BOKEN: Gunnar Högnäs nya är ett ymnighetshorn av ordglädje och vardagslust – men kan det bli för mycket?
Åboprofilen, bibliotekarien, författaren, bloggaren och kultursysslaren Gunnar Högnäs debuterade 1978 med ”Ansiktet mot muren” och höll sen en paus på nästan 40 år. Efter att han 2016 återupptog författandet kan man tala om något av en ketchupeffekt: han har hunnit ge ut hela fyra diktsamlingar. Den senaste – ”Notapparat” – är i sig ett sprutande, sprittande och spretigt ymnighetshorn.
Titeln ”Notapparat” är välfunnen. Högnäs poesi löper som en fotnot till det levande livet, noterar, laborerar och leker med det vardagen bjuder på. Här ryms randanmärkningar av alla de slag: stora som små, oumbärliga och kanske lite överflödiga.
I det tillåtande greppet påminner Högnäs lite grann om Mårten Westö – en annan av årets poeter som valt att röra sig på notnivå. Men medan Westö är lite mer sparsmakad och bjuder på ”Fotnoter till en vandring”, levererar Högnäs rundhänt en hel ”apparat” av noter.
Det finns onekligen något lite maskinellt över massan som möter läsaren i samlingen. Teman och motiv avlöser varandra som på löpande band, boken är närmare 200 sidor lång och ganska tät för att vara en diktsamling.
”Notapparat” är indelad i tre av delningar: ”Utvärtes”, ”Verklighetens gångjärn” och ”Invärtes”. I den inledande och avslutande avdelningen finns formmässigt utpräglat poetiska dikter medan mittensektionen upptas av korta prosastycken.
I de mer lyriska delarna prövar Högnäs friskt olika former. Haikun, som han arbetade med i sin senaste diktsamling ”Haiculdesac”, återkommer jämte bildspäckad centrallyrik, grafiska formexperiment och ljudlekar.
Dikterna i samlingens inledande och avslutande del är namngivna, och Högnäs experimenterar gärna med glappet mellan titel och dikt, odlar kontraster, överraskar eller tillför en humoristisk skruv. Ibland fungerar det, men ofta känns titlarna onödigt styrande och sluter snarare än öppnar tolkningsmöjligheterna.
Prosasviterna ter sig aningen mer omedelbara. Styckena saknar rubriker och flödet är än mer associativt och otyglat. Trots de fullspäckade sidorna finns här på något sätt mer rymd.
Tematisk är samlingen ändå ganska jämnbrokig. Högnäs har en vaken blick för vardagen och vad den rymmer. IT-strul, Aura å, Bibeln, pandemin, klimatet, kärleken, musiken, orden, åldrandet, familjen – allt kan bli dikt hos Högnäs.
Det finns något befriande i den bejakande sammanskrivningen av liv och dikt, inte sällan med stänk av humor och ironi. Ett återkommande motiv i samlingen är sex och erotik. Det händer att det blir lite väl mycket sperma – osar potensuppvisning – men den uppvägs av den avväpnande humorn som hittar in också här:
”Dina bröst två
uppochnervända glödlampor, tonade i rosavitt. Jag
greppar en styvnad sockel i munnen och vips blir jag ett
ljushuvud.”
Även om samlingens grundton är ljus och lättsam har den sina mörka stråk. Kain och Abel och deras fadersrelation återkommer upprepade gånger, knappast för att den var så fungerande. Upplevelser av ensamhet gör sig påminda och en mamma tynar bort:
”Vid besök på Kristinahemmet har hon bara ögon kvar för
mig. Hennes kropp är grådaskig och rynkig, mer som
utrymd bikupa än fjärilskokong. Men också själva blicken
i ögonen: borta.”
Samlingens ymnighet rymmer hisnande kliv och effektiva övergångar – Högnäs lyckas t.ex. med konststycket att klämma in Karlsson på taket, Trump, julgubben och Auschwitz i samma dikt. Men ymnigheten medför också ett överflöd som gör att djupet och de poetiska höjdpunkterna riskerar att tappas bort.
Högnäs ger ut sina böcker själv. Förlagsnamnet ”Ett Projekt Ryggverk” antyder att det kanske görs lite med glimten i ögat. Bristen på gravallvar är ofta en tillgång. Det är lite skönt med poesi som inte är så välansat högstämd och rynkig i pannan.
Ändå kan jag inte låta bli att fantisera om den bok – eller de böcker – det här kunde ha blivit om en redaktör med fast hand hade fått sålla och kuratera, synliggöra de tematiska nervtrådarna, rensa bort blindtarmarna och lyfta fram guldkornen:
”Var inte ännu
Tvivel, var en förtvivlan.
Gräsets kamp mot mull.”
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.