Bättre dra slutsatser då vinden har mojnat
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
På sjön finns två sorters skeppare, skriver Västra Finlands sjöbevakningssektion på sin Facebooksida.
Det finns de som har kört på grund och de som ännu inte gjort det.
Det här vedertagna uttrycket kunde kanske få en förlängning. Ett förslag:
Bland dem som ännu inte har kört på grund finns det de som hävdar att det inte kommer att ske, och de som säger att det kan hända också dem någon dag.
Som den rutinerade Ville Koskinen säger i gårdagens blad; Båtlivet handlar mycket om attityder.
Han betonar respekten för havet, för andra på sjön, för naturen.
Vi instämmer och som i förslaget ovan vill vi tillägga ordet ödmjukhet till den attityden.
En respektfull, ödmjuk inställning kan vara en ledtråd för beteendet på havet. Den bör dessutom kombineras med en adekvat kunskap om sjöregler och den egna farkosten.
Låt oss understryka, i den här texten finns inte ett enda påstående som skulle peka finger mot den olycka som nu upptar båtfolkets och även andra tyckares sinnen och åsiktsutbyte.
I den olyckan var rutinerat båtfolk involverat och det gick ändå så här tragiskt. Varför vet vi inte ännu.
Så när allt båtfolk i landet går i spinn kring sjövett och sjösäkerhet och muskelbåtars framfart är det bra att väja undan en aning.
Det gäller att inte låta alla hastigt dragna slutsatser växa från halvsanningar till sanning.
Inte låta en enskild – oberoende av hur tragisk – händelse avgöra tonen för debatten, eller staka ut framtida regelverk.
Det är den här sommarens alla händelser sammantaget och de i kombination med utvecklingen under de senaste somrarna sammantaget som kan bilda den erfarenhetsbank som sätter dragandet av slutsatser på rätt köl.
Att lördagens tragedi på Erstan har föregåtts av en lite liknande osannolik kollision till havs är något som ÅU-läsarna säkert minns.
Fjolsommarens värsta var krocken mellan två fritidsbåtar öster om Innamo den 27 juli. Tre personer skadades allvarligt.
Olycksutredningscentralens rapport offentliggjordes i april och en slutsats var att bägge båtarnas befälhavare hade en bristfällig lägesbild och att situationshastigheten var för hög. Ingendera åtalades.
På landsvägarna har vi hastighetsbegränsningar precis överallt samtidigt som alla vet att bilister ofta syndar emot dem.
Vi kommer inte ifrån det beteendet även om varje bilist måste ha ett giltigt körkort. Vi kommer heller inte ifrån att vi så gott som varje veckoslut på ÅU:s nyhetssajt läser om rattfulla chaufförer och bilister som stoppats utan giltigt körkort.
Men vi vet också att fortkörningen ofta är en bidragande orsak i de trafikolyckor som får en dödlig utgång.
På havet finns inte hastighetsbegränsningar överallt och förhållandena är också i övrigt annorlunda.
Men också på havet finns trafikregler att följa, väjningsregler framförallt, och man förutsätter gärna både folkvett och sjövett hos skeppare och manskap.
Det krävs ändå inget körkort av skepparna om de inte kör i yrkesmässig trafik, och såvitt farkosten är under 24 meter lång. Det är stort det.
Så att efterlysa ett båtkörkort för dem som navigerar större fritidsbåtar är inte omotiverat, tvärtom.
Men man måste samtidigt förstå att det inte är en universallösning. Vi krockar i trafiken och fortkörning är allmänt, trots körkort.
Också seglarna kan påminnas om att när de använder motor samtidigt som seglen är uppe måste de hissa dagersignalen, alltså visa att seglaren är medveten om väjningspliktreglerna då båten går för motor.
När sjöbevakningen på Facebook gick ut med tukt och förmaning på söndagen ingick det en annan fras i texten som vi gärna citerar.
”På sjön borde inte någon annan än myndigheterna ha bråttom. Farten ska vara i proportion med egna kunskaper, rådande förhållanden och övrig trafik”.
Endast myndigheterna bör ha bråttom, lyder påminnelsen.
Havet är stort, fritt och ett härligt element att röras i. Ska det vara tryggt för alla krävs också sjövett och ett ansvarstagande av alla – det var det här med respekt och ödmjukhet.
Det finns orsak att se över vad som därutöver krävs – men tiden för de slutsatserna är inte nu.
Låt utredningarna komma och låt dem tala klarspråk. Låt statistiken och erfarenheterna bidra med vägkost.
När vinden sedan har mojnat kan besluten tas.
Som vanligt bra ledare av Anja Kuusisto