Förflytta dig till innehållet

Artisten med många järn i elden – stugan den nödvändiga kontrasten för Jessica Wolff

Kvinna håller i ratten i en båt på sjön.

Båt och fyrhjuling blev för Jessica Wolff bekanta redan vid skolålder. Foto: Jesper Lindblom


Kontrasten mellan det hektiska stadslivet i Helsingfors och sommarstugan på Furuskär i Kimitoöns skärgård är stor. Det samma gäller gentemot projekten, där en hel dag kan gå till att göra olika slagsmålsscener eller turnera runt i Tyskland.
Att ha många järn i elden får en helt ny betydelse då CV:n är ifylld med ord som stuntkvinna, artist, skådespelare och personlig tränare. I slutändan förklarar det ändå rätt bra Jessica Wolff, som alltid haft ett fartfyllt liv.
– Som barn ville jag bli Tarzan, vilket förklarar rätt bra hurdan jag var som barn, säger Wolff och skrattar.
Stuga i skärgården.

Stugan på Furuskär betyder mycket. Foto: Jesper Lindblom

Anor i skärgården

Sommarstället på Furuskär betyder oerhört mycket för Wolff, som i och med coronan haft möjlighet att tillbringa ännu mer tid på stugan än tidigare.
Bandet till skärgården var också starkare än hon trott, då en släktforskning visat att Wolff har anor till Hitis ända från 1600-talet.
– Jag var endast en fem dagars baby första gången jag kom hit och den jag är idag beror till stor del på just stugan och skärgården.
Som barn lockades hon till allt som var spännande. Somrarna och veckosluten tillbringade Wolff på Furuskär, där hon gillade att vara ute i naturen.
Redan som fem-åring körde hon fyrhjuling och vid skolålder gällde det samma för båt. Lära sig genom att göra, är något hennes pappa alltid poängterat. De flesta minnen från barndomen är också sammankopplade till stugan, som legat i familjens ägo i över trettio år.
Höjdpunkterna var torgdagarna i Dalsbruk, dit familjen reste för att handla och Wolff för att göra en visit till glasskiosken. Med en idol som Tarzan, hittades också Wolff på alla möjliga speciella ställen.
– Då stugan byggdes hade jag som två-åring lyckats krypa upp via stegen till takbalken, där mamma fick komma och söka mig. Ett annat tillfälle fick föräldrarna söka mig från ett träd, där jag hängde i en gren med hängselbyxorna, säger Wolff.
Starten för ett annat stort intresse hon har idag, det vill säga fridykning påbörjades också på stugan. Som barn gillade hon att dyka ner till botten och hålla sig fast vid en sten, för att se hur länge hon hålls på botten.
– Trots att jag inte tycker om att simma, så har jag alltid varit fascinerad över allt under ytan. Fridykning är en passion jag har idag, som knappast skulle ha påbörjats om det inte var för stugan och barndomen här.

vattnat växtland.

Bland annat tomater och gurkor har Wolff odlat under årets stugvistelse. Foto: Jesper Lindblom

Stunten öppnade skådespelardörren

Tidigt kom också sång och skådespel in i bilden. Som 12-åring började Wolff sjunga klassisk musik och tog del i olika musikaler. Fem år senare fann hon pop-rock och sedan 2010, då hon avslutade teaterstudierna vid folkhögskolan i Karis, har hon satsat på musiken.
Det självbekostade debutalbumet ”Renegade”, såg dagens ljus i Finland under våren 2013 och därefter i Indien och Japan.
– Under musikfestivalen Midem, kom jag i kontakt med ett japanskt och indiskt skivbolag som gillade min musik. Det är orsaken varför skivan utkom också just i dessa länder, säger Wolff.
Inkörsporten till filmvärlden har för Wolff i stora drag gått via stunt, vilket hon sysslat med i drygt tio år. Intresset väcktes då hon övade in till en musikal och såg ett gäng killar träna olika stunt.
– Jag har alltid varit intresserad av kampsport. Stunten såg så intressanta ut, så började genast träna stunt med killarna och på den vägen är jag, säger Wolff.

Utsikt från stugtaket.

Utsikten från stugtaket, är något Jessica Wolff brukar sitta och njuta av. Foto: Jesper Lindblom

Var på våg att kasta in handduken

Stunten har också kommit att bli en grundpelare i flera av hennes musikvideor. Överlag var mitten av 2010-talet en tyngre period, då Wolff bland annat led av överträning. Stora delar av rehabiliteringsarbetet gjorde hon på Furuskär.
– Det jag gjorde då var att jag gick runt ön. Jag samlade en sten för varje varv och sjöng mina låtar och lekte jag var på scen. Om inte innan, så efter den tiden har Furuskär varit terapi för både kropp och själ.
Ett par år efter bröt hon med sin manager, då inget ljus i tunneln sågs gällande släppet av hennes andra album.
Wolff hade nått botten och allting kring musik blev för mycket, så pass att hon ville kasta in handduken. I samma veva hade hon också träffat den blivande maken Miikka Wolff, som fick henne att återvända till musiken.
– Det var en tuff tid. Miikka fick mig ändå att tro på mig själv och han tog bland annat med mig till olika karaokebarer för att sjunga. Ett stort tack till honom för att jag fick tillbaka gnistan för musiken, säger Wolff.

Familjefoto med hund.

Maken Miikka Wolff och hunden Blackie har också njutit av stuglivet under våren. Foto: Jesper Lindblom

Står nu på en stadig grund

Efter många om och men släpptes år 2017 till slut hennes andra skiva ”Grounded”. Med det tyska skivbolaget Metapolis Records utkom hennes tredje album ”para dice” tidigare i somras.
– Som tur var försvårade coronan inte annat än inspelning av en musikvideo till albumet. Albumet är det mest rockaktiga av mina album. Jag känner att jag hittade en ny sida av mig själv genom albumet och soundet. Det känns rätt. Då man hör igenom alla mina album, kan man lätt konstatera hur jag själv samt bandet växt som människor.
Likt recensionerna för albumet går mycket av Wolffs liv i dur för tillfället. Efter att ha avlagt examen i Actors Academy Finland, ska Wolff specialisera sig på personlig träning för äldre.
Under sommaren har hon också börjat måla och fixat ett odlingsland. På kommande är också två filmer samt stuntarbeten och så fort hon får chans åker bandet på turné.
– Jag trivs för tillfället och trots coronan som härjar på i världen, har det för oss varit otroligt skönt att få vara så här mycket på stugan och ladda batterierna, säger Wolff.
 

Kvinna på terrass.

Foto: Jesper Lindblom

Jessica Wolff

Ålder: 32 år.
Född och bosatt: i Helsingfors.
Sommarstuga: Furuskäret, Kimitoöns skärgård.
Familj: maken Miikka Wolff, hunden Blackie och kungsboan Squishy.
Yrke: PT, välmående- och kostrådgivare, stuntkvinna och artist.
På fritiden: tränar eller sysslar med kampsporter.
Äter helst på sommaren: kräftor, ärter och bär.
Dricker helst på sommaren: vichy och vitt vin.
Gör helst på stugan: målar, tränar, jobbar i skogen eller badar bastu.
Favoritutflyktsmål i skärgården: Morgonland.
Bästa sommarminnet: då vi skulle till stugan. Startade med glass och godis i Tenala och så vaknade man till att radion var på. En vecka på stugan följt av att vi fick komma med till torget i Dalsbruk.
Värsta sommarminnet: skulle kitesurfa och vinden plötsligt grep tag i seglet och jag flög sju meter in i ett träd.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter