Behövs det lokala sheriffer i Åboland?
Under de senaste veckorna har frågan om att hålla ordning och reda på olika orter i Åboland igen diskuterats aktivt. Kärnfrågan är vem som ska hålla ordning och reda på mindre orter, då polisen koncentrerar sina resurser till större städer.
Ofog och skadegörelse sker tyvärr relativt regelbundet. Ungdomar på olika håll i Åboland har utpekats för åverkan och vandalisering. Vad som exakt skett kan man inte veta och det är ingen idé att spekulera kring frågor man inte känner till. Händelserna har i alla fall lyft upp ett antal frågor: Polisens närvaro i Åboland, behovet av övervakning och vem som har ansvar för att det är tryggt att bo och verka i Åboland och på landsbygden överlag.
Ungdomar har varit, är och kommer att vara aktiva. De prövar sina gränser och överskrider ibland det som är tillåtet. Ungdomarna borde ändå, trots att det inte alltid är enkelt, lära sig att det inte alltid är tufft att vara tuff, ibland är det bara enfaldigt eller rentav idiotiskt. Samtidigt måste alla få göra sina misstag, men misstagen borde inte göras på bekostnad av andras trygghet. Trygghet är en känsla och olika situationer kan upplevas väldigt olika av olika personer. En sak som upplevs obetydlig för en person, kan inverka stort på någon annan.
När någon, oberoende av ålder, överskrider det som är tillåtet finns det lagar och regler som anger tillvägagångssättet. När det gäller att ingripa i olika störningssituationer tänker man självfallet på att det är polisens uppgift, vilket det också är. Utöver polisen finns det numera flera privata bolag som deltar i upprätthållandet av ordningen. Privata väktare syns på allt flera ställen.
Är tillväxten inom den privata säkerhetsbranschen ett tecken på att polisen inte mera klarar av att sköta sina uppgifter? Alternativt kan man fråga sig om behovet av att hålla ordning och reda har ökat? Båda frågorna kan sannolikt besvaras med ett ja.
Polisens organisation har förändrats märkbart sedan mitten av 1990-talet, då de relativt lokala länsmansdistrikten ersattes med större polisdistrikt, som igen har ersatts av ännu större administrativa helheter. Låt vara att också samhället har förändrats och urbaniseringen har accelererat, men ett faktum är att polisen har lämnat flera små orter, för att koncentrera resurserna till några större städer. Samtidigt har polisens verksamhet blivit kanske till och med för strömlinjeformad. Statistiken avgör resursfördelningen, inte människornas trygghetskänsla.
Samma polispatruller ska sköta allt från rån och mord till snatterier och trimmade mopeder. Polisen ser sakerna som svarta eller vita, nyanserna är få. Polisen beaktar inte hur enskilda personer upplever en situation, man följer sina regelböcker. När polisen finns i större städer, saknar också enskilda polispatruller lokalkännedom.
Polisen har i dag i Sydvästra Finland och i Åboland koncentrerat polispatrullerna, men decentraliserat förundersökningen. Skulle det vara vettigt att göra tvärtom? Ett positivt undantag från polisens styva organisation utgör bypolisen på Kimitoön.
Polisens verksamhet börjar vara så centraliserad och strömlinjeformad, att nästa steg kan vara robotpoliser, som helt saknar mänskliga aspekter. En dylik utveckling är inte önskvärd och ökar inte människornas trygghetskänsla. Är det dags att dela in polisen i olika nivåer? Borde man i Finland också gå in för att ha lokala poliser, som lokalt sysslar med lindrigare brott och är kontaktpersoner i frågor som gäller lokala säkerhetsfrågor? När kommunernas uppgifter sannolikt kommer att minska, kunde man fundera på om lokala och kommunala sheriffer kunde vara en modell även för Finland?
De statliga myndigheterna inklusive polisen, vill knappast att polisens resurser splittras, men lokala poliser kunde också finnas inom ramen för polisens nuvarande organisation. Poliser som uttryckligen skulle ha som uppgift att jobba lokalt, på ett visst område. Det här skulle öka tryggheten och ha en stor förebyggande effekt. Ju mera polisen jobbar så att polisen inte behövs, desto bättre.
Utöver polis och privata bolag hör trygghet och säkerhet till alla offentliga aktörers ansvarsområden. Bland annat kommunerna har en skyldighet att uppgöra säkerhetsplaner. I praktiken väljer kommunernas tekniska avdelningar ändå ofta lösningar som gynnar snöröjningen på bekostnad av att skapa trygga lösningar i närmiljön. Förebyggande arbete görs i varierande omfattning, även som samarbete mellan olika aktörer. Förebyggande åtgärder förhindrar ändå inte alltid människor från att göra olagligheter.
Polisens statistik visar att det inte sker så många brott i Åbolands skärgård, inte heller lindriga brott. Sannolikt skulle flera brott synas i statistiken om polisen skulle synas i gatubilden. Och speciellt, om polisen oftare skulle vara närvarande, men osynlig i gatubilden. I det stora hela gör polisen ändå ett okej arbete.
Tom Simolalta taas täyttä asiaa!