BOKEN: En sång om möss och ost
Jazzsångerskan och kompositören Sofia Finniläs ”Lyckans ost” är en rimbok för ”barn i åldrarna 5 till 105”. Rimmande barnböcker är ett välbeprövat koncept, och inte minst Annika Sandelins och Linda Bondestams tokroliga böcker har under de senaste åren vunnit många lagrar. Det är kanske i deras efterföljd som Finniläs bok bäst kan kontexualiseras.
”Lyckans ost” handlar om möss, ost och musik. I centrum står lika mycket musen Vilgot och hans vänner som olika slags läckra ostar (jag räknar ett tjugotal olika).
Varje uppslag består av en fristående dikt och en illustration. Det första uppslaget handlar om en nyfödd Vilgot, men efter det följer text och bild ingen särskild logik. Vilgot är ofta med, men inhopp gör också Marie Råttoinett, James Brie och andra råttor och möss.
Dikterna å sin sida har ibland inslag av visuell poesi, som när gamla goda farmor Agdas gungande i gungstolen förstärks av rundade, gungande rader. Det finns mycket i både bild och text som lockar till både skratt och eftertanke.
Dikterna är med några undantag inte berättelser utan snarare vinjetter ur Vilgot och hans vänners liv. Förutom ost och musik är ett bärande tema livsglädje – vi får som läsare ge oss ut på flera spännande månfärder, delta vid en pampig kröningsfest och åhöra en ur publiksynpunkt ovanligt misslyckad konsert.
Den här boken är som en ostbricka, där man inte nödvändigtvis behöver äta upp allt utan snarare får njuta av smakprov här och där.
Sofia Finnilä står också för bokens målade illustrationer, stämningsfulla bilder i ofta dämpade färger med storögda möss och håliga ostar. Finnilä låter ofta duken skina igenom i bilderna, något som ger dem en spännande textur. Tyvärr har färgåtergivningen inte alltid lyckats särskilt bra i tryckningen. I synnerhet på den glansiga pärmen är det svårt att urskilja de gråa mössen från den svarta bakgrunden.
Finnilä har gett ut sin bok på eget förlag (Books on Demand). Det är länge sedan ”eget förlag” betydde svamliga manifest handstencilerade på billigt papper i källaren. Finniläs bok är kompetent ombruten och inbunden. Den hade förstås vunnit på ett komma ut på ett etablerat förlag, för vissa av bilderna fungerar dåligt och även om rimmade barnböcker inte behöver följa några klassiska versmått eller rimregler så är vissa rim onödigt forcerade (Paris…notis) och rytmen haltar ibland betänkligt.
Samtidigt ger utgivningsformatet författaren en stor frihet, och som läsare kan man bara vara tacksam för att Finnilä har tagit den till sig. Detta är en bok författad och illustrerad med en översvallande glädje.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.