ÅU 10.04.2020 10:00

Den allvarsamma leken. Pressbild

Den allvarsamma leken

på Yle Arenan
Hjalmar Söderbergs fina roman ”Den allvarsamma leken” från 1912 har filmatiserats förr, aldrig helt tillfredsställande. (Det beror inte på Söderbergs i tiden olyckliga, obesvarade kärlek till filmen).
En fattig korrekturläsare, en operakritiker in spe, förälskar sig i vackra dottern till en känd konstnär. I skärgården. Konstnären dör, flickan blir utan pengar, gifter sig rikt.
Korrekturläsaren gifter sig också och till pengar. Åren går och medför barn. De som en gång älskade i skärgården träffas på nytt, nu i ett trovärdigt skildrat historiskt Stockholm, i ett snyggt svenskt kostymdrama. Gammal kärlek exploderar; hemliga affärer, destruktiv (som alltid) svartsjuka, passioner; båda och alla som kommer i vägen får lida. Men också mycket som är roligt och vackert, inklusive foto och miljöer.
I habil och originell regi av Pernilla August. Den duktiga manusförfattaren Lone Scherfig berättar ur ett välkommet kvinnligt perspektiv.

Pojkarna

Yle Arenan
Regi och manus: Alexandra-Therese Keining efter Jessica Schiefaurs populära ungdomsbok ”Pojkarna”.
Fina skådespelare; flickorna och pojkarna är fjorton år. Flickorna som hatar pojkar smakar på nektar från en mystisk växt och förvandlas för några timmar till pojkar. Kris; identitet, genus, kärlek, begär.
Regissören Keining filmar förvandlingen skickligt och valet av skådespelare gör att vi tror på att pojkarna är flickorna. Storyn är lite spretig och karaktärerna är inte lika bra underbyggda som i boken. Men filmen fascinerar i sin mäktiga visuella värld, och ungdomarna är trevliga bekantskaper i den fina personregin (det är manuset som haltar).

Hip hip hora. Pressbild

Hip hip hora

Yle Arenan
Regi och manus: Teresa Fabik
Trettonåriga Sofie och hennes kompisar går på en fest där pojkarna de beundrar super. Sofie dricker för mycket. Pojken alla ser upp till tar bilder som sprids. Sofia blir kallad hora och till och med bästa väninnan vänder sig bort. Teresa Fabik behandlar ett viktigt ämne i en rörande skildring som också är rolig och trovärdig.

Här börjar äventyret

Yle Arenan
Regi och manus: Jörn Donner
Vi minns Donner. Jörn Donner regisserar sin stora kärlek Harriet Andersson i ett somrigt Helsingfors anno 1965. Personerna är arkitekter och modeskapare, globetrotter som inte vet om de älskar, eller vem de älskar. Donner var en habil och originell filmregissör, de senaste åren riktigt skicklig.
På sextiotalet var också han imponerad av den franska nya vågen och en förnyare av den finska (och svenska) filmen!

En man som heter Ove. Pressbild

En man som heter Ove

Netflix
Regi och manus: Hannes Holm
Den roliga och rörande boken ”En man som heter Ove” av Fredrik Backman är snyggt överförd till film; med ett genialiskt bildberättande.
Femtionioåriga änklingen Ove vill ta sitt liv, blir hela tiden störd, av störiga grannar. Mellan varven är han en grinig gubbe som försöker hålla ordning och reda på grannskapet i förorten. Clint Eastwood gjorde en liknande film och roll (”Gran Torino”). Den gnällspiken mjuknade identiskt av kontakten med grannar som är invandrare. Den mångsidiga Rolf Lassgård gör en av sina bästa roller.
Och filmen spänner många år av folkhemmets historia; Saab eller Volvo? Från det Ove var en knatte, och vi förstår varför han är den han är; älskvärd. En berättelse med mycket och finurlig humor, och ännu mera känslor. Hjärtevärmande också mitt i eländet.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

På Netflix
Regi: Felix Herngren.
I Felix Herngrens filmatisering av Jonas Jonassons bok ”Hundraåringen som…” är Robert Gustafsson snyggt maskerad (Oscarsbelönad mask); som hundraåring, yngre och ännu yngre.
Mannen som kliver ut ur äldreboendet stöter genast på stora äventyr, han får i sin hand en kappsäck full med sedlar, miljoner knarkpengar. Lik undanröjs, busar dör under elefanter. Allt medan den älde mannen berättar (visualiserat) om när han nästan sprängde Franco i luften eller söp Stalin under bordet, hjälpte herrarna i Washington med atombomben. Och så vidare med liknande sanna skrönor.
En svensk film lika rolig som Woody Allens ”Zelig” eller Tom Hanks i ”Forrest Gump”?

Hachiko: A Dog’s Story, USA 2010

Yle Arenan
Regi: Lasse Hallström
Det hände i Japan 1920; en hund väntade på sin (bortgångne) husse i tio år. Lasse Hallström placerar den japanska hunden i en amerikansk småstad. I nutid hittar Richard Geres professor valpen på villovägar, och hund och man blir världens bästa vänner. En mycket gripande berättelse (nästan för mycket för hundvänner), väl spelad med perfekt casting och orkestrering. Så sympatiskt (inklusive alla biroller) att vi nästan applåderar klichéerna och gärna överser med att Hallström vill röra vid alla strängar på skalan känslor.
På ”Rakuten TV” finns att se gratis (bland några tiotal andra filmer) Hallströms ”What’s eating Gilbert Grape”. Med ungdomarna Johnny Depp, Leonardo DiCaprio och Juliette Davis.

Shaun the Sheep

Yle Arenan
Kortfilmer à 7 minuter från brittiska Aardman som gör stop motion leranimationer om charmiga och smarta fåret Shaun och hans vänner på lantgården.

Paterson. Pressbild

Paterson

Netflix
Regi: Jim Jarmusch
Adam Driver kör buss, han heter Paterson, i staden Paterson. Han skriver dikter. Se där hela handlingen.
Jim Jarmusch (kompis med Aki Kaurismäki) har en egen ironi, en ironi man faller för i lågmäld film efter lågmäld film till nu senast skräniga ”The dead don’t die”. Man blir hypnotiserad av (det vackra) bildberättandet, under hypnos har man tålamod och ser, förstår och låter sig imponeras, bli begeistrad.

Lady Bird

Netflix

Regi: Greta Gerwig
En fin, annorlunda skildring av att vara tonårig flicka med drömmar om att bli något inom konsten (film, teater, litteratur). Greta Gerwig blev något stort: skådespelare, manusförfattare och filmregissör.
Hennes ”Lady Bird” är självbiografisk och den unga stridande damen spelas osminkat av fenomenala Saoirse Ronan. ”Lady Bird” ger en ny och intressant dimension till tidigare ”Frances Ha” (manus och huvudroll Gerwig, regi maken Noah Baumbach). Också den en mycket charmig film.

The Rider.

The Rider

Netflix
Regi: Chloé Zhao
Filmen om den tuffa sporten rodeo, och de tuffa ryttarna, bygger på verkliga händelser. Huvudrollen spelas av Brady Jandreau (också han tidigare skadad, föll av hästen), birollerna av hans familj. Alla är amatörer men det märks inte i den perfekta regin av damen från Kina, Chloé Zhao (också manus). En intelligent analys och kritik av mansrollen och av besatthet, vurmen för det man kan bäst och älskar. En liten men engagerande film som bjuder på stora filmupplevelser i öppna landskap.

La bamba

Netflix
Regi: Luis Valdez
Den sanna historien om den unga rockstjärnan Ritchie Valens som avled i en flygolycka 17 år gammal. Vi följer Ritchie från hans fattiga barndom i Kalifornien till toppen av hans rock’n’roll-karriär med 50-talshits såsom La Bamba och Donna.

A star is born

Netflix
Regi: Bradley Cooper
Nu vet vi det: Lady Gaga är en fantastisk skådespelare (och låtskrivare samt sångare). Och nu vet vi att skådespelaren Bradley Cooper är en skicklig filmregissör. Efter att vi sett och blivit förförda av nyinspelningen (vilken i ordningen?) av ”A star is born”.
En film och en musikal som i sin fiktiva men realistiska värld överträffar ”Bohemian rhapsody”, som kom samtidigt.

Pressbild.

Mademoiselle Paradis

Arenan
Regi: Barbara Albert
Theresia Paradis var en skicklig pianist och kompositör i Wien på 1770-talet. Hon var kvinna och hon var blind. Trots föräldrarnas anställning i hovet kunde hon inte bli bortgift och försörjd. Drottningen gav ett stipendium. Men de grymma förmyndarna krävde en seende och gift dotter.
Mademoiselle Paradis torterades av kvacksalvare och av new-age föregångaren Mesner (på riktigt).
Blind sedan tre år gammal lär hon sig se. Och förlorar förmågan att spela, allt temporärt. En mycket rörande och engagerande historia, skickligt visualiserat, att först känna och lyssna (och skapa) och sedan gradvis se. En sann historia från historien som tyvärr har sina motsvarigheter i dagens värld.
Theresia Paradis fick sedermera fatt på livet och grundade en skola för kvinnor, och för blinda.

Okja

Netflix
Regi: Bong Joon Ho
En flicka i tonåren i Sydkorea har som husdjur en gris, en enorm gris, genmanipulerad. Ett amerikanskt företag experimenterar fram, runt om i världen, framtidens mat.
Flickan vill inte skiljas från sin bästa vän, grisen Okja.
Den satiriska komedin är skapad av Bong Joon Ho, han som fick så många Oscars i år med ”Parasit”. ”Okja” är en film med sympatiska miljöaktivister, vacker natur och mindre vacker matbusiness. I Sydkorea och i New York.
Filmen blandar genrer; skräck, sciencefiction, komedi, parodi. I en framtid som är nu.

Agnes Varda och franska nya vågen

Yle Arenan

Agnes Varda (1928-2019) åkte som ung från Bryssel till Paris och blev vän med eller förälskade sig i franska nya vågens stora namn; Jean-Luc Godard, Jacques Demy och gänget. Och så gjorde hon sina egna filmer varav ”Cleo de 5 à 7” och ”Lyckliga stunder” finns att beundra och njuta av, bilda sig filmhistoriskt och -estetiskt.
Krister Lindberg

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln