BOKEN: En by är inte bara hus, den består också av röster
Signe och Elvira Fredriksson grundade stiftelsen Solliden som lät bygga ett radhus med lägenheter att hyra ut förmånligt till äldre. Grundplåten bestod mest av Elviras amerikapengar. Foto: Sagalunds samlingar.
Kärra ligger strategiskt mellan två vatten, Kärrabukten och Dragsfjärden. Och det är inte många decennier sedan mycket där fanns i pluralis: butiker, banker, kommunala servicepunkter. Sammanslagningar i slutet av 1900-talet och rationaliseringarna som digitaliseringen fört med sig har stängt och flyttat det mesta i den vägen.
Men människorna lever kvar, och byns historia är synlig för den som själv minns, har hört någon berätta eller läst i den ganska rikhaltiga lokalhistoriska litteratur som redan finns. ”Stanna en stund i Kärra” av Hedda Kainz är en annorlunda bok, mer som en vandringsbok för den som vill avnjuta byn på plats.
Boken är organiserad geografiskt. Bakre pärmen har en flik som kan vikas ut till en karta där vägarna på näset är utritade och gårdar och landmärken märkta med siffror.
Turen kan börja vid Panget eller Labbnäs och avslutas vid Dragegården. Därifrån rekommenderas en tur längs Trollkullavägen tillbaka till Dragsfjärds gamla centrum. Spontant tycker man att boken särskilt lämpar sig för cykelturister, som kan stanna och ta sig ett dopp vid Glois eller simstranden vid Furulund.
En by består inte bara av hus och vägar, den består också av röster, de som tillhör människor man kan höra på väg till affären, eller de som finns i minnesanteckningar eller i berättelser som kanske förändrats och bättrats på genom generationerna.
I en auktoriserad lokalhistoria ryms kanske inte minnet av hur en femtonåring och en tolvåring fick uppdraget att fara på en krävande vedtransportresa, vad man tänkte att en piga skulle äga för att betraktas som betrodd (en skeppsaktie och en kaffepanna), och hur en kvinna från den urbana huvudstadsregionen i mogen ålder hittar kärlek och ett nytt liv i byn och stannar.
För många är det en sväng till busshållplatsen. Men ”Stanna en stund i Kärra” av Hedda Kainz kan få en att stiga av och promenera en stund i byn mellan hav och sötvatten.
I detaljerna skymtar också vad strukturomvandlingarna gjort med byn. Flervåningshusen byggdes när det gick bra för bankerna. Under 1960- och 70-talet nästan exploderade byggnationen och Dragsfjärds Sparbank stödde ungefär 500 byggen och flervåningshusen var några av dem. Men bussbolaget Wendelin trafikerar inte sedan 2012. Kärra blev en ort som sommargästerna dundrade igenom på väg till Kasnäs. Den som stannar ser en by, men upplever många världar.
Bokens charm är att den blandar nutid och historia. När man passerat den moderna K-butiken nere vid Kärrabukten får man fantisera sig hundra år tillbaka i tiden och i andanom se fartyget Draken färdigställas. Det sjösattes i oktober 1919 och dess historia räckte bara i tio år. Det strandade i en storm vid Utö och hälften av besättningen omkom.
Spår av varvet och sjöfarten finns inte synligt för den som åker genom Kärra i dag. Men byggnaderna kan ha en minst lika lång historia: Uppgård, Smiss och Västergård presenteras särskilt. Samtidigt tar man en sväng till Dragegården, byggd på en urminnes boplats.
Mycket av historien, också den nyare är inbyggd i hus. Ungdomsgården Furulund har en föregångare som byggdes 1903 och också hade andra funktioner än att vara samlingslokal för ungdomen. Kommunalstämman hade sin plats där. Och vid kyrkan kunde man förr få sin post och sina brev upplästa, berättas det. De karaktäristiska husen i centrum av Dragsfjärd (var gränsen går mellan Ytterkulla och Kärra berättas i boken men är inte lätt för en resande att hålla reda på), till exempel skolan och kommunhuset, har nya funktioner.
Rör man sig vidare mot backkrönet har man Fagerlunds på vänster hand. Fastän affären varit stängd sen länge påminner huset om affärens intressanta historia som innovatör och livsnerv. Fagerlunds är också känt för att kraftfulla kvinnor varit i ledningen.
Butikshistorien om Fagerlunds stöder sig på Clara Puranens ”Saltboden som blev ’Lilla Stockmann’” (2002). Och många andra kapitel får sin livsbejakande ton av Emil Roos minnen, nedtecknade på 1950-talet. Roos var riksdagsman ett par gånger och fick sedermera kommunalråds titel. Här blir hans detaljerade iakttagelser gott sällskap genom Kärra.
Hedda Kainz. Foto: Privat.
Stanna en stund i Kärra
av Hedda Kainz.
Omslagsfoto (och bokens färgfoton): Marianne och Jouko Jokinen.
Kärrabuktens byaråd, 2019.
143 s.
Ann-Christine Snickars
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.