Är det inte väldigt mänskligt att vilja hitta snabba svar på det irrationella virrvarr det är att vara människa.
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Mellan himmel och jord.
För ett tag sedan tipsades jag om ett underhållande personlighetstest av en nära släkting. Hon upplevde att resultat var läskigt överensstämmande med hennes personlighet och hon ville att jag skulle ta det så att vi kunde jämföra.
Testet var en förenklad version av Myer-Briggs välkända personlighetstest som delar in människor i sexton olika personlighetstyper beroende av om man är extrovert och introvert, om man fattar beslut utgående logik eller magkänsla, om man utgår från hur det är eller vad det kan bli och om man gillar att organisera eller uppleva världen omkring en. Testet har fått kritik för den tämligen snäva indelningen. Kan man verkligen dela in hela människosläktet i bara sexton olika personlighetstyper?
Med min onsdagströtta hjärna som längtade till en lugn stund ensam hemma framför tv:n gjorde jag testet och resultatet fick mig både att häpna och våndas. Kanske var det min sinnesstämning som påverkade testresultatet, men jag tyckte inte alls det stämde in på mig i det stora hela, bara just då.
Jaja, tänkte jag. Det var bara ett bland många tester som ska ge enkla svar på komplexa frågor. Ge oss lite underhållning en sömnig onsdag. Men det fick mig ändå och tänka. Är det inte väldigt mänskligt att vilja hitta snabba svar på det irrationella virrvarr det är att vara människa. Är det inte mänskligt att vilja förstå och kategorisera både sig själv och alla andra i logiskt behagliga fack?
Och är det inte så att människan årtusende efter årtusende har försökt finna svar på just de frågorna. Vem är vi? Varifrån kommer vi? Varför reagerar vi som vi gör och vad är det meningen att vi ska göra med vår tid här på jorden?
Från Galileo till Hawking och Kierkegaard till Simone de Beauvoir till alla de hundra olika skapelseberättelser som samsas på vår jord finns det en gemensam fråga. Sida vid sida har vetenskapen och religionen försökt finna svaret på de fyra existentiella frågorna. Och i alla tonårsrum och studieettor ekar samma fråga om och om igen. Vad är det meningen jag ska göra i mitt liv?
I slutändan är det kanske själva strävan efter svaret som förklarar för oss vem vi är, varifrån vi kommer och vad som är meningen med livet. Att vi här, mellan himmel och jord, fortsätter vara frågvisa och nyfikna, undra och förundras. Få svar, tvivla och förkasta och i slutändan eventuellt få ett svar som kan hållas för sant bortom varje rimligt tvivel.
Andrea Södergård
frilansskribent
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.