Avlagd avstjälpningsplats i Åbo kan vara en tickande miljöbomb
Jag träffar Arvo Malmi nedanför den före detta Peltola avstjälpningsplatsen vid Luolavuorivägen i Åbo. Vi är här för att tala om vad som döljer sig i en massiva kullen.
År 1967 jobbade Malmi på Bofors härderi i Åbo. På den tiden fanns det ingen miljölagstiftning och det var inte så noga med var man dumpade miljöfarligt avfall.
I Åbo fanns endast en officiell avstjälpningsplats och dit förde Bofors bland annat kaliumcyanid som inte längre gick att använda, berättar Malmi.
– Man lade massan i tunnor som lagrades på gården. Sedan lastade man dem på en öppen lastbil som körde till avstjälpningsplatsen där det dumpades i en bassäng. Inte tänkte man på miljöfrågar eller arbetarskydd på den tiden.
– Det var helt lagligt, så Bofors kan inte belastas för det.
Malmi var tvungen att sluta på Bofors eftersom hans slemhinnor tog skada av de giftiga ångorna. Foto: Kim Lund
En last kunde innehålla tio till femton tunnor. Malmi minns inte exakt hur många tunnor dit fördes, men under hans ena år på härderiet rörde det sig om hundratals liter.
Han kunde inte jobba kvar på Bofors eftersom de giftiga ångorna skadade hans slemhinnor och han var tvungen att sluta efter knappt ett år.
Han säger att det finns en hel del andra miljögifter i den avlagda avstjälpningsplatsen.
– På den tiden fördes allt dit, bilbatterier, målarfärger och jag är säker på att där också finns asbest. Det är en tickande miljöbomb. Men att desarmera den kan vara svårt. Det är ett miljonprojekt att sanera avstjälpningsplatsen.
”Staden inte tagit det på allvar”
Det värsta tycker Malmi är att det vid avstjälpningsplatsen ligger ett populärt friluftsområde där barnen leker och folk rastar sina hundar.
Flera bostadsområden ligger i närheten och i takt med att vintrarna blir varmare och grundvattnet stiger, finns det risk att gifterna hamnar i naturen, säger han.
Malmi har kontaktat Åbo stad men inte fått någon respons.
– Jag har gjort vad jag kunnat för att informera staden om att där finns 100-tals kilo problemavfall, men som pensionär har jag inte så stora påverkningsmöjligheter.
– Man har inte tagit det på allvar och det verkar som om frågan har fastnat i byråkratins kvarnar.
Stinkande olja har runnit ner till vägrenen
Vid Åbo stad har miljöinspektör Renja Rasimus hört Malmis berättelse om dumpningen av kaliumcyanid. Några indikationer på att så skulle ha skett har staden inte märkt, säger hon.
– År 2008 mättes halterna av cyanidgaser men mätarna reagerade inte alls. I det här skedet är jag inte speciellt orolig.
Utifrån sett är det omöjligt att säga vad som döljer sig under kullen. Men en sak är klar. Någonstans ifrån läcker det olja.
Lukten av oljeläckaget känns på långt håll. Foto: Kim Lund
Redan på tiotals meters avstånd då man går längs gång- och cykelleden nedanför avstjälpningsplatsen känner man lukten.
Framme vid luktens källa är marken röd- orangefärgad och i en av försänkningarna ligger det svart oljefärgat vatten.
För en vecka sedan var här fullt med oljeblandat vatten, men Åbo stad har nu pumpat bort det.Foto: Kim Lund
Några indränkta oljebommar ligger runt vattenpölen och här står också en cistern som fungerar som oljeavskiljare.
Oljan blir kvar i cisternen och det renade vattnet rinner ner i dagvattenbrunnen.
Oljan har läckt ut strax intill Luolavuorivägen. Foto: Kim Lund
Här har alltid funnits järn och den röda färgen beror på järnbakterier som inte utgör någon fara för miljön, säger Rasimus. Men varifrån oljan härstammar är svårare att veta.
– Det är omöjligt att säga hur stora mängder som runnit ut, men det är klart att det inte är bra. Det går inte heller att säga vad som kan finnas i en gammal avstjälpningsplats eller varifrån oljan kommer.
Foto: Kim Lund
Staden gör nu upp en plan på hur man ska undersöka avstjälpningsplatsen. Någon lätt uppgift är det inte, säger Rasimus.
– Det måste planeras noggrant för att inte ställa till med mera skada. Det är inte bara att börja gräva i en gammal avstjälpningsplats.
– Först måste man ta reda på vad de möjliga problemen beror på så att man vet hur man ska gå vidare.
Foto: Kim Lund
Peltola avstjälpningsplats stängdes år 1970. På 1950-talet sköts här Finlands största råtta på 665 gram
På tippen kan nog finnas precis vad som helst. Som barn bodde jag i Ilpois och på sjuttiotalet var vi ibland och lekte på avstjälpningsplatsen, den var ett fantastiskt ställe med gamla bilvrak och annat spännande. Redan då minns jag att det fanns ett djupare ställe där det låg en veritabel damm av olja.