"En blommande kastanj på gården måste vara bland det bästa man kan ha"
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Häggen blommar vid den plats där jag till vardags brukar parkera min bil. Det är en liten oansenlig buske, men den blommar.
Parkeringsplatsen i sig är inte så mycket att hurra för.
Ofta ligger det skräp på den och tydligen används den speciellt på veckoslut för både det ena och det andra.
Men nu har den försetts med en liten blommande hägg och därmed är jag beredd att se mellan fingrarna både när det gäller gamla hamburgerpapper och annat skräp som lätt uppstår efter veckoslutsaktiviteter i en bil.
Hemma blommar körsbärsträdet och det är så vackert att jag skulle vilja vara ett bi som kunde krypa in i allt det vita – och samtidigt göra nytta.
Facebook påminner mig om att jag för ett år sedan delade en bild av körsbärsträdet i all sin prakt.
Det är inne med återvinning, så jag delar samma bild i år, i stället för det foto jag tog i går kväll.
Årets foto av det blommande körsbärsträdet skiljer sig inte nämnvärt från fjolårets. Ska man vara ärlig skulle det rentav kunna vara svårt att säga vilka blommor som är tagna vilket år.
Ett plommonträd som ofta lever en ganska bortglömd tillvaro, eftersom det planterades lite i skymundan, blommar för sig själv, men låter oss generöst beskåda prakten när vi kommer ihåg att titta ditåt.
Det har knappt några gröna blad, men så mycket vita blommor på bar kvist att det nästan är överväldigande.
Och kastanjen, kastanjen! Den har sju bruna koner som kanske kan bli blommor om allt går väl trots frostnätter och is att skrapa från vindrutan om mornarna.
Om allt blir blommor slår den alla sina tidigare rekord och jag kan knappt vänta.
Att få ha en blommande kastanj på sin gård måste vara bland det bästa man kan ha.
Men smultronen oroar mig.
Nattfrosten har gjort fula svarta prickar mitt i smultronblommorna som finns på en utmanande plats på gården. Det är ett sådant låglänt ställe med mycket fukt och kyla, som de brukar varna för i väderleksrapporten i radio då de säger att det kan bli nattfrost på låglänta ställen.
Oroligt tittar jag också på buskarna med svarta vinbär.
Borde man klä dem i ylletröja för att trygga all den ljusgröna blommen och därmed kommande sommars bärklasar – eller klarar de sig undan frosten på egen hand?
Liljekonvaljerna sticker upp sina lovande små spjut vid det som en gång var en sandlåda.
De gröna rullarna håller fortfarande sina klockor hårt skyddade, men snart doftar det av liljekonvalj.
Det är fina tider.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.