Äntligen lite fräs?
Väyrynen är som gubben ur lådan. Väyrynen rör om i stacken. Väyrynens hämnd hotar Centern.
Ledarrubrikerna om den eviga comeback-mannen Paavo Väyrynen är många. Och jo, visst är det så att man undrar hur den 71-åriga duracellpolitikern hinner med allt. Han arbetar som Europaparlamentariker men har också hunnit grunda ett eget parti och fixa till sig en presidentkandidatur.
Beskedet om att Väyrynen ställer upp i valet kom den här veckan. Han hade därförinnan redan hunnit gå ut med beskedet att det inte inte verkar bli något av planerna: Tiden räcker inte till för att samla anhängarkort, sade han.
”Min politiska karriär kan vara över”, sade Väyrynen i mitten av november.
Somliga politiska bedömare beräknade ändå att det hela kanske var en strategisk fint för att få lite synlighet.
Oberoende av vad man anser om Väyrynen rent politiskt sett kan man inte annat än förundra sig över hur han lyckats hålla sig med i spelet så här länge. Han valdes första gången in i riksdagen 1970, och sedan har han varit… nästan allt och överallt.
Men inte president.
I ett läge där tre av fyra tillfrågade finländare säger att de kommer att rösta på Sauli Niinistö, är det bara bra om Väyrynen kan röra om litet.
”För den anemiska valkampanj vi sett hittills är Väyrynens inträde på arenan välkommen. Ingen av de nuvarande kandidaterna har så här långt klarat av att utmana Sauli Niinistö”, skriver Vasabladets Stig Nygård (8.12).
I Yles mätning i november var stödet för Niinistö 80 procent. Förra valets tvåa Pekka Haavisto (Grön) hade ett stöd på 10 procent. Stödet för de övriga var 1–4 procent.
Tänk om gallupfolket skulle ställa följande fråga: ”Skulle du vara nöjd om valet skulle ställas in och Niinistö bara skulle fortsätta sex år till?” Ja eller nej?
Gallupar är såklart bara riktgivande. Det var väl just Väyrynen som inför presidentvalet 1988 påpekade detta, då Mauno Koivisto (SDP) hade ett enormt försprång till de övriga kandidaterna.
Många trodde att valet skulle avgöras i första omgången, i det första direkta folkvalet av en president i Finland. För varje vecka som gick krympte sedan stödet för Koivisto, men inte dramatiskt. Det enda riktigt intressanta i valet var om det var Väyrynen eller Samlingspartiets Harri Holkeri som skulle vara tvåa i valet. Det blev Väyrynen, som aldrig ändå kunde hota Koivisto.
I skrivande stund kom färskare siffror in. Enligt Alma Media, som kom med sin gallup i går, uppger bara 64 procent av de tillfrågade att de skulle rösta på Niinistö.
Från 80 till 64, rapporterar SPT. De låter drastiskt. Men här handlar det inte riktigt om samma sak, verkar det som: I Yles mätning är det 80 procent av dem som uppgav ett namn. I Alma Medias mätning är det 64 av alla tillfrågade – också de som inte gav ett svar. Visserligen noterar SPT att galluparna är gjorda på olika sätt och inte kan jämföras rakt av. Men eftersom alla siffror finns, är det bara att räkna om: Då ger Alma Medias gallup ett stöd på cirka 70 procent för Niinistö.
Från 80 till 70, alltså. Också en stor förändring. Men kanske vi ska vänta på nästa mätning som görs för Yle? Någon kunde kanske kolla om det här korrelerar med exempelvis stödet för Koivisto 1988? Förhandsfavoriter backar nästan alltid.
Tillsvidare har presidentkampanjen och tevedebatterna dominerats av relativt trygga, abstrakta tema.
Det som SFP:s Nils Torvalds sade i gårdagens ÅU är belysande:
”Matti Vanhanen (C) sa häromveckan att vi kan varandras argument så bra att vi kunde byta roller. Det finns rum för förbättring, och det gäller alla.”
Väyrynens chanser att bli vald är minimala men hans kandidatur rör rejält om i stacken, konstaterar Henrik Othman i Österbottens Tidning (8.12).
”Hans kandidatur är pinsam och besvärande för Centern som får se sin hedersordförande och trefaldiga presidentkandidat utmana den egna kandidaten Matti Vanhanen.”
Det hela är faktiskt besynnerligt, då Väyrynen trots sitt nya parti är medlem också i Centern.
Var passar då Väyrynen in? Hans roll verkar given. Han kan bli utmanaren, provokatören – på gott och ont.
Visst, somliga väljare suckar säkert bara. De följer kanske inte alls med kampanrna. De har gjort sitt val och sannolikheten för att det ska dyka upp ett tema som rubbar upplägget är liten.
Presidenten har kanske inte samma formella makt som förr, men det handlar om en person som ska väljas till en ledande utrikespolitisk post för sex år. Därför är det bra om Väyrynen utvecklar kampen till en ordentlig veteranpolitikerduell (han är född 1946, Niinistö 1948) med både substans och fräs. I bästa fall får också de andra kandidaterna en kick, annars löper de en risk att bli närapå osynliga statister.
Stefan Holmström
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.