Att hallonbuskar vinner över höghus skulle inte ha skett i Åbo för några år sedan – gamla sanningar har satts i gungning
Den som i åratal har följt med Åbopolitiken anar ett trendbrott. Plötsligt verkar det finnas en majoritet bland fullmäktigepolitikerna för att utveckla Kuppis koloniträdgård just som trädgård eller park och inte ersätta den med nya höghus.
Det här förutsatt att SDP-gruppen på söndag lyckas enas om ett gruppbeslut i den här riktningen.
Riktigt där är gruppen inte ännu.
Men SDP:s gruppordförande Taru Pätäri säger efter förra söndagens gruppmöte är hon tolkar diskussionerna som förts på mötet så att det finns en vilja att spara området i någon form och samtidigt öppna upp området mer som rekreationsområde (ÅU 29.8.2022).
Några bostäder ska inte byggas här.
En sliten fras i politiksammanhang är att inget är klart förrän allt är klart, men ändå.
Något har hänt.
Det har inte på många, många år skett att ett centralt område där det planeras in nya höghus i Åbo inte skulle ha fått sådana också.
Ett minnesvärt exempel är den för många så uppslitande tvisten om Smedsgatan 5.
Ett inritat nytt höghus blev två, även om det fanns de som ansåg att redan ett på den planerade innergården var ett för mycket.
Tidigare – då Samlingspartiet och SDP var stadens största partier – var det de som styrde, med stöd av bland annat SFP och andra mindre partier.
Övriga fick snällt dansa efter deras pipa.
Det fanns politiska ”regeringsavtal”, men ofta stod åtminstone Vänsterförbundet utanför dem.
Med borgmästarmodellen och borgmästaravtalet har Åbopolitiken blivit mer inkluderande.
Vänsterförbundet ska till och med ta över biträdande borgmästarposten efter Samlingspartiet, enligt den överenskommelse som partierna träffade efter kommunalvalet
Efter kommunalvalet sommaren 2019 är det fortfarande Samlingspartiet som är Åbos största parti med sjutton platser.
Visst är SDP fortfarande näst störst med sina tretton platser, men även om deras röster slås ihop har de inte majoritet.
Efter kommunalvalet infördes borgmästarmodellen med ett borgmästaravtal mellan partierna – och Åbopolitiken går knappt att känna igen från förr.
Kanske handlar det också om ett generationsskifte i partierna, där beslutsfattandet mer och mer har tagits över av fler yngre från äldre (herrar), som i årtionden har balanserat på den slaka linan mellan stora byggfirmor och valfinansiering.
I dag är den politiska tjänstemannatoppen i Åbo också kvinnodominerad med Minna Arve som borgmästare och SDP:s Piia Elo och De grönas Elina Rantanen som biträdande borgmästare, med VF:s Mirka Muukkonen aktivt väntande i kulisserna.
Också de fyra största partiernas gruppordförande är kvinnor.
Har det betydelse om det är män eller kvinnor som innehar positioner med makt?
Det är klart att det har.
Ännu större betydelse har individerna som fattar besluten. Vem är det som fattar besluten, vems intressen driver man, vem är ens väljare?
Hur gammal är man, med vilka värderingar har man vuxit upp?
Det är kanske det som är det allra mest intressanta med det som vi ser i den förändrade Åbopolitiken just nu: vilka värderingar är det som styr?
Att hallonbuskar vinner över höghus skulle inte ha skett för några år sedan. Gamla sanningar har satts i gungning.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.