ÅU 03.11.2018 11:00

Ärkebiskop Tapio Luoma säger att han inte har genomsnittliga arbetsdagar. Tiden sedan installationen i somras har varit kaotisk. Foto: Dan Lolax

Bra med helhetsperspektiv från Åbo

Luoma säger att den största överraskningen var insikten om hur mycket som sköts via kyrkostyrelsen i Helsingfors, trots att ärkebiskopen bor i Åbo.
Koncentrationen till huvudstaden är ett led i att ärkebiskopens ansvar i allt mindre handlar om församlingarna och allt mer om nationella kyrkliga angelägenheter.
I dag är det bara de nio finska församlingarna i Åbo prosteri som faller under ärkebiskopens ansvar.
Luoma tycker trots det inte att den ansvarsfördelningen talar för att ärkebiskopsämbetet borde flyttas till Helsingfors. Traditionerna försvarar ärkebiskopens plats i Åbo, säger han.
– Dessutom kan det vara bra att få ett helhetsperspektiv från Åbo, och på ett visst avstånd från huvudstaden.

Andligt arbete är inte alltid himmelskt

Församlingarna i Åbo har under de senaste åren varit underkastade spar- och reformkrav. Det här har lett till inre slitningar och oro över den egna arbetsplatsen.
Luoma säger att kyrkan dras med samma problem som andra arbetsgivare.
– Att vi är andliga arbetare betyder inte att allt är himmelskt. Men vi ska vara en lockande arbetsplats, så att de som funderar på sin karriär också överväger kyrkan som arbetsplats.
Luoma säger att kyrkan hela tiden utvecklas för att bli en bättre arbetsgivare, bland annat genom att vara med i projektet ”Arbetsliv 2020”. Målet med projektet är att lyfta arbetslivet i Finland till toppnivå i Europa.
– Det finns sparkrav och det skapar en känsla av osäkerhet, men uppsägningar ska vara den sista åtgärden.

Förväntningar på ställningstaganden

Finns det något som du tagit med dig till ämbetet som har varit en klar förändring, jämfört med dina företrädare?
– Jag kan inte säga att jag fört med mig något radikalt nytt. Varje ärkebiskop är sin egen person och jag tar itu med uppdraget på mitt sätt. Sedan är det för andra att bedöma hur jag klarar mig.
Den förra ärkebiskopen Kari Mäkinen deltog rätt flitigt i samhällsdebatten. Upplever du att det finns en förväntan på dig att göra det samma?
– De förväntningarna finns helt klart, och jag känner mig inte främmande för tanken att ärkebiskopen ska vara aktiv. Men varje deltagare i den offentliga debatten ska göra det utgående från sin egen person. Under min tid som ärkebiskop har jag uttalat mig om till exempel miljöfrågor. Jag föreställer mig att det också finns andra ärenden där man förväntar sig att jag uttalar mig. Främst tror jag att folk vill att ärkebiskopen ska förklara kyrkans ståndpunkt.

Klimatfrågan är en andlig fråga

På tal om miljöfrågor: forskare är väldigt tydliga med att klimatförändringen för med sig förödande konsekvenser. Det här skapar ångest hos många men frågan är om det leder till handling. Vad kan kyrkan göra?
– Även om människor känner till vad forskningen säger – och den senaste klimatrapporten är dyster – så kommer inget att ändra om inte människors attityd ändrar. Kyrkan har alltid arbetat med människans inre, också med attityder, och religiösa samfund har länge talat om klimatförändringen och deltagit i diskussionen om människans ansvar för planeten. Kyrkan ska också försöka påverka samhälleligt beslutsfattande och politiska lösningar. Det är viktigt att komma ihåg att när kyrkan talar om att rädda planeten så talar den om något som är centralt för den och inte om något som ligger vid sidan om. Vi tror att Gud skapat världen och gett den som en gåva till oss. En gåva ska man tacksam för och sköta om, så att den kan ges vidare till kommande generationer. Bartholomeus I av Konstantinopel har sagt att klimatförändringen är ett andligt problem, att folk har glömt vad det innebär att naturen är en gåva och inte en egendom. Det finns visdom i de orden, för vi har använt naturtillgångarna till den grad att delar av planeten är levnadsodugliga. Kyrkan ska också vara självkritisk för den har tidigare stått bakom antagandet att människan kan använda naturen som hon tycker. Vi har glömt vår egen roll som en del av naturen. Därför har Bartholomeus rätt. Den andliga aspekten måste vara en del av den här diskussionen.

Vi tror att Gud skapat världen och gett den som en gåva till oss, säger Tapio Luoma. En gåva ska man tacksam för och sköta om.

Svåra begrepp som fönster till något större

Klimatdebatten förs av den moderna människan, och även om hon ibland har svårt att ta till sig det som forskare förklarar så tenderar vetenskapen att göra vissa religiösa begrepp föråldrade.
Jag frågar Luoma vad centrala begrepp som ”himmel”, ”helvete”, ”uppståndelse” och ”mirakel” betyder i dagens värld.
– Med dessa har man velat uttrycka något som är ofantligt svårt att uttrycka, och kanske beror den svårighet som vi har med dem i dag på det. Dagens människa vill ha analytiska definitioner som beskriver det hon ser och tänker. Det här är trots allt begrepp som aldrig kan tömmas på sitt innehåll. ”Synd”, ”Gud”, ”nåd”, ”himmel” – man kan inte analysera dem och på så sätt få grepp om dem. Därför är de irriterande. Vi borde ha mod att hitta bättre förklaringar till dem, öppna dem så att dagens människa förstår dem. Jag kan inte föreställa mig att vi överger begreppen, men hur vi presenterar dem är avgörande. Begreppen kan öppna upp sådant som annars är svårt att klä i ord. De är fönster till något större. Om de försvinner, försvinner också insikten om att våra analyser är begränsade. Då blir vi våra sinnens fångar.

Tron kan inte alltid kläs i ord

En överväldigande majoritet av finländarna är församlingsmedlemmar, men många är inte aktiva församlingsmedlemmar. Hur ser du på det att folk hör till kyrkan utan att reflektera över det, eller ens se sig som troende?
– Det är inte ett problem att finländare hör till kyrkan av tradition. Snarare har det hållit kvar kyrkan som en del av samhället och garanterat att kyrkan varit ett stöd för folket i kristider. Nuförtiden tänker allt fler på vilka skäl de har att höra till kyrkan, och finner argument. Det finns också de som efter djupt begrundande lämnar kyrkan. Oavsett förhållningssätt ser jag att kyrkan har ett värde som är viktigt. Vi kan inte klä alla sammanhang, eller vart livet fört oss, i ord. Förhoppningsvis är det värdefullt att höra till kyrkan också för församlingsmedlemmen som inte finner ord för att beskriva varför hen hör till kyrkan. Kyrkan har en positiv inverkan på samhället. Till den kristna tron och livsstilen hör att ta ansvar för den andliga gemenskapen. Att höra till kyrkan och betala skatt är att ta det ansvaret.

Kyrkan ska ha en egen röst

Människors förhållande till kyrkan beror också på hur kyrkan förhåller sig till det omgivande samhället. Luoma säger att frågan om när kyrkan ska följa med sin tid och när den ska finna stöd i sin historia är lika gammal som kyrkan själv.
Han har svårt att föreställa sig en kyrka som bara arbetar med sitt förflutna. Men kyrkan kan inte heller begränsa sig till att upprepa det som andra säger. Kyrkan måste ha en egen röst, säger Luoma.
– Den rösten ska stiga upp ur kyrkans traditioner. Den ska använda sig av ett språk som människor förstår. Utmaningen är den här: hur formulera värden som är av i dag och som samtidigt stödjer sig på traditioner? Själv tycker jag att svaret finns i personen Jesus från Nasaret. I honom strålar allt samman. Gud föddes som människa i Jesus och de kristna traditionerna kan inte förstås utan honom. Avgörande är att vi är Jesus trogen. Armbrytningen inom kyrkan har pågått i alla tider, och i varje tid har kyrkan hittat sitt sätt att vara – på ett övervägande, kritiskt och självkritiskt sätt. Kyrkan ska förändras, men inte så att det förflutna glöms och så att den förstår den grund på vilken man bygger.
Hur mycket väger din röst i armbrytningen?
– En hel del men jag har valt att inte profilera mig, varken på den liberala eller på den konservativa kanten. Ofta tänker man att meningsskiljaktigheter är ett hot men det egentliga hotet är att vi inte kan diskutera. Min uppgift är att förstärka diskussionskulturen så att vi kan förstå varandra bättre.

Tapio Luoma om allhelgonahelgen

– Den är mycket speciell. Den påminner oss, i våra brådskande liv, om de anländas församling, det vill säga de som lämnat jordelivet och kommit fram. Allhelgonahelgen visar att tiden inte är en gräns inom vilken allt måste hållas. Den lyfter fram den eviga aspekten. När vi går till gravplatser, tänder ljus och minns våra kära så visar det att djupt inom oss så vet vi att de är närvarande.

Tapio Luoma

• Född: 1962.
• Familj: Hustru och tre vuxna barn.
• Utbildning: Teologie doktor.
• Karriär: Prästvigd 1987, präst i församlingar i Peräseinäjoki, Ilmola och Seinäjoki, där han också var kyrkoherde. Valdes till biskop i Esbo stift 2011.
• Hobbyer: Joggning, musik, att läsa.
• Bästa Bibelordet: ”Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse.” (Filipperbrevet 4:6)
• Senaste sedda film: Ilosia aikoja, Mielensäpahoittaja.
• Vilket är det viktigaste argumentet för att kyrklig vigsel är ämnad för man och kvinna enbart? Kyrklig vigsel ses som en gudstjänst som, enligt den rådande uppfattningen inom kyrkan, speglar den traditionella synen på äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna.

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln