Anja Kuusisto 31.12.2021 07:302

”Hade pessimister fått styra hade ÅU lagts ned på 1970-talet, men idealistiska och målmedvetna män (ja, det var män) ville annat”.

Så skriver Torbjörn Kevin i förordet till boken Lämlar som utkom hösten 1998, lagom till ÅU:s 175-årsdag, år 1999.

En av dessa målmedvetna män var Folke Sjögren, som hade valts till vd för ÅU 1971.

– ÅU var en ruin. Det går knappt att beskriva. Det var lite lappande här och lappande där för att tidningen skulle utkomma. Några pengar för förnyelse fanns inte.

Nu fyller ÅU 198 år, närmare bestämt 3 januari 2022. Folke Sjögren ger oss berättelsen om sin egen vd-tid.

Åbo Tryckeri och Tidnings ab hade ombildats till Förlags Ab Sydvästkusten

Bolaget Åbo tryckeri och Tidnings ab hade ombildats till Förlags Ab Sydvästkusten 1968. Lite i samma stil som vid tidningens födelse 1824 var en tanke att andra tryckprodukter skulle finansiera tidningsutgivningen.

Den lokal som beskrevs som en ruin – utöver att ekonomin och den föråldrade tekniken också var det – fanns vid Slottsgatan 23, snett över gatan från dagens Radisson Marina.

– Ett talande exempel var att tryckeriet använde 110 volts ström. Det fanns bara vi och en tennishall i hela Åbo som hade så gammaldags system. Så vi kunde inte ens byta en lampa utan besvär och vad än vi gjorde orsakade det extra kostnader.

Hur ÅU reste sig ur den här vågdalen är inte en historia. Det är många.

Sjögren: Vi måste vända upp och ner på allting

Folke Sjögren återger några av dem, och i dag är det minnen som berättas kryddade med muntra skratt och huvudskakningar.

– Vi visste att det var allt eller inget, vi måste vända upp och ner på allting för att rädda bolaget.

Svenska Gården ägde tomten där tryckeriet och kontoret verkade, i ett gammalt flervånings stenhus.

Mot Slottsgatan låg den ruinerade grunden av tryckeriets kontor som hade bombats och brunnit upp under kriget, så helheten såg dessutom bokstavligt talat ut som en ruin.

Ytterligare fanns ett flervåningshus med civiltryckeriet för diverse trycksaker och böcker.

”Vi frågade råd av tidningsvärldens kung, Aatos Erkko”

– Dåvarande styrelseordförande Carl-Eric Sundman sa att vi borde tala med självaste kungen i tidningsvärlden, Aatos Erkko. Erkko var prenumerant, han ägde aktier i bolaget och han lovade faktiskt titta på våra siffror och kalkyler.

Efter en förfrågan kom en inbjudan till Helsingfors.

– Erkko såg inte något fel i våra uträkningar.

I de uträkningar och planer som hade gjorts av Sjögren och Georg Löfman – ekonomidirektör vid Pargas Kalk och enligt Sjögren en bra mentor – ingick flera viktiga beslut.

Det betydde byte av lokal, alltså att flytta från Slottsgatan 23 till Slottsgatan 10/Auragatan 1, det vill säga Svenska Gården Verdandi.

Då skulle man få loss pengar då tomten på den tidigare adressen, Slottsgatan 23, kunde säljas till Åbo stad. Försäljningen förverkligades efter en snäv omröstning i Åbofullmäktige 1978.

Blytekniken skulle bort, offset kom i stället

Flytten betydde också att man behövde skaffa en ny tryckerilokal lite utanför stadskärnan, den hittade man intill Nylandsvägen ungefär mitt emot begravningsplatsen.

Ett annat viktigt beslut – och som också motiverade flytten – var att lämna blytiden bakom sig och övergå till det som då var modern teknik, offset.

För det behövdes en ny tryckpress och sådana var inte enkla att få fram.

– Vi anlitade en agent i Sverige och vi förstod att vi måste åka och se på tryckpressen innan vi gör affär. Med tryckerichefen, han kallades ”Raunistulan Roope”, flög vi till Stockholm och körde till Åmål nära norska gränsen.

– Jag hade inte ens sett en stor offset tidigare, men tryckaren visste vad han skulle pillra på. Vi begärde en offert och for tillbaka.

– Vi skulle med en båt från Norrtälje samma dag och det blev en fartfylld färd, minns Folke.

Tryckeriet flyttade utanför stadskärnan

Tryckpressen skeppades senare till Åbo och flytten kunde förverkligas.
1978 flyttade redaktion, sätteri och kontor in i Svenska Gården och tryckeriet fanns på Klövergatan intill Nylandsvägen.

– Efter flytten höll vi öppet hus på Slottsgatan 10 och bjöd in läsare. Bland andra kom en gammal liten tant som bodde på Metodistkyrkans åldringshem.

– Det otroliga var att hon berättade att hon hade varit med om föregående flytt, då ÅU flyttade från Kristinegatan vid ån till Slottsgatan, och det var 1912!

Med ny tryckteknik blev en del av personalen överflödig.

Att säga upp folk var det värsta som vd

Det hörde till de svåraste uppgifterna Sjögren hade under sin tid vid Förlaget, att skära ned bland de 86 anställda.

– 33 anställda måste jag säga upp och det var en obehaglig uppgift. Vi hade alla kämpat för bolaget. Men några av dem bildade ett nytt civiltryckeri, och en del fick jobb där.

– Senare kunde jag märka att folk nog fortfarande hälsade på mig på stan, och det var en lättnad.

Trots de ekonomiskt svåra åren är det många glada minnen Sjögren har:

– Jag hade som vana att ofta röra mig på verkstadsgolvet, följa med jobbet på olika avdelningar, tala med folk.

– Så en morgon när jag kom till jobbet såg jag oss flagga utan att jag visste att vad det var för flaggdag. Han som skötte flaggningen sa att han brukar följa med hur Sparbanken flaggar, för de är pålitliga.

– Jag sa då att Sparbanken fyller 150 år i dag. ”Sablar”, var det enda som hördes innan han la på luren, skrattar Sjögren.

Blev senare styrelseordförande och minns dramatiken då tryckeriet brann

Under 1990-talet var Sjögren styrelseordförande för bolaget och blev uppringd av dåvarande vd Ole Åberg en augustinatt 1994: tryckeriet hade brunnit.

Det här var tredje gången i tidningens historia som den drabbades av en brand. Andra gången var i samband med bombningen under andra världskriget.

Den första var i samband med Åbo brand. I boken till ÅU:s 150-årsjubileum ”Nya Blad i 150 vårar” skriver Ole Torvalds:

”Stadsbranden var nära att göra utgivningen av ÅU till en knappt fyraårig parentes i finländsk presshistoria. Christian Ludvig Hjelts oförsäkrade tryckerifastighet hörde till det som gick upp i rök”.

Men tidningen återuppstod på femårsdagen av bladets första nummer.

När tryckeriet på Klövergatan brann kom man genast överens med Keijo Ketonen om att följande dags ÅU kunde tryckas i Turun Sanomats tryckeri.

Ett tag efter tryckeribranden flyttades ÅU-trycket till Ekenäs. En sammanslagning med Ekenäs Tryckeri hade redan tidigare varit avtalad. I och med det miste en del av den egna tryckeripersonalen jobbet, medan ett par valde att pendla till Ekenäs.

”ÅU är en ung själ i en gammal kropp”

Enligt Folke Sjögren är ÅU som en ung själ i en gammal kropp.

Ungefär så kunde någon beskriva honom också. Nyhetsbevakning gillar både ÅU och Sjögren, som fortfarande minns den iver han kände då han hoppade in som reporter för Pargas Kungörelser under bokarbetarstrejken på 1970-talet.

– Jag kollade med bokarbetarnas förbund om det finns något som hindrar att jag gjorde det. Det kunde de inte, men så hade de inte heller hört talas om någon vd som tog kameran och åkte på reporteruppdrag!

Folke Sjögren hade haft en ännu mer överraskande kontakt med tidningshuset i sin barndom.

– Mina första kontakter med ÅU var när jag som liten skolpojke cyklade till tryckeriet med rena trasor som mamma samlat ihop. Tryckeriet behövde sådana för att putsa maskinerna, och betalade en slant för dem.

Den lilla skolpojken var nöjd – för han fick behålla slantarna.

Långt senare skulle han förvalta hela bolagets slantar och bli en av de målmedvetna män som skrev historia.

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln