Bokaktuell Dalsbruksförfattare undersöker om de döda har något att säga – hund satte fart på det som först var ”en torr släkthistoria”
Dalsbrukbon och författaren Juha Ruusuvuori är aktuell med den nya romanen Keskusteluja vainajien kanssa (ungefär: Diskussioner med avlidna), som utkom i slutet av januari.
– Boken har fått mycket uppmärksamhet, även i de stora tidningarna. Det händer inte alla romaner. Recensionerna har varit positiva, säger en nöjd Ruusuvuori.
Han tror att orsaken kan vara att temat helt enkelt intresserar folk just nu.
– Äldre har börjat fundera över sin släkt och på de egenskaper släkten bär. Folk söker sig själv genom släktforskning.
Jag har samlat hela mitt liv. Fast någon släktforskare är jag inte.
Juha Ruusuvuori
Genren för Keskusteluja vainajien kanssa beskriver Ruusuvuori som magisk realism – en genre han själv gillar för möjligheten att plocka in magi och mystik i berättelsen.
Livslång samling
Fröet till den här romanen såddes hos Ruusuvuori för länge sedan, då han var i de tidiga tonåren.
– Tanken föddes i min mormors kök i Uleåborg. Hon kunde minnas grejer från 1915-talet, även om hon hade svårt att komma ihåg vad som hänt dagen innan. Min pappas kusin tyckte att jag absolut måste skriva en släktroman, men då var mitt svar ”Nej, aldrig!”.
Men Ruusuvuori mognade sakta för idén.
– Det var tiden då min fru nyss gått bort, och jag satt på terrassen och funderade. Kanske de döda har något de vill säga?
Emilia ÖrnmarkRomanen har tagit tre år att skriva, och den bygger på ett omfattande material. Berättelsen går 200 år tillbaka i tiden och utforskar släkten både på Ruusuvuoris fars och mors sida.
– Jag har samlat hela mitt liv. Fast någon släktforskare är jag inte.
Samlingen består bland annat av gamla fotoalbum från avlidna släktingars hyllor och skriftliga berättelser som Ruusuvuoris mamma tecknat ner på 70- och 80-talet.
– Men först blev det en torr släkthistoria! säger Ruusuvuori och skattar.
Det behövdes något mer för att få färg och humor i berättelsen. Lösningen blev en hund. Den fungerar vapenbärare och ett sorts alter ego till berättaren.
Till det förflutna genom ett äventyr tillsammans med en hund
Romanen tar läsaren till det förflutna i samtal med Ruusuvuoris förfäder och genom ett äventyr tillsammans med hunden, som blir en slags motvikt till huvudpersonen.
– Hunden blir osams med huvudpersonen, lyder inte längre och börjar prata. Hunden är en halvkriminell typ som tycker det är trist med forskning, medan huvudpersonen är en torftig vetenskapsman som heter Juha.
– Ja, det är nästan jag, men inte helt och hållet. Till exempel har huvudpersonen mörkt och lockigt hår, säger Ruusuvuori och skrattar.
Enligt Ruusuvuori passar romanen även läsare som inte är intresserade av historia. Dock har en hel del av Finlands historia vävts in i berättelsen. Från faderns sida kommer krigshistoria in och från moderns sida den österbottniska businessmentaliteten och företagsamheten.
Arkiv/Emilia Örnmark”En av mina fem bästa romaner”
För Ruusuvuoris egen del var texten klar redan i höstas, då förlagets process tog vid.
Är du själv nöjd med resultatet?
– Ja, jag är nöjd. Jag tycker själv att det här är en av mina fem bästa romaner.
Juha Ruusuvuori har gett ut 15 romaner, den första för 35 år sedan.
Har du något nytt på gång?
– Jag har alltid något nytt på gång! Nu håller jag på att bekanta mig med svensk kolonihistoria från Afrika. Även Sverige och Finland har varit inblandade i slavhandeln. Det blir inte en historisk roman, men en roman med historiska element. Men ännu är det svårt att säga om det blir till något. Det bästa med det här jobbet är att det inte är bråttom!
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.