Sommaren 2019 damp en inbjudan ner i postlådan hos 35 000 slumpmässigt utvalda finlandssvenskar. Av dem tackade närapå 4 800 ja till att gå med i hela Svenskfinlands gemensamma nätbaserade medborgarpanel, forskningsprojektet Barometern.
Nu är de första resultaten av den omfattade längdsnittsundersökningen publicerade, och finlandssvenskarnas syn på stora och aktuella samhällsfrågor finns sammanställda i en rapport.
Rapporten bekräftar att finlandssvenskhet inte alls är så homogent som många kanske tror.
— Visst finns det väldigt många likheter, men också minst lika många olikheter inom gruppen. Barometern strävar inte efter att jämföra finlandssvenskar som grupp med finskspråkiga i Finland, utan i stället efter att ta fasta på vad finlandssvenskhet är och hur finlandssvenskheten kan se ut inom olika regioner och åldersgrupper, säger forskningsledare Marina Lindell, politices doktor vid Åbo Akademi.
Exempelvis bekräftar rapporten att norra Österbotten orienterar sig starkt i konservativ riktning, medan Åboland och mellersta Nyland i hög grad är liberalt. Övriga delar av Svenskfinland befinner sig sedan mitt emellan de två riktningarna.

Allt mer européer i dag

Ett annat faktum rapporten bekräftar är att finlandssvenskar ständigt känner en starkare samhörighet med Norden och Europa, samtidigt som samhörighetskänslan med det egna landet sjunker.
— Fortfarande är också samhörighetskänslan i Finland hög, men vi kan ändå se att den under de senaste 10 åren gått ned.
År 2009 ansåg 87 procent av finlandssvenskarna att de kände ganska eller mycket stark samhörighet med Finland. I dag är motsvarande siffra 84 procent. Andelen som kände så inför Europa var år 2009 39 procent. I dag känner hela 56 procent av finlandssvenskarna hög eller ganska hög samhörighet med övriga européer.

Förnyad version av undersökningen

Undersökningen Barometern i sig är inte ny. Den initierades redan 2001 av forskaren Kjell Herberts, då i form av en postenkät som skickades hem till slumpmässigt utvalda finlandssvenskar.
Den senaste undersökningen gjordes 2014 och då iform av en postenkät. Sedan dess har undersökningen varit på paus. En betydande orsak till att man valde att pausa undersökningen var enligt Herberts att svarsprocenten år för år sjönk så kraftigt.
— Vi insåg att konceptet inte längre fungerade. Vill man få också unga att svara så går det inte att skicka hem en enkät via posten. Och det är ytterst viktigt att få med de unga eftersom det är de som i hög grad står för nya trender i samhället, säger Herberts.
Herberts har i dag gått i pension, men har ändå deltagit på ett hörn i sammanställandet av den färska undersökningen.

Varför ansåg du 2001 att en finlandssvensk barometer behövs?

— Det är ytterst viktigt att kontinuerligt få sammanställt vad finlandssvenskhet är och hur det kan se ut på olika håll i landet. På så vis kan man se trender och granska exempelvis attitydförändringar och graden av tvåspråkighet i landet.

En fråga som oroar Herberts efter att han tagit del av den färska rapporten är att Svenskfinland blir allt spretigare: de yngres blickar är väldigt starkt riktade utanför Svenskfinland, medan de äldre tämligen krampaktigt håller fast vid de finlandssvenska institutioner som en gång byggts upp, och vill helst inte se förändringar i dessa.
— Det är inget fel i någondera. Att få impulser utifrån är bra, samtidigt som också grundvärderingarna är viktiga. Problem uppstår bara om man inte kan kombinera dessa.

En ny bild av finlandssvenskhet skapas

Herberts säger att dagens unga finlandssvenskar har ett flertal identiteter; ibland är de finlandssvenskar, ibland finländare och ibland européer eller världsmedborgare.
— Exempelvis väljer unga finlandssvenskar i allt högre grad finska eller utländska medier i stället för de traditionellt finlandssvenska.
En ny bild av vad det innebär att vara finlandssvensk håller på att skapas. Herberts tror att den bilden kommer att innebära en allt bredare identitet där språkfrågan kanske inte längre spelar lika stor roll.
— Andelen enspråkigt svenska är högre bland äldre så det är självfallet så att språkfrågan är mycket viktig för dem. Yngre i sin tur ser finlandssvenskheten mer som en identitet bland alla de andra. I en del frågor är den viktig, men inte i alla.
Det centrala enligt honom är nu att hitta en mötesplats för de olika generationernas behov. Förändring betyder inte stagnation, och Herberts är i sig inte oroad över finlandssvenskhetens överlevnad. Vad han däremot oroas över är svenska språkets position i Finland.
— Vi har mycket goda institutioner som bevakar svenska frågor i dag. Men om de inte lyckas attrahera de unga blir det problem.
— Vårt samhälle blir ständigt ett mer mångspråkigt samhälle, men för att svenskan ska hitta sin plats där så behövs gemensamma krafter som arbetar för det, säger Herberts.