Åtta år av ovisshet för Hushiar – ”Hur mycket ska man klara av?”
Förra veckan fick Hushiar Shawan sitt tredje avslag på sin ansökan om asyl i Finland sedan han anlände via Sverige 2015. På torsdagen satt han i en lägenhet hos en kompis i Ekenäs.
– Jag flyttar från en kompis till en annan ungefär med tre dagars mellanrum. Så har min far och farfar i Kurdistan också hållit på. ”Ja matka jatkuu”, som de sjunger i den där säsongen.
Medan han pratar engagerat på finska fingrar han på något som liknar ett radband men fungerar mer som ett stressband inom den kurdiska kulturen.
Avslaget på alla hjärtans dag
I dag borde Shawan befinna sig på polisstationen i Kajana där hans officiella mottagningscentral finns. Men Shawan har liten eller ingen lust att åka.
– Det är en lång resa. Jag har respekterat den finska lagen och den finska polisen fram tills nu. Jag kan inte godkänna deras beslut.
Det första avslaget fick han på alla hjärtans dag 2018 på just polisstationen i Kajana.
– Polisen hette Satu och hon var väldigt arg. Hon slängde mina personliga dokument i bordet. Hon nästan skrek åt mig att jag inte ska stanna kvar i Finland. Varför var hon arg på mig? Det är ju Migris sak, inte polisens. När jag lämnade rummet bad jag om ursäkt för att jag inte hade med mig blommor till henne på alla hjärtans dag.
År 2021 fick han en utvisningsorder från förvaltningsdomstolen i Helsingfors, vistades nästan ett år i Tyskland innan han returnerades till Finland och nyligen kom det tredje negativa beskedet.
Kristoffer NöjdShawan kom ensam till Finland. I Kurdistan har han sina föräldrar, två bröder och sex systrar.
Först var tanken att han skulle bli i Sverige där han har en kvinnlig kusin. Men hennes familj godkände inte hur Shawan levde och han ville inte orsaka problem för sin familj i Kurdistan.
– Min bror är en högt uppsatt officer och starkt troende muslim. Det är inte jag. Jag har varit länge i Finland och lärt mycket av den finländska kulturen. Här kan jag använda mig av de goda sidorna av min kultur. Det kan jag inte hemma. Därför kan jag inte leva där.
Shawan säger att hans liv är hotat av politiska, kulturella och religiösa skäl.
– Jag vill inte återvända och kan bara återvända med ett vapen.
Korrumperat
Han har ett förflutet som polis för Kurdistans patriotiska union, PUK, som tävlar om makten över Kurdistan med Kurdistans demokratiska parti, PDK.
– De kommer officiellt överens men pratar illa om varandra i kulisserna. De vill ha varsin armé, jag vill ha en. Jag vill ha demokrati, inte så att presidentskapet går i arv. Kurdistan är ingen riktig demokrati. De som har makten är enbart intresserade av oljan och pengarna, inte av folket.
Han har själv sett korruptionen på nära håll inom poliskåren.
– Man beslagtar kött av försäljare som saknar tillstånd och äter upp det själv. Man slår och tar fast fattiga byggarbetare på olagliga byggen men gör aldrig någonting åt de riktiga ormarna.
På sistone har jag sagt att om de vill veta mer om mitt hur det är i mitt hemland så kan jag berätta hur mycket som helst. Men då måste de bevilja mig asyl.
Hushiar Shawan
Men att förklara läget för Migri är svårt.
– Jag har försökt i åtta år och lika länge har de härjat med min hjärna. Jag kan inte hålla mig lugn med dem längre. På sistone har jag sagt att om de vill veta mer om mitt hur det är i mitt hemland så kan jag berätta hur mycket som helst. Men då måste de bevilja mig asyl.
Shawan har studerat på Raudaskylän Kristillinen Opisto i Ylivieska och lärt sig ytbehandling på Kainuun ammattiopisto. Men utan pass och id-kort kan han inte jobba i Finland.
– Jag vill jobba lagligt. Inte på en pizzeria här och en pizzeria där.
”Man får ingenting tillbaka”
För en tid sedan fördes han med ambulans till Lojo sjukhus för att behandlas för njursten.
Han är tacksam för den vård han fick men det blev problem då han skulle ta sig hem från sjukhuset och man frågade efter hans FPA- eller id-kort.
– Man känner sig inte som en normal människa. Jag har inte begått något brott, jag har studerat och är en ung vuxen som vill jobba, helst som polis eller journalist. Det är ingen bra invandrarpolitik som förs här. Min barndom förstördes av Saddam, min ungdom av president Barzani och mitt vuxna liv av Finland. Hur mycket ska man klara av?
– År 2014 deltog jag i striderna mot Isis som alla andra poliser och soldater i trakten. Mycket blod har spillts i de här striderna som också gynnat tryggheten i till exempel EU. Men man får ingenting tillbaka.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.