Arto Rintamäki har accepterat sitt öde i rullstolen – på söndag fyller han 70 år
Arkiv/Kim LundArto Rintamäki inledde sin karriär på Åbo svenska teater år 1974. Foto: Kim Lund
Den 15 september 1974 visas Rainer Alanders föreställning ”Butiken” på Åbo svenska teaters scen i Åbo. Den egentliga premiären var på Kökar en dryg månad tidigare.
För den 24-årige Arto Rintamäki är förställningen extra spännande och speciell. Han har skrivit musiken, han gör tre roller och det är hans debut på en professionell teater.
Innan dess hade han medverkat i olika uppsättningar vid Studentteatern i Åbo dit han flyttat från Vasa där han studerade till studentmerkonom. Där blev han också bekant med sångerskan Ami Aspelund.
– Det var genom henne som jag kom i gång med musiken, hon var ju väldigt bra på att sjunga. Jag brukar säga att vi blev väldigt kära i varandras sångröster, men någon romans uppstod det aldrig mellan oss.
Rintamäkis roll i ”Butiken” i hans premiär på ÅST blev samtidigt startskottet på en lång och framgångsrik karriär som folkkär skådespelare i Åbo och Åboland.
Turun Pävälehti skriver i sin recension att Rintamäki är en ny förmåga som man säkert kommer att se mera av.
Men det var inte hugget i sten att han skulle bli en av bärande krafterna i ÅST:s skådespelargarde. Fört måste han visa att han var värd förtroendet.
– Teaterchef Hans Polster sade att jag skulle få börja på ÅST och att han skulle se hur jag utvecklades. Gick det bra skulle jag få stanna, annars skulle jag gå vidare med musiken.
Arto Rintamäki gjorde en av sina många minnesvärda roller som Lennie i ”Möss och människor” tillsammans med Kenneth Battilana som spelade Georg. Foto: ÅST:s arkiv/Henry Edman
Och bra gick det. Rintamäki var med tiotals föreställningar på ÅST av vilka han själv nämner ”Möss och människor” (1980–1981) där han spelade Lennie, ”Spelman på taket” som Motel Kamzoil (1978–1979) och Tony i ”West Side Story”, som några av de mest minnesvärda rollerna.
Arto Rintamäki längst till höger i ”Spelman på taket” som visades spelåret 1978-1979. De övriga skådespelarna är Evert Lindqvist och Jane Koskinen. Foto: ÅST:s arkiv/Matti Kivekäs
Han spelade också på de finska stadsteatrarna i Åbo och Helsingfors plus att han medverkade i flera film- och teaterproduktioner av vilka den största var Yle:s historiska drama ”Hovimäki” år 1999.
– Jag trivdes bättre med teatern eftersom man fick en närmare kontakt med publiken.
Även om teatern upptog stora delar av Rintamäkis tid under 1970- och 80-talen lämnade han aldrig musiken. Tvärtom.
1973 grundade han Trio Saludo tillsammans med Håkan Streng och Peter Ingo som han blev bekant med under tiden i Brahe Djäknar. Trion turnerade flitigt i Norden och också i delar av Europa med sin spanskinfluerade sånger.
Arto Rintamäki i mitten tillsammans med Peter Ingo och Håkan Streng på skivan ”Grejtist hits”. Skärmdump
Genom sin kännspaka tenorstämma sjöng han sin väg rakt in i publikens hjärtan. Den som har hört honom tolka Dan Anderssons ”Det var om aftonen” på skivan ”Naturtroget” med gruppen Hansa, eller Vladimir Vysotskijs ”Ingenmansland” glömmer dem inte i första taget.
Vysotskijproduktionen ”Sången som brast” hade premiär i Dalsbruk den 11 februari 1989. Fem år senare gav kvartetten Ari Hakulinen, Dick Holmström, Bert Karlsson och Rintamäki ut skivan med samma namn.
Föreställningen framfördes senare också på finska och blev älskad över språkgränserna. Än i dag uppträder medlemmarna med samma föreställning. Rintamäkis roll fylls nu av Lasse Pajunen.
Som Kapten Kid underhöll han barnen ombord på Sverigebåtarna tillsammans med sin goda vän Peter Lumme.
– Det blev helt annan fart när Arto kom med, han var så otroligt proffsig, säger Lumme.
– Som skådespelare och musiker var hans styrkor hans starka uttrycksförmåga och rytmkänsla.
Livet tog en ny vändning
I maj 1999 tog Rintamäkis liv en sorglig och abrupt vändning. Han drabbades av en hjärninfarkt och blev delvis förlamad.
Stämbanden fungerade inte längre och hans tidigare så flinka fingrar orkade inte knäppa på gitarrsträngarna.
Den första tiden efter infarkten präglades av hopplöshet och frustration som senare utvecklades till en lång och svår depression.
I en intervju för tidskriften Finlands Synskadade år 2013 berättar han om ett misslyckat självmordsförsök. För barnens skull säger han sig vara glad för att ha överlevt.
Trots de tunga tiderna fanns det också ljuspunkter. Rintamäki visade sig vara en kämpe som längtade efter att än en gång kliva upp på scenen.
I augusti 2009 gjorde han en bejublad comeback på Konstens natt i Åbo där han uppträdde med bland andra Ami Aspelund.
Senare samma år gav han ännu ut skivan ”Arto med Kompisar” där han förenades med sina musikervänner, bland dem Bert Karlsson från Hansa.
Arto Rintamäki fyller 70 år på söndag och firar med tårta och fest i Invalidstiftelsens servicehem i Åbo. Foto: Kim Lund
I dag bor Rintamäki i Invalidstiftelsens servicehem Valonia på Hipposvägen. Den ljusa lägenheten med fönster och balkong är spartanskt inredd.
I ett hörn står två gitarrfodral och vid väggen en synt och en ställning med cd-skivor. Instrumenten har inte använts på länge och de tavlor som hänger på väggen kan Rintamäki inte se efter att han förlorade synen på sitt högra öga.
Med det vänstra har inte sett något sedan han var tolv år och en kompis sköt honom med ett luftgevär i ögat.
Nedskärningarna inom vården har drabbat också Invalidstiftelsen. Någon aktiv rehabilitering eller socialt liv finns det inte utrymme för och med god tur kan han få duscha en gång i veckan, säger Lumme.
– I bland känns det som om de glömt bort honom. Han borde få rehabilitering och gymnastik varje dag, men det ordnas bara en gång i veckan och det måste han själv betala.
Peter Lumme har känt Arto i 40 år och vänskapen har bestått. Han besöker sin vän 3 -4 gånger i veckan och tar honom bland annat ut på promenader. Foto: Kim Lund
Lumme besöker honom tre-fyra gånger i veckan, går ut och promenerar eller tar bilen och åker till Citymarket på kaffe.
Dagarna snurrar på i samma monotona takt. Frukost, vila, lunch och middag innan kvällsbestyren tar vid. Där emellan ligger Rintamäki mest i sängen och lyssnar på radio.
Men handslaget är fast och tankeförmågan och minnet är det inget fel på. På söndag fyller han 70 år och då är det fest.
Lumme har samlat ihop en stor skara av Rintamäkis vänner och bekanta och flera av dem kommer att uppträda med sång och musik. Att fylla 70 är ändå inte så tokigt, säger Rintamäki.
– Det känns helt okej, man får ta det som det är. I början efter infarkten tänkte jag att jag kommer tillbaka, men nu har jag märkt att det inte blir bättre än så här. Det är bara att godkänna det.
Arto Rintamäki
Född: 23.2 1950 i Tammerfors.
Familj: Två vuxna barn, ett barnbarn.
Sjungit i kyrkokör, Brahe Djäknar, tolkat den ryska poeten Vladimir Vysotskjis texter och medverkat i grupperna Trio Saludo och Hansa.
Fick sin teaterutbildning i skådespelaren och regissören Ulf Törnroths teaterskola.
Jobbade som musiklärare i S:t Olofsskolan i slutet av 1970-talet.
Firar sin 70-årsdag på lördag i Invalidstiftelsens servicehem Validia i Åbo.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.