Befria skoleleverna från mobiltelefonerna
Sannfinländarna kräver striktare regler mot mobiltelefoner i skolorna.
Frågan om ny lagstiftning är uppe i regeringsförhandlingarna, uppger nyhetsbyrån STT.
I denna fråga är det lätt att stöda Sannfinländarnas initiativ.
Dessvärre blandar debatten ofta ihop mobiler, digitalisering och moderna undervisningsmetoder till en enda röra.
Att stöda striktare mobilregler är dock inte detsamma som att kräva att all digitalisering i skolan stoppas.
Att nostalgiskt längta tillbaka till skolan som den var ”förr” (när? på 1980-talet?) är däremot inte konstruktivt.
Däremot är det konstruktivt att lämna ängslig, förment ”progressivitet” bakom sig. Att förhålla sig kritiskt till viss utveckling är inte detsamma som att vara ”bakåtsträvare” i alla frågor.
Alltså kan man kräva strängare mobilregler och samtidigt hålla med om att digitaliseringen i skolan är nödvändig.
Helsingin Sanomat publicerade den 21 maj en ambitiös analys av grundskolan och dess problem.
92 lärare och rektorer från hela landet hade svarat på en enkät och kom till tals.
4 av 5 uppgav att de problematiska sidorna av smarttelefoner är den främsta orsaken till de försämrade inlärningsresultat som rapporterats nationellt (senast i april i år).
Att ständigt leva med mobilen i handen försämrar koncentrationsförmågan och uthålligheten. Skolarbete ger sällan något som ens liknar de snabba dopaminkickar som unga vant sig vid att mentalt belönas av i sociala medier och spel.
Barn och unga har ingen chans att försvara sig mot de ständiga impulser de utsätts för via mobilerna. Varken hjärnan eller förmågan till självdisciplin är färdigt utvecklad.
Vuxenvärlden, som låter dem hålla på i timmar, har svikit.
Vi är alla medskyldiga, inte enbart skolan och skollagstiftningen.
Att befria eleverna från sina mobiler ens under lektionerna i skolan är att göra dem en tjänst.
Nuvarande lagstiftning möjliggör redan detta.
Den nya lagstiftning – som veterligen diskuteras i regeringsförhandlingarna – handlar om möjligheten att frånta eleverna sin mobil under hela skoldagen.
Detta väcker självklart protester i ett samhälle som vant sig vid att man kan kommunicera ohejdat.
Då Cygnaeus skola i Åbo år 2018 via skolans trivselregler införde mobilförbud också på rasterna förklarade rektor Nicke Wulff beslutet så här:
– Framför allt hoppas vi att eleverna ska vara mindre uppspelta när rasten är slut. Många är så inne i sina spelvärldar att de inte kan förmå sig att lägga bort telefonen trots att lektionen börjar. När man hemma säger till barnen att de ska sluta spela, säger de: jo, vänta lite. Men i skolan har vi inte tid att vänta lite. (ÅU 29.10 2018).
Det är skäl att hålla isär äpplen och päron då man diskuterar skola och skärmar.
Skolan kan självklart inte stanna kvar vid papper och penna då det övriga samhället digitaliseras.
För många elever betyder dock ”skärm” detsamma som nöjescentral. Därför har det visat sig svårt för många att behålla koncentrationen då skolarbete ska utföras på en Ipad eller dator. Det är lockande att byta flik.
Vårt samhälle vill på olika fronter lyfta fram barns och ungas perspektiv och ge dem en röst. Lyssna därför noga då unga själva bevittnar om svårigheten att koncentrera sig på skärmen – som eleverna i Ekenäs gymnasium i ÅU den 22.11 2022. En klar majoritet av de elever som använt en fysisk bok istället för den digitala i en kurs i historia gav tummen upp: ”Det var skönt att läsa på papper och inte bara stirra på en skärm hela tiden.”
Igen: frågan om skolans digitalisering är inte svartvit. Det handlar inte om att vara ”för” eller ”emot” skärmar i skolan.
Men det kan handla om att ibland tillåta sig att ta ett steg tillbaka.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.