Att vara pappa är att koka över makaronerna
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Att vara pappa är att jobba lite för mycket, och komma lite för sent till dagis. Oberoende av om det är morgon eller eftermiddag.
Att vara pappa är att koka över makaronerna, och glömma att föra gurkan och tomaterna till bordet. Pasta med broilersås får räcka. Det gröna tar vi imorgon.
Att vara pappa är att säga nej, nej och NEJ! Om man haft svårt för det ordet tidigare lär man sig snabbt. Man lär sig också hur mycket roligare det är att säga ja.
Att vara pappa är att spika lister istället för att sparka boll, att dammsuga istället för att gå ut och cykla med barnen.
Att vara pappa är att acceptera diverse smutsklädhögar runt om i huset, jag orkar inte nu, vi städar ju imorgon.
Att vara pappa är att gnälla om läxorna för nionde gången på en halv timme, innan man mer eller mindre argt river bort telefonen från ungens hand. Det är att gå från lugn och harmonisk till en exploderande stressbomb på 0,07 sekunder.
Att vara pappa är att vara steget eller två efter. Bokstavligen och mentalt.
Att vara pappa är att veta att man borde läsa fem böcker per dag för små barn, men nöja sig med att läsa bara en strax innan läggdags.
Det är att sätta gränser som man låter överskridas en minut senare.
Det är också att pruta på sina egna principer, inte är väl godis så farligt två dagar i rad?
Att vara pappa är att småningom lära sig vilka strider som är värda att ta, och att oftare säga nej till listerna och ja till bollen. Att utvecklas med tiden, helt enkelt.
Att vara pappa är att väcka, lägga, mysa, borsta tänder, bre smör, byta blöja, tömma potta, klippa naglar, föra, hämta, finnas där.
Att vara pappa är att aldrig räcka till, men ändå vara bäst.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.