Avfärda inte vaccintvekarna som oupplysta dumbommar
Igår gavs de första coronavaccinen i Åbo. Äntligen! – utbrister många. Men inte alla.
Vaccintvekan florerar, oberoende av myndigheternas samstämmiga trygghetslöften. Att avfärda tvivlarna som oupplysta dumbommar är lätt gjort – men nonchalant.
Frestelsen är dock stor. Att förskansa sig i givna åsiktspositioner är bekvämt. Den som pekar finger mot vaccinkritiker placerar sig själv i samma läger som presidenten, statsministern och THL-cheferna. Vem vill nu inte identifiera sig med den eliten?
Inte alls alla. Turun Sanomat rapporterar (18.12) om Lännen Medias enkät bland riksdagsledamöter. 137 ledamöter (av 200) svarade på frågan om huruvida de tänker låta vaccinera sig. 122 svarade ”ja” medan 2 svarade ”nej” och 13 valde svarsalternativet ”jag besluter mig då det finns mera information”. Bland dem som tvekar var den absoluta majoriteten sannfinländare.
Den som drar kurvorna raka tolkar tveksamheten som en positionering mot regeringen eller den politiska eliten. Eller som enkel enfald.
Att notera är dock att de 13 tveksamma mycket väl kan komma att låta vaccinera sig – efter att de som önskat fått mer information.
Det är lätt att glömma bort att det finns gradskillnader i vaccinationskritiken. En ytterlighet utgörs av konspirationsteoretikerna och de populärt kallade ”antivaxxarna” som gavs stort utrymme till exempel i den omsusade SVT-dokumentären ”Vaccinkrigarna.”
En annan gren är de tveksamma bland sjukvårdspersonalen. De utgör en mycket liten grupp, men de finns, rapporterade forskningsledarna Johanna Nurmi och Pia Vuolanto år 2018 som preliminära resultat av en stor studie kring vaccinkritik.
Och så finns den stora massan. I Helsingin Sanomats gallupundersökning den 4 december uppgav 56 procent att de tänker ta vaccinet. 22 procent sade nej och 23 procent kunde ännu inte säga sin ståndpunkt. Då resultaten grupperades enligt de svarandes partisympatier visade det sig att vaccinmotståndet var starkast bland sannfinländare. Men också bland De gröna fanns ett betydande vaccinmotstånd.
Vaccintveksamhet är ingen liten fråga och ingenting att avvisa med lätt hand. Det hjälper inte heller att i vulgärdebatten stämpla de tveksamma som idioter. För den som argumenterar gäller det att hålla tungan rätt i mun: det går till exempel ingen obruten linje mellan vaccinationskritik och förnekelse av Förintelsen. Alla tveksamma är inte konspirationsteoretiker eller alternativ medicin-anhängare.
Kring vaccinfrågan finns istället gråskalor och gradskillnader. Det är det spektret myndigheterna och opinionsbildarna har att bryta sig in på, om man vill höja vaccinationsbenägenheten.
I THL:s slutrapport (58/2011) efter pandemivaccineringen med Pandemrix-vaccinet mot svininfluensa åren 2009-2010 konstateras att inga avvikande eller överraskande skadeverkningar framkom – förutom 101 fall av narkolepsi bland barn och ungdomar. De fallen var för den stora allmänheten en enorm avvikelse och överraskning. Vaccinationerna avbröts.
Nu har tio år gått sedan narkolepsi-fallen. Huruvida vi som samhälle idag ser de biverkningarna som en beklaglig sidoeffekt eller som ett bevis på myndigheternas opålitlighet kan avgöra vaccinationsbenägenheten idag.
Förhållningssättet till vaccin påverkas av global och nationell hälsopolitik, av synen på individens frihet och ansvar, av individuell förförståelse och erfarenhet kring sjukdom och hälsa och av hälsomyndigheternas samhälleliga ställning. Hur man betraktar världen och ens så kallade kulturella värdegrund har också betydelse.
Det skriver tidigare nämnda forskarna Johanna Nurmi och Pia Vuolanto i Sosiaalilääketieteellinen aikakauslehti (Journal of Social Medicine) som i september utkom med ett temanummer kring attityder till vaccin.
Är alltså inställningen till vaccin en så kallad åsiktsfråga? En vad-tycker-du?
I gallup-undersökningar kokas den ned till en sådan. Ja eller nej. Är du med oss eller är du emot oss?
Det avgörande lilla ordet här kan vara ”oss”. Hur har samhället hittills levererat? Har du formats av erfarenheter som ger anledning till tillit och att ta personligt ansvar? Eller av erfarenheter som väcker misstänksamhet och lust till protest? Finns en plats bland ”oss” inne i värmen, eller utanför i kylan?
Majoriteten av finländarna är på ett generellt plan fortsättningsvis positivt inställda till vaccin. Empatiskt intresse för och forskning kring vad motståndet bottnar i är nyckeln till att få med ännu fler på tåget.
Kring vaccinfrågan finns gråskalor och gradskillnader.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.