BOKEN: Christoffer Wiiks spänningsroman om journalisten Kjell Backman utspelar sig i Åbo
Christoffer Wiik. Foto: Fotograf Esa Siltaloppi
Christoffer Wiik har jobbat för det internationella Röda Korset och inom företagsvärlden, men mest minns allmänheten honom som journalist.
Nu har han skrivit en spänningsroman som heter ”Listan, en roman om ett finlandssvenskt liv”.
Undertiteln är ganska anspråksfull, huvudpersonen kanske inte är representativ för finlandsvenskheten – men vem är nu det? Den tillför en viss ironi, om man inte bara tar och glömmer bort den under läsningen.
Kjell Backman i romanen är journalist, han är gift med Isabelle, framgångsrik jurist från en rik familj. Backmans eget ursprung är mer anspråkslöst. Tillsammans har de två barn.
Backman sitter en dag och petar med en tunn notis – plötsligt kommer Skypo till redaktionen och tar in honom på förhör. Backman finns nämligen med på en lista över personer som rest oroväckande många gånger till DDR. Misstanken är att han har skadat Finlands intressen.
Backman hålls länge kvar, och hustrun som inget får veta om hans belägenhet blir rasande. När han släpps börjar också hans äktenskap oåterkalleligt sjunga på sista versen och man förstår att det kommer att bli en riktigt ful skilsmässa.
Spänningen i kopplingen till DDR har förstås sin rot i att det faktiskt finns en lista med namn på finländska medborgare – troligen verksamma på olika plan i politiken och kanske i opinionsbildningen. Den har funnits i sinnevärlden sedan 1990. Att placera Kjell Backman i den ger romanen en ungefärlig tidsram.
Namnlistan bär med sig en laddning, ett spekulerande. Döljer sig en landsförrädare bakom den kantiga journalistytan? Men Backman besökte DDR av mer opolitiska skäl. Stasi-informanter kunde han inte undgå att träffa, framgår det.
En del av det som kommer fram i förhören är nytt också för Backman. Agneta Katzeff, överkommissarie i Skypo, leder undersökningen och förhören. Hon presenteras så att man förstår att hon ska återkomma i en mjukare upplaga – det gör hon också.
Spionaffären har flera utlöpare, några dränerar historien på spänning, några ska tillföra mer – det lyckas ibland, ibland inte. Parallellt tilltar komplikationerna i Backmans privatliv. En viss trängsel uppstår i stoffet, lite mer ekonomiskt använt hade det kunnat räcka långt utöver denna bok.
Men genren arbetar helst i stora drag och i snabbt tempo. Wiik lovar också i sitt slutord inom att han ska återkomma till Backman. Den fiktiva tidningen Backman arbetar på har sin redaktion i Åbo, och innan romanen tar slut har han avancerat upp i ledningen, fått erbjudande att bli chefredaktör.
Så när han återkommer kanske staden också får ett större utrymme i skildringen. Nu ägnar jag onödigt lång stund åt att fundera över i vilken stadsdel romanens Skypo hemlige lägenhet finns. När Backman släpps och kan köra hem till villan på Runsala södra udde bedömer han att det ska ta en halv timme!
”Listan” är, med sitt inslag av hemligstämplade utredningar, slipade jurister och journalister av den gamla skolan, en liten flirt med det litterärt hårdkokta.
Men vad man lättast faller för är spåret där män hjälper män: hur chefredaktören för Åbo Tidningen (så heter bladet i romanen!) stöttar Backman när han gått ner sig i spriten, skickar iväg honom på terapi.
Terapeuten är rätt fyrkantigt skildrad, men man uppskattar den värme som uppstår här.
Ann-Christine Snickars
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.