Arbete – vår tids mätare av både välfärden och människovärdet
Om några dagar firar vi första maj. Första maj är arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Mycket har hänt inom arbetslivet och med definitionen av arbete sedan första maj började firas under 1890-talet.
Första maj förknippas med vårens ankomst. Abbedissan Walpurgis minnesdag har senare blivit studenternas och arbetarnas festdag. Den 30 april och den 1 maj firar vi valborgsmässoafton respektive första maj. Helheten kallas också valborg eller ledigare vappen. För de flesta är första maj en betald ledig dag.
Redan i skolan lär man sig olika ”sanningar” om jobb och olika yrken. Är man duktig i skolan, så har man chans att få ett bra och välbetalt jobb. Samma mantra fortsätter senare. Ju mera man studerar, desto bättre jobb har man möjlighet att få. Är det verkligen så här? Finns det bättre och sämre jobb? Hänger studier och en kommande arbetsplats ihop?
Alla människor är olika och har olika intressen och färdigheter. Dessutom behövs det olika kunskaper i olika yrken. Därför är det dags att sluta tala om bättre och sämre jobb, alla jobb är värdefulla och helheten behövs för att vardagen och samhället ska fungera. Människovärdet kan och ska inte mätas enligt yrke eller yrkesgrupper.
Ett sammanhang där man starkt lyfter fram arbete och en arbetsplats är inflyttning till Finland. Det verkar i de flesta fall vara helt i sin ordning att flytta till Finland om man flyttar för att jobba i landet. Ska detta då tolkas så att en människa som har ett jobb har ett högre värde, än människor som flyttar och inte genast har ett jobb. De som flyttar till Finland är en brokig skara människor, på samma vis som de finländare som flyttar till andra länder är en brokig skara finländare. Oberoende av hur man ser på inflyttningen till Finland, så finns de en koppling till att man kan anses vara mera värd och mera accepterad om man har ett jobb än om man saknar ett jobb.
Påståendet att ju mera man studerar desto säkrare får man ett jobb och dessutom ett bra jobb, är inte heller vattentätt. Ett visst kausalsammanhang mellan studier och jobb finns, men det är i högsta grad bräckligt. Studier i olika ämnen ger en bra grund att komma in i arbetslivet, men där är det slut. Efter det hänger det på många olika saker var man placerar sig på arbetsmarknaden och numera också allt mera arbetsmarknaden i olika länder. Personliga egenskaper, kontakter och helt slumpmässiga faktorer kan avgöra en arbetskarriär.
Arbete är viktigt ur den enskilda individens perspektiv och det är viktigt att så många som möjligt kan jobba med saker som motiverar och känns givande. Ibland är det ändå skäl att ställa sig frågan om arbete har fått en för stor roll i människors liv och människors värde för samhället allt för långt definieras enligt vad man jobbar med?
Ur välfärdens synvinkel är arbete däremot livsviktigt. Ju flera som jobbar och betalar skatt, desto bättre förutsättningar finns det att ta hand om alla, oberoende av människors livssituation. Välfärden i Finland hotas speciellt av den låga nativiteten.
Två saker är kontinuerligt aktuella. Antalet arbetslösa och sysselsättningsgraden nämns varje vecka i olika medier. Sysselsättningsgraden avser sysselsatta i förhållande till befolkningen i arbetsför ålder.
Sysselsättningsgraden måste enligt tjänstemännen på Arbets- och näringsministeriet tjänstemän höjas till 75 procent de kommande fyra åren, för att man ska ha råd med nuvarande välfärd. Under nuvarande regeringsperiod har sysselsättningsgraden stigit till 72 procent. På medellång sikt måste man hitta modeller för att ytterligare höja sysselsättningsnivån till 78 procent, på grund av den sjunkande nativiteten. Det finns för mycket outnyttjad kompetens på arbetsmarknaden och det är svårt att matcha efterfrågan med utbudet.
Arbetslösheten mäts varje månad och har blivit en mätare på hur bra till exempel en kommun sköter sin näringslivspolitik. Här kan man också säga att det inte finns ett starkt kausalsammanhang mellan arbetslösheten och enskilda kommuners insatser för näringslivet. Faktorerna som påverkar arbetslösheten på ett visst område är många och komplicerade. Även flyttningen mellan kommuner inverkar på statistiken.
Under den gångna veckan har vi kunnat ta del av glädjande nyheter. Arbetslösheten i Egentliga Finland fortsätter att minska. Jämfört med året innan minskade arbetslösheten i alla ekonomiska regioner i landskapet. Mest minskade den i Åboland, hela 16 procent och minst i Nystadsregionen, med 2 procent. Andelen arbetslösa arbetssökande var 6 procent i Åboland och 5,4 procent i Nystadsregionen. Trots att bilfabriken i Nystad hela tiden rekryterar, verkar det vara svårt att uppnå en procentsiffra under fem.
Arbete får vårt samhälle att gå runt och kommer även framöver att mätas på olika vis. Vi måste bli bättre på att skilja på arbetsuppgifterna och människorna som utför dem.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.