Barnkläder – ett kostsamt budskap
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Några hundra euro per månad på kläder för ett barn. För ett barn!
Det är tydligen ingen ovanlighet, enligt Helsingin Sanomats enkät om hur mycket finländska föräldrar satsar på kläder för sina barn.
Det är klart att majoriteten av befolkningen inte har de pengarna, men tydligen överraskande många.
Citaten som HS serverar från enkäten talar om att föräldrar är rädda för att andra ska se barnen i sandlådan i slitna eller smutsiga kläder, och tro att de alltid klär sig så.
Att tonårsbarn kräver kläder av vissa märken må väl vara hänt, Men många av föräldrarna till småbarn har också känt press att klä barnen på ett visst sätt eftersom andra föräldrar i samma klubb brukar klä barnen i märkeskläder.
Efter att i åtta års tid behövt klä på barn blir jag överraskad när jag läser HS-artikeln. Jag har aldrig tänkt att man borde köpa märkeskläder för att återförsäljningsvärdet är bättre.
Min erfarenhet säger att köttfärssåsen ser precis lika inbjudande ut oberoende om den ligger på en body köpt i Polarn O. Pyret eller Tokmanni.
Och inte räddar Adidas-märket byxornas knän från att slitas sönder.
Visst kan jag tro att det i vissa fall lönar sig att lägga en slant extra för bättre kvalitet, framför allt när det gäller utekläder. Men så länge barn är inblandade är det lönlöst att planera allt för mycket, det finns ingen garanti för att plagget kan användas av lillbrorsan, för att inte tala om att säljas vidare.
Ju yngre barnen var desto mera kläder köpte vi på loppis. Eller rättare sagt ju yngre den första var, i likhet med många andra får de senare barnen knappt alls några nya kläder.
Tyvärr är vi ändå inga modellföräldrar när det gäller barnkläder, nog är det ju aningen onödigt att det ligger tio oanvända t-skjortor i klädskåpet när de enda som duger att bära är de tre som fammo har sytt.
Och jo, jag förstår att man vill att barnen ska se prydliga ut. Men jag förstår inte att man kan stressa så mycket över vilket ”budskap” man sänder ut med barnens kläder.
Eller kanske omaka strumpor och smutsiga byxor också kan ses som ett budskap?
Ett budskap om att just den här gången, liksom tusen gånger tidigare, hann vi inte fundera på vad barnen har på sig eftersom det finns så mycket roligare saker att göra här i livet?
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.