Är dyrare alltid bättre — sex myter om vin
Det finns många myter om vin. Vissa sanna, andra falska. Vissa svävar omkring i en värld av halvsanningar.
Det är lätt att gå efter de gamla sanningarna när man dricker vin, men är de gamla sanningarna faktiskt sanningar? Nedan testar vi sanningshalten i sju olika myter om vin, som det kan vara bra att hålla koll på som nybörjare.
Vinkännare vet vilka viner som är goda
Har du nångång blivit besviken på ett vin som rekommenderats av någon som ”kan vin”? I så fall är du inte ensam. Och sanningen är helt enkelt sådan att vinkännare inte kan veta vilka viner som är goda just för dig, för ni delar inte smaklökar.
En bra vinkännare vet vad som gör ett välgjort vin, att det har bra balans, struktur och komplexitet. Men hen kan aldrig säga att ett vin är objektivt gott. Det är till och med sällsynt att vinkännare i blindsmaktest kan pricka in dyra viner (mer om det i punkten ”Dyrare vin är bättre vin”).
Det som en bra vinkännare gör är att hen kan beskriva ett vin så att du vet om du kommer att tycka om det eller inte. Det innebär att inte använda för konstigt språk, eller för absurda referenser.
Ju längre in i vinvärlden du kommer, desto konstigare blir språket. Att förvänta sig att någon som bara letar efter ett gott vin till helgen ska kunna förstå vad ”strukturerat och elegant vin med tydliga spår av vinets terroir” innebär är att förvänta sig för mycket.
Samtidigt måste förstås någon som försöker beskriva vin ändå ha en viss ordlista att förhålla sig till – men då med fördel ord och uttryck som också en ovan läsare kan ta till sig.
Men vad du själv tycker är gott, det vet bara du.
Tips: lär dig termerna för viner du gillar, så har du lättare att hitta likadana.
Äldre viner är bättre viner
Premissen i det här påståendet är alltså att ju längre ett vin har lagrats, desto bättre är det. Det här har ingen som helst koppling till verkligheten. För det första är tillverkas vin med en specifik lagring i åtanke. De allra flesta viner vinner ingenting på att lagras efter att de kommer ut i affärerna, utan ska drickas när du köper det.
Det gäller också många viner som är ”färdigt lagrade”, till exempel viner från 2012 och tidigare, som kommer ut i handeln nu. De kommer helt enkelt ut i handeln för att de är lagrade.
Sedan finns det viner som vinner på lagring, och de blir oftast bättre med åldern. Det gäller viner som har mycket höga tanniner (strävhet) eller syra, eftersom både tanniner och syra mildras med åren. Det finns viner som behöver ligga i 5-10 år innan de blir bra, och det finns viner som till och med behöver 20 år för att nå sin fulla potential. Och allt det här förutsätter att de har lagrats rätt.
Och inte ens om de har lagrats rätt kan man nödvändigtvis säga att de är bättre. De har bara helt enkelt krävt längre tid för att uppnå en bra nivå av tanniner och syra – däremot kan de ha utvecklat andra intressanta aromer under lagringstiden som är omöjliga att få in i ett yngre vin. Det är av den orsaken som äldre viner brukar räknas som mer exklusiva.
Men det är en absolut bråkdel av alla viner i världen som det här gäller för, och det är inget man behöver fundera på innan man har snöat in sig totalt på att samla vin.
Tips: håll dig till viner du tycker om, som kan drickas genast, så slipper du fundera på förvaring.
Dyrare viner är bättre viner
Här finns det en viss korrelation, och gäller i princip bara upp till en viss prisnivå (20-30 euro någonstans). Det är dock långt ifrån en regel som är skriven i sten.
Faktorer som spelar in är vilken prisnivå som råder i tillverkningslandet (jämför USA och Chile), hur långt bort tillverkningslandet ligger (jämför Tyskland och Australien), lagringssätt (ekfat eller ståltankar), lagringstid (ett par månader eller tio år), åldern på vinstockarna (äldre vinrankor ger mindre skörd, men bättre smak), hur druvorna är skördade (handplockade ger bättre urval, maskinskörd är betydligt snabbare) och sist men inte minst hur bra rykte vinlandet eller -regionen har (jämför Borgougne i Frankrike med Tejo i Portugal).
Det sista kriteriet är kanske det viktigaste och är en av orsakerna till att till exempel Tyskland gör så prisvärda viner, trots att prisnivån i landet är relativt hög, och landets vinstockart relativt gamla. Men eftersom landet har haft ett dåligt rykte att bara producera söta, sliskiga viner, så har priserna inte hängt med när tyskarna började spotta ut kvalitetsviner. Samma sak gäller med Portugal.
Sedan finns ju den enkla principen med efterfrågan och åtgång. Är det många som vill ha ett vin, så ökar priset tills det har nått den nivå där de som vill ha vinet är beredda att betala för att få det.
Det behöver förstås inte betyda att det inte finns betydligt billigare viner där ute som är lika bra.
Tips: hittar du ett prisvärt vin, håll fast vid det!
Mörkare viner är bättre viner
Det finns en del som tänker sig att ju mörkare färg ett vin har, desto bättre är det. Tanken är här att ett mörkare vin indikerar mer smak, och mer smak är bra.
Till viss del finns det en logik i tankegången, då äldre, lagrade viner ofta har en mörkare färg och de ofta anses som bättre (även om det inte nödvändigtvis är så, som ni kan läsa ovan). Men också bortsett från åldern, så håller inte påståendet streck.
Här handlar det dels om kvalitet och dels om smak. För det första: om ett vin hardålig kvalitet, så blir det inte bättre om vinet får mera smak av den dåliga kvaliteten
Men även om du har ett fint och välbalanserat vin framför dig, så blir det nödvändigtvis inte bättre med en mer koncentrerad färg och smak. Viner tillverkas för olika syften, och ibland är ett lätt rött vin det enda rätta, medan du ibland vill ha ett kraftigt och robust vin att bara drunkna i.
Samma sak gäller med vitt vin: ibland vill man har det där ljusa, lätta och spritsiga sommarvinet och ibland den där kraftiga och ekade chardonnayn som passar bra till den rökta kalkonen.
Tips: Så länge vinet inte är missfärgat, strunta i färgen och drick det du tycker är gott.
Vitt med fisk, rött med kött
Den gamla regeln att rött vin serveras med kött och vitt vin med fisk är ju en bra tumregel. Men den funkar ganska dåligt. Pratar man om rött kött när man pratar om ”kött” så funkar det lite bättre, eftersom nöt-, vilt och fårkött rent generellt ska ackompanjeras av röda, lite kraftigare viner (även om det finns vissa som påstår att kraftiga versioner av chenin blanc funkar till en grillad biff – men så äventyrlig har jag själv inte varit ännu).
Ser man till annat kött som fågel och gris, så är det hugget som stucket om vitt eller rött funkar bättre, och oftast beror det på hur man serverar köttet snarare än på vilket sätt man serverar det.
Kraftiga vita viner och fruktiga och lätta eller medelfylliga röda viner är de som du ska hålla koll på. Samma sak gäller i stor uträckning feta och/eller smakrika fiskar som lax, tonfisk och makrill.
Vita, magra fiskar funkar nästan uteslutande med lättare vitt vin.
Sen finns ju förstås hela gruppen med grönsaker och svamp, och då kommer man in i en helt ny djungel, som vi inte går in på här.
Tips: Testa baconlindad torsk med ett medelfylligt och bärigt rött vin, med låga tanniner och lite rökig smak.
Vitt vin serveras kylskåpskallt, rött i rumstemperatur
Till att börja med kan vi konstatera att den här regeln kommer från förr i tiden. Och förr i tiden var rumstemperaturen betydligt lägre än i dagens fjärrvärmesamhälle – vissa vinhistoriker påstår att den låg kring 18 grader.
Det betyder alltså att även kraftiga röda viner ska kylas något innan servering, och idealtemperaturen för dem är just runt 18 grader. Sedan kan man servera dem kallare beroende på fylligheten. Ett pinot noir mår bra av att serveras i ungefär 14 grader, eller till och med något kallare.
Nästa faktum vi måste ta i beaktande är att kylskåp inte var en realitet på den tiden. Kylskåpet är alldeles för effektivt att kyla saker för att ge rätt temperatur för vinet, 4-8 grader (beroende på kylskåpet) är helt enkelt för kallt för att alla smakerna ska komma fram. Rent generellt borde ett vitt vin serveras kring 10-14 grader, lite beroende på fylligheten.
Varför är då temperaturen alls viktig? Förenklat kan man säga att vita viner börjar smaka ”för mycket” om de blir för varma och röda ”för lite” om de blir för kalla.
Men vadå, ska du stå där med termometer, eller? Nej, inte alls. Men med lite planering så kan du träffa rätt nära idealtemperaturen ändå.
Tips: Håll vita viner i kylskåp, men ta ut dem en timme innan servering. Håll röda viner i rumstemperatur, men sätt in dem i kylen en timme före servering.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.