Berättelsen är ett navigationsinstrument
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Ibland är en tunn bok vad man behöver, en berättelse man kan läsa klart om sömnen låter vänta på sig, eller ha med på resa. Jag tänker på Einar Kárasons ”Öppet hav”, en kortroman på hundra sidor.
På den hundraförsta sidan står: ”Den här berättelsen tillägnas Guðlaugur Friðþórsson med stor respekt och tack.”
Historien är verklighetsbaserad, den handlar om mannen som lyckades simma hem igen sedan trålaren där han jobbade förlist. Som enda överlevande kom han av egen kraft till Hemön på Västmannaöarna, hans hem.
Flera timmar i iskallt hav plus vandring över lavafält till räddningen – omöjligt att klara. Bedriften uppmärksammades också stort av medier världen över. Alla ville se och höra den som gjort det omöjliga, höra hur det kändes.
Nu är det fyrtio år sen det hände, det var i mars 1984 som förlisningen skedde. Då var Guðlaugur tjugotre år.
En film har gjorts förstås, men jag är inte säker på att jag vill se den. Det kan vara för omskakande att vara i betraktarens roll i något alltför naturalistiskt återgivet.
Einar Kárasons berättelse gör andra aspekter möjliga, hans gestaltning är exempel på hur det berättade skapar mod och uthållighet. Och eftersom den simmande Guðlaugur, Gulli, ju är räddad, är syftet inte att skapa mod och uthållighet hos honom, utan hos den som berättelsen riktar sig till, läsaren eller den som lyssnar.
”Öppet hav” är som gjort för uppläsning, och Sveriges Radios Radioföljetongen hade den i tablån i februari. Missade man den då går det ändå att ta del, den ligger kvar i ett år framöver.
SR brukar hitta bästa möjliga röst för uppdraget, en som har nyans och temperatur som passar. Jag tycker om Mattias Nordkvists tonfall när han säger ”vår vän”, som huvudpersonen kallas, Einar Kárason använder inte hans namn.
Det är en gastkramande spännande historia, fast vi har facit och vet hur den slutar. Och som sagt: ett underbart exempel på berättelsen som livsuppehållande element. Här dessutom helt bokstavligt.
Följer man nätets logik blir motivet allt mer skevt, horisonten krymper.
Googlar man Guðlaugur hittar man en hjältebeskrivning med mycket fakta kring köld och sjömil, hypotermi, muskelkraft. I anslutning står det ”You may also like”, och med ett klick hamnar man i en artikel om en som klättrat på Mount Everest och dött på vägen. Följer man nätets logik blir motivet allt mer skevt, horisonten krymper, man fastnar i labyrinten.
”Öppet hav” beskriver också konkret, men huvudparten av texten handlar om det inre motstånd som möjliggör simtag efter simtag. Det är lika verkligt, bitar av livet som levts kommer till hjälp och håller vår vän uppe. Inom berättelsen opererar andra berättelser.
Han minns episoder ur sjömansskolan, hur fånig simundervisningen var i jämförelse med öppna havet, han minns vännen han råkade i fyllegräl med under veckoslutet, hur katten Grånalle reagerade då de kom tillbaka till Hemön efter evakueringen till fasta Island vid vulkanutbrottet.
Han minns fragment ur isländska sagor (fanns det några storsimmare där?), hur det var att delta i den återkommande fågelfångsten, han minns henne han varit (är!) kär i och hur han borde göra slag i saken.
Han för samtal med sjöfåglar och tumlare han delar vatten med. Allt behövs för att hålla honom uppe, till och med de billigaste vitsarna duger. Sinnesnärvaron kommer väl till pass när han landar på fast mark men ser att han har en lodrätt bergsvägg emot sig. Finns ingen annat val än att kasta sig i havet igen och hoppas på en bättre strand.
Och den stranden finns. Berättelsen skrider snabbt mot slutet, det är känslosamt, men alldeles utan de svulstiga men oförlösta projektioner som hittas i mediernas hjältehistorier.
Den säkra navigeringen är det fint att vara med om. ”Öppet hav” är stiligt översatt av John Swedenmark och en del i en trilogi, baserad på verkliga händelser, alla berättade på nytt av Einar Kárason.
Här kan du läsa fler kolumner av Ann-Christine Snickars.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.