heta. Gröt. Heta och äta. Det sparsamt förekommande ordlekandet kontextualiseras här i berättandet, serverat med en stor dos ömsint humor.

I ”Autofiktiv dikt” är det berättandet, berättelser och minnen som är i fokus. Verket består av en samling korta historier och anekdoter. I en salig, men fungerande, blandning får läsaren bekanta sig med kriget och farmors far ägaren av kafferosteriet i Viborg, men även med mormors mors hårda levnadsförhållanden i Åbolands skärgård, och andra röster.

Dessa levnadsöden glimtar till parallellt med återblickar till den egna uppväxten på Akavabacken.

Det är ett ängsligt och iakttagande barn som blickar tillbaka från backen med det märkliga namnet.

Backen, som i likhet med det förflutna, vacklar i sin begriplighet i tider då Akava-lånens guldålder är förbi. Von Wright närmar sig barnets minnen av grötkokarljud, trägolv under fötterna och ångest för att bli stannad av sexorna på vägen till skolan. Den röda tråden blir brokig då levnadsöden berättas parallellt och flyter samman, då andras berättelser integreras med det egna livet och blir referensramar.

Det förflutna blir så som man minns det, eftersom det förflutna inte kan existera i någon annan möjlig form. Att minnas är att ge det förflutna liv. I de inledande bekantskaperna ges också en nyckel till hur titeln kan förstås.

Jag läser om morfars bror som var skogshuggare. Det finns fakta, sådant man med säkerhet kan veta om denna skogshuggare. Berättaren säger sig veta att morfars bror åkte till Kanada och att ”han dog en alkoholrelaterad död i ung ålder”. Berättaren säger sig föreställa sig resten; ”Hoppfull gav han sig iväg från Närpes och ut i världen. Mot det nya livet och löftet om lycka.”

Fakta behöver fiktionen för att ge liv åt detta människoöde, för att det ska bli något utöver att födas, emigrera och dö. Det autofiktiva diktandet kan bli både en titel och ett krav. Andra gånger är inte glappet lika stort, som då återblickarna når barndomen eller till samtal med mormor.

”Autofiktiv dikt” blir ett vittnesmål om att människan präglas och formas av ett liv med andra, det är dikt sprungen ur lyssnande uppmärksamhet. ”Min mormor sa. Jag finns alltid här för dig men jag finns inte här alltid.” Alltings förgänglighet är inte bara ett återkommande tema, utan snarare en stämning och en förundran som är genomgående.

”En gång såg jag snöflingor mot bilens mot bilens kalla vindruta. Jag verkligen såg dem. De såg ut som de snöflingor jag klippte ut i papper och hängde upp på köksfönstret i vårt varma ombonade hus. De såg ut som snöflingor i ett uppslagsverk. Vetenskapliga illustrationer. Snöflingor. Sedan var de borta.”

Von Wright lyckas i ”Autofiktiv dikt” med det sällsynta konststycket att inte förfalla till nostalgisk släktforskning med diffusa behov av självhävdelsedrift. Det är en bedrift eftersom det verkar finnas hinkvis att ösa ur. Det poetiska greppet är en del av räddningen, men också förmågan att gestalta att kärlek, död och sorg.

Allmänmänskliga angelägenheter som är desamma oavsett tider och livsvillkor; behovet att börja om, att fortsätta leva trots att livet kraschar. ”Min mormor sa. Man måste lära sig dra ett streck och gå vidare.”

Jag läser att Heidi von Wright efter många år annanstans flyttat tillbaka till sina österbottniska hemtrakter och blir överraskande glad av nyheten. Jag väntar med nyfikenhet på vad von Wright i fortsättningen kommer att skriva från den platsen, vad för slags streck det kan bli.

Sara Nyman

Dela artikeln