Freja Rudels 08.07.2024 11:13

Boken. ”Så dör du nöjdare” är rasande snyggt komponerad och välskriven. Ett mord begås i efterdyningarna av en kräftskiva.

Ur jakten på mördare och motiv väver Eva Frantz en klassisk deckare som samtidigt är mer än bara sin mordhistoria.

Anledningen till att jag inte vill lägga den ifrån mig är hennes fängslande förmåga att se och teckna mänskliga relationer. Den femte Anna Glad-deckaren är Frantz bästa bok hittills.

Väninnorna Krisse, Hannele, Britt och Sylvia har festat loss i Krisses enorma villa – ett gammalt vildmarkshotell ute i ödemarken. Den årliga kräftskivan är tradition sedan de sjöng i kör under studietiden.

Nu är väninnorna en bra bit över 40, men vänskapen håller i sig. ”Tru friendship” (sic!), som den småfulla Krisse skriver när hon lägger upp en bild från kvällen på Instagram. Det är det sista hon gör innan hon blir skjuten i jacuzzin.

Fallet landar på Anna Glads bord och det står snart klart att det finns gott om bråte bakom offrets välpolerade fasad. Krisses äktenskap har utmynnat i en sårig skilsmässa.

Sonen har tagit mammans parti, men står nu i beråd att gifta sig med en i hennes tycke på tok för vanlig flicka. Ex-maken är försvunnen liksom en av väninnorna. Och den sanna vänskapen får fler och allt dunklare fasetter i takt med att utredningen framskrider.

Deckargenren har Frantz gjort till sin med en väl avvägd kombination av pussel, mys och psykologisk skärpa.

Sedan debuten 2016 har Frantz inte bara hunnit med fem deckare för vuxna utan även ägnat sig åt framgångsrikt vänsterprassel som barn- och ungdomsförfattare. I ”Så dör du nöjdare” drar hon nytta av hela sin repertoar.

Deckargenren har hon gjort till sin med en väl avvägd kombination av pussel, mys och psykologisk skärpa. Det är lagom spännande, stimulerande och avslappnande – perfekt för hängmattan.

Platsen är central i deckartraditionen. Frantz kör vidare med sin realistiska variant av den beprövade småstadstropen. Hon håller den finlandssvenska fanan högt och dukar upp med kräftskiva, snapsvisor, hankeiter, handboll och körsång.

Det är klichéer jag i vanliga fall skulle sucka åt, men Frantz lyckas integrera dem i historien. I kräftskivans skepnader genom åren fångar hon det sociala spelet. Här får gästerna briljera, manipulera eller fallera och blotta var de befinner sig i hierarkin.

Att Frantz låter ett kråkslott agera brottsplats känns som en blinkning mot barn- och ungdomsböckerna.

Det gamla husets suggestionskraft har hon tidigare experimenterat med i adventsboken Hemligheten i Helmersbruk (2021) och barnromanen Hallonbacken (2018) Vildmarkshotellet förser ”Så dör du nöjdare” med stråk av skräck och mystik – en effektiv kontrast till huvudpersonen Anna Glads vanliga framtoning och den jordnära skildringen av polisarbetet och hemmavardagen.

Schildts & Söderströms

Hur jobbet och familjelivet ska gå ihop är fortsättningsvis knäckfrågan för Frantz hjältinna. I ”Så dör du nöjdare” är sambon Thomas tillbaka som polis.

Eftersom han är den enda it-experten i teamet och paret har bett om att inte behöva ingå i samma utredningar är det Anna som tar ett steg tillbaka. Hon får släppa mordet på Krisse, ägna sig åt rutinärenden och axla huvudansvaret för sonen Goffe.

Det är utmanande för henne men tacksamt för storyn. Frantz lyckas vrida nya dimensioner ur kollegiet när buffeln Benny Westlander får agera undersökningsledare medan Anna Glad tvingas tassa runt bland byoriginal och småsnattare.

Här vidgas både berättelsen och bilden av polisarbetet. Ju fler trådar Frantz spinner desto uppenbarare blir hennes säregna omsorg om stoffet.

Visst kan man ställa sig kritiskt till delar av deckarbygget. Glads team sägs lida av resursbrist, men att en småstad alls har en polisinrättning av den här kalibern förekommer nog bara i fiktionen.

Goffes inre monologer gör sitt för att teckna Annas hopplöshet som mamma, men för att vara en fyraårings är hans analys osannolikt avancerad. Och huruvida rådjursperspektivet Frantz bjuder på är trovärdigt kan man säkert också tvista om.

Men trovärdighet är framför allt en fråga om förtroende, om att få läsare med sig. Och det får Frantz.

Hon vinner förtroende genom att förtjäna det. Hon nöjer sig inte med att skifta perspektiv på ytan, utan går verkligen in i dem vars blick hon tecknar. Och hon placerar inte ut stickspår bara för att förvilla.

Allt leder inte närmare lösningen, men allt har en funktion i helheten. I en tid där det inte råder brist på deckare, men där allt fler böcker inte tycks vara skrivna för en läsare utan för ett halvt öra är en sådan omsorgsfullhet en lisa.

Mysdeckare är en term som ofta används om Anna Glad-böckerna. Och mysigt är det ju att Frantz inte hör till de deckarförfattare som frossar i makabra mord och extrema fasetter av mänsklig monstruositet.

Men mys är ändå ett för futtigt ord för att fånga det Frantz gör. ”Så dör du nöjdare” tycks sprungen ur ett genuint intresse för människan i alla hennes skepnader.

Frågan om vem som är offer och vem som är förövare får ett svar, men visar sig samtidigt vara långt ifrån entydig.

I mötet mellan den godmodiga tonen och den mörka tematiken uppenbarar sig både barnatro på människan och respekt för komplexiteten i spänningsfältet mellan gott och ont.

Freja Rudels
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln