Freja Rudels 02.02.2022 11:30

Adeln skor sig på folkets slit. Tsaren tycks döv för de allt högljuddare ropen på reformer. I väntan på förändringar som aldrig tycks komma frodas terrorismen. Ryssland vid 1900-talets början är som en sinnebild av orättvisans destruktiva krafter och vidsträckta tentakler.

De stora ryska författarna har sonderat brett och borrat djupt i det förrevolutionära rikets sociala, politiska och psykologiska krutdurk. Hela 1900-talshistorien kan läsas som ett långt kvitto på dess sprängkraft. Och alltjämt lockar perioden till gestaltning. Bara ifjol utkom två finlandssvenska Petersburgskildringar förlagda till tidigt 1900-tal: Anders Mårds ”Storm över S:t Petersburg” och Mikael Wahlforss debutroman ”Valentin”.

Wahlforss roman utspelar från maj 1904 till maj 1905. Bokens nav heter Yvonne Kobonskaja. Hon lever ett skyddat lyxliv som furstedotter i den Petersburgska gräddan. När hennes bror dör i ett bombattentat får hon upp ögonen för den hårda verkligheten utanför den egna kretsen. För att ställa broderns mördare till svars för sitt dåd tar hon värvning som hemlig polisagent och slungas in i ett fartfyllt förlopp kryddat med kluvna lojaliteter, lust, socialism, våldsamhet, idealism, svek och hänsynslöshet.

Debutanten Wahlforss har sin bakgrund inom filmen, som manusförfattare och producent. Det märks i boken vars främsta kvaliteter är visualiteten och intrigen. Wahlforss målar upp trovärdiga kulisser, med blick för det konkreta. Till synes mödolöst får han kläder, frisyrer, maträtter, vyer och scener att ta gestalt inför läsarens ögon.

Handlingen lider ingen brist på förvecklingar. Romanen sägs vara ”inspirerad” av verkliga händelser, och verkligheten 1904–1905 bjuder på både blodiga attentat och konstfulla vändningar mellan moral och omoral. Att inleda romanen med att låta en spågumma spå huvudpersonen och att utnyttja den mystiske agenten Valentins oklara identitet som spänningsmoment visar på Wahlforss förmåga att förvalta verklighetens dramer.

Som hos de stora ryska klassikerna myllrar romanen av personer. Bekanta figurer som Leo Tolstoj och Konni Zilliacus skymtar förbi. Centrala personer inom den revolutionära rörelsen likaså. Alla har, som sig bör i ryskdoftande litteratur, både namn och smeknamn och dessutom täcknamn om de vänsterprasslar som agenter. Man är tacksam för översikten över persongalleriet i början av boken.

Furstefamiljen Kobonskij tjänar som Wahlforss väg in i historien. I fursten tecknar han en reformvänlig adelsman vars egentliga tankar och åsikter förblir gäckande ogripbara. I döttrarna Yvonne och Tanja gestaltas olika förhållningssätt både till förlusten av brodern och till metoderna för hur samhället ska reformeras. Ingendera räds att själv ge sig in i leken, men medlen de tar till är olika.

Jag frågar mig hur trovärdigt det är att en furstedotter på bara några dagar lyckas få sig lejd som polisagent och därefter infiltrerad i revolutionära kretsar utan att desto mera misstankar väcks. Lättheten med vilken Yvonne hoppar i sänghalmen, smygförlovar sig och ägnar sig åt strategisk älskog medan hjärtat bultar på annat håll känns kanske lite anakronistisk. Hennes drivkrafter, vilka de är och vart de egentligen drar, hade kanske också fått utarbetas lite grundligare.

Den hedervärda målsättningen har säkert varit att skapa ett komplext kvinnoporträtt, men psykologiskt sett dras det med ett visst mått av eftersläpning. Sorgen efter brodern blir kännbarare ju längre bort från hans död vi kommer. Insikten om vad hon har gett sig in i och hur farligt det är vaknar förvånansvärt sent. Det samma gäller för misstänksamheten visavi människorna runt henne. Intrigen tycks helt enkelt kräva ett större mått av naivitet än vad den psykologiska trovärdigheten riktigt håller för.

Men friskt vågat är ändå hälften vunnet. Att ge sig i kast med att gestalta en adelsdam i det förrevolutionära Ryssland i en roman där Anna Kareninas upphovsman Tolstoj bokstavligen figurerar i knutarna är sannerligen friskt vågat.
Också på ett filosofiskt plan sätter Wahlforss ribban högt. Vilken är den rätta vägen mot reformer? Är våld någonsin berättigat? Hur revolutioneras en arbetarklass som älskar sin tsar? Hur mycket är de välbärgade beredda att offra för rättvisan? I ”Valentin” ställs stora, alltjämt angelägna frågor.

I hur hög grad romanen är ”inspirerad” av verkligheten framgår inte av boken, men en snabb sökning visar att mycket av de politiska händelserna och förvecklingarna i romanen har ägt rum. Det finns en hel del spännande trivia för den vetgirige att läsa vidare kring. Vill man bibehålla spänningen i romanen gör man dock klokast i att vänta med Google tills man har läst färdigt.

Freja Rudels
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln