Är det nu det brakar samman i Åbopolitiken?
Fullmäktige är en kommuns eller stads högsta beslutande organ. Det är fullmäktige som säger ja eller nej i alla frågor.
I praktiken är det sedan inte alls så. För det mesta handlar det inte om egentliga ”beslut” som fattas där, utan om det att fullmäktige bara knuffar vidare ett ärende som de politiska partierna redan har enats om i beredningen.
Visst, det snackas, och ofta riktigt länge, trots att det som sägs i salen inte kommer att påverka resultatet. Debatten kan vara hetsig, pikande, komisk och smaklös – men det är som SFP-gruppordföranden Nicke Wulff sade i höstas: fullmäktigebehandlingen känns som ett spel för kulisserna och de egna väljarna.
– Allt är ju klart innan mötet. Det skulle behövas en ordentlig uppryckning, man kan inte bara tala om vikten av fullmäktige utan det skall synas också, sade Wulff i ÅU:s gallup bland gruppordförande i oktober.
Blockbildningen i Åbo är ändå mycket stabil. Sammanhållningen stäcker sig över en väldigt stor palett av frågor som gäller Åbo stad framtid.
Det är nästan så att man gratulera hur Samlingspartiet, De Gröna och SDP – som tillsammans har två tredjedelar av makten i fullmäktige – har lyckats enas också om sådant som inte riktigt passar in i det som de olika partierna egentligen riktigt skulle vilja stå för.
Någon skulle kalla det kohandel, men det uttrycket känns för banalt i en stad som Åbo där det nästan bara finns stora framtidslösningar i vågskålarna.
I och med att de stora besluten förhandlas fram i beredningen – i nämnder, sektioner och stadsstyrelsen – är det där man ska titta efter symptom på att något är på väg att hända i Åbopolitiken. Och jo, det verkar faktiskt som valfebern börjar smitta av sig.
Det är som stadsmiljönämndens ordförande Saara Ilvessalo (De Gröna) säger: då kommunalvalet nu närmar sig börjar det kännas som att man inte vågar fatta beslut i viktiga ärenden.
Det är faktiskt i Ilvessalos nämnd där valfeberns symptom verkar vara som tydligast. I tre fall i höstas har stadsmiljönämnden varit återvändsgränd för stora ärenden: nya höghusen i Uittamo, detaljplanen som gör det möjligt att bygga ett nytt konserthus, och generalplanen. Alla tre planer har sänts tillbaka, remitterats. Skriv om, tack.
I två av fallen beslöt sedan stadsdirektör Minna Arve att det får vara nog. Staden behöver pengar, så höghusen i Uittamo ska byggas. Planerna, som har ältats länge, är dessutom också i övrigt i enlighet med stadens mål, motiverade hon sitt beslut.
Arve använde sig av sin upptagningsrätt och skyfflade ärendet vidare till stadsstyrelsen – som sedan kanske något överraskande också gick in för att planen ska beredas på nytt.
Ingen vill väl skövla ett vackert grönområde och bygga höghus så här inför val.
Detaljplanen för ett nytt konserthus är ändå snäppet intressantare. En enhällig nämnd röstade för att detaljplaneförslaget remitteras till ny behandling. Det här med ”enhällig” är ändå missvisande sju röster för en remittering, noll mot.
Hela sex ledamöter röstade blankt i en så viktig fråga – och att rösta blankt är ju i praktiken det samma som att rösta för det vinnande förslaget. Det skulle ha varit intressant att få ta del av diskussionen inför omröstningen.
Då vi ser på argumenten för förslagen till varför också generalplanen nu kastades tillbaka till ny beredning, kan vi skönja klara motsättningar mellan Gröna och Samlingspartiet.
Det är lite som om stadsmiljönämnden är febertermometern som tar tempen på valfebern i Åbo, samtidigt som många stora ärenden ännu ska landa på beslutsfattarnas bord före valet.
I bakgrunden finns kanske också en viss frustration över sådant som inte lyckats. Flera överskridna projektbudgeter och försenade satsningar har fått stora rubriker och svidande kritik i fullmäktige, trots att rötterna till vissa motgångar sträcker sig längre bakåt i tiden än nuvarande fullmäktiges mandatperiod. Det här har säkert varit slitsamt.
Gröna och Samlingspartiet är kanske bästa vänner, men där finns sådant som skaver. För SDP:s del handlar det väl å sin sida om var partiet – tidigare den ena maktgruppen i den gamla tvåpartiblockpolitiken – ska positionera sig i nya fullmäktige, som bland annat ska säga ja eller nej till en spårväg i Åbo.
De stora grupperna kan inte sticka under stol med åsikter i alla de stora beslut som ska fattas av nästa fullmäktige. Samtidigt ska de försöka hålla upp fasaden och klara av det som ska avhandlas före valet. Allt kan inte remitteras, gömmas undan. Vi kan få en verkligt stormig vårvinter i Åbopolitiken.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.