Arbetet med jordbruket är långsiktigt – gipsbehandling är inte enda alternativet, säger expert
Arbetet för att Skärgårdshavets miljö ska förbättras – och i längden Österjön – är inget kortsiktigt projekt. Det vet Peter Fritzén, entreprenör inom jordbruk och rådgivare på Finska hushållningssällskapet.
Senast år 2027 ska jordbruken i Skärgårdshavets avrinningsområde inte längre finnas med på hot spot-listan över Östersjöns värsta belastningskällor.
En åtgärd som lyfts fram för jordbrukarna är gipsbehandling på åkrarna för att minska belastningen av näringsämnen i vattendragen (Kipsi-projektet).
Målet är att gipsbehandla 150 000 hektar på Skärgårdshavets avrinningsområde.
I år har jordbrukarna ansökt om gipsbehandling för 6 200 hektar i Egentliga Finland.
– Det oaktat så inleddes gipsprojektet 2020 och på Skärgårdshavets avrinningsområde har det spridits gips på 19 000 hektar de två senaste åren. Totalt är vi uppe i 25 000 hektar, säger Fritzén.
Enligt Fritzén är siffran 150 000 endast en teoretisk uppskattning om hur stora områden man kan sprida gips på.
– I praktiken är det 73 000 hektar om man tar bort områden som inte är lerjordar, exempelvis mineraljordar som har fel sorts näringsförhållanden. Det lämpar sig inte alltid heller att sprida gips där det växer mångåriga grödor. Jordar som har svag magnesium- eller kaliumhalt passar inte heller för gips. På jordar med svaga ph-värden kan det löna sig att behandla jorden med strukturkalk i stället.
Strukturkalk ingår dock inte i miljöersättningssystemet, som det gör i exempelvis Sverige.
”Gipset spreds som ivrigast under de första åren”
Finska hushållningssällskapets huvudsakliga verksamhetsområde är Åboland, på båda språken.
Av Fritzéns kundkrets har 95 procent deltagit i gipsprojektet.
– Men det kan vara att de inte har spridit gipset på hela sina områden, då man sprider det på ett ställe ett år och på ett annat ställe nästa år. Gipset spreds som ivrigast under de första åren. Det kan vara en orsak till varför det inte har varit så många som ansökt om det under projektets tredje år.
Franzén återkommer till långsiktigheten.
– På ett eller två år kan man inte vänta sig resultat, säger han.
Växttäcken intresserar också
Dessutom finns det flera verktyg i backen som kan användas.
En åtgärd som intresserar allt flera är växttäcke, enligt Fritzén, det vill säga att marken ska vara täckt under vintern. Det kan göras på flera sätt, exempelvis med vallar eller genom att så höstsäd. Syftet är att motverka att nederbörden leder till erosion, då markpartiklar flyr liksom de näringsämnen som är bundna till dem.
Nederbörden är störst i Finland under vinterhalvåret, därav planeras växttäcket enligt det.
Är man med i det frivilliga ersättningssystemet i Finland, vilket över 90 procent av jordbrukarna är enligt Fritzén, får man ekonomiskt stöd för växttäcke. Desto mera växttäcke man har vintertid desto mer ersättning får man.
Spridning av biprodukter från skogsindustrin, fibrer, är också ett alternativ för åkrarna.
– Problemet är att det behövs stora mängder och frakten blir dyr då vi inte har så mycket skogsindustri i vårt område. Det kan vara en stötesten.
Andra åtgärder som kan tillämpas är transport av gödsel för att sprida ut gödseln på flera ställen än på Skärgårdshavets avrinningsområde.
– Det gäller främst de norra delarna av Skärgårdshavets avrinningsområde, där det är koncentration av djurgårdar.
Inre belastning av gamla synder påverkar också
Åtgärderna som kan vidtas utesluter inte varandra utan kompletterar varandra. Det är ett långsiktigt arbete.
Noggrannare användning av gödselmedel är också en faktor.
– Jordbrukarna är nog intresserade av vad som minskar på näringsbelastningen. Gödseln är dyr och det är inte så trevligt att bli stämplad som miljöbov. De facto så läcker marken också av naturliga orsaker utan människans inblandning. Diffust läckage sker från andra ställen som grönområden och vägslänter dit man forslar ganska mycket avfall från till exempel reningsverk. Det är också fråga om en inre belastning av gamla synder som frigörs från havsbottnen, bottensedimentet på djupa ställen i Östersjön, vid syrefattigt tillstånd. Inga saltimpulser som skulle behövas kommer.
Åboländska jordbrukarna skiter inte i havet – ”Klart vi vill jobba för ett renare hav! Vi bor ju här”, säger Timo Söderholm i Pargas
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.