ÅU 31.01.2019 06:00

Personal vid Esperi Cares enheter i Åbo tvingas ta ett stort ansvar när bolaget inte lever upp till sitt. Foto: Dan Lolax

Stolta över vad de gör – men inte var

De går med på en intervju av två skäl. Dels vill de uppmana medierna att vara noggranna när de skriver om äldrevården.
Att en enhet har 0,5 vårdare per boende betyder till exempel inte att en vårdare ansvarar för två personer. Det talet ska slås ut över ett vårddygn och bemanningen det dygnet, en bemanning som i verkligheten inte överensstämmer med personallistorna och som begränsas av erfarenhet och utbildning. Vi ska återkomma till det.
Dessutom, påpekar de, är det nödvändigtvis inte ett tecken på vanvård att en äldre person duschas bara en gång i veckan. Hygienen kan skötas på andra sätt och äldres hud mår bättre av att smörjas in.
Det främsta skälet är trots allt att de vill förklara hur det är att jobba för ett vårdbolag som Esperi Care. Kommentarer om att vårdpersonalen mest sitter i kafferummet gör dem arga, för verkligheten är den motsatta.
– Vi är stolta över vårt yrke och det vi gör – men inte nödvändigtvis över var vi gör det. Vi jobbar för ett oetiskt bolag men vill få förändringar till stånd.

Blev värre när ICG köpte Esperi Care

De säger att hade personalen fått bestämma så hade förändringarna gjorts för länge sedan. Personalen har påtalat bristerna när helst det varit möjligt. Ibland har förbättringar utlovats men löftena har aldrig infriats.
Snarare har situationen blivit värre, och de anställda kan datera försämringen. Den inträffade när kapitalinvesteraren ICG köpte Esperi Care för två år sedan.
Efter den affären sjönk kvaliteten på allt material som behövs för vården, och motionssedlar och annat som gett personalen en liten guldkant i vardagen drogs in.
– Bolaget meddelar varje år hur många miljoner det tjänat men personalen glöms bort.
Samtidigt förväntas de anställda bära ett stort ansvar, ofta ett oskäligt stort ansvar.
En av de anställda som ÅU talar med är sjukskriven på grund av utbrändhet, och hen är inte den enda. Sjukledigheter har följt varandra i stadig takt, till den grad att bolaget agerat.
Nuförtiden skriver arbetshälsovården ut ångestdämpande mediciner och sömnmedel i stället för att bevilja sjukledighet. De gissar att det är på bolagets uppmaning.

Vikarier istället för fast anställda

Personalsituationen på enheterna är ansträngd, säger de, men bolaget vill inte göra nödvändiga anställningar. Istället används vikarier. Ibland används vikarier inte alls, med motiveringen att alla platser på enheterna inte är fyllda.
Vikarierna får inte jobba 8 timmar utan skriver avtal för 6–7 timmar långa arbetsdagar, vilket betyder att de hunnit gå hem när den ersättande personalen anländer. Övertid är också förbjudet.
Sten på bördan är att det bland den vikarierande personalen finns många oerfarna vårdare och sådana som inte har läkemedelstillstånd.
Det har hänt att enheter haft personal som helt saknat tillstånd att ge de boende deras mediciner. De ansvarigas lösning på sådana situationer har varit att behörig personal från andra enheter ska komma över när medicinerna delas ut.
De anställda som ÅU talar med säger att det medför två risker. Dels överbelastas den personal som ska ansvara för medicineringen på flera enheter, dels känner personalen inte andra enheters klienter.
– Många av våra äldre är dementa. De kanske uppger fel namn och får fel mediciner.

Listor har fyllts ut med ”spökvårdare”

Istället för att riskera det här brukar personalen självmant börja pussla med de olika enheternas bemanning så att ingen enhet är sårbar.
Det här är en ansträngning som personalen gör för att bolaget inte kan garantera en skälig bemanning på enheterna.
Esperi Care i Åbo har också prickats av Regionförvaltningsverket för att vara underbemannat och för att uppvisa personallistor som inte överensstämmer med verkligheten. Listorna har fyllts ut med så kallade spökvårdare, vårdare som med säkerhet inte kommer på jobb.
Därför är det sällan så enkelt som att tala om 0,5 vårdare per boende, säger de anställda. Inte bara för att enheterna är underbemannade utan också för att vad personalen får och kan göra begränsas av erfarenhet och utbildning.
Lägg till det att många anställda också har andra uppgifter, som att till exempel sköta om de boendes stöd från Folkpensionsanstalten.
Det finns också andra brister som gör allt svårare: luftkonditionering som inte fungerar och som gör att det är 30 grader varmt i lokalerna om somrarna, möbler som faller sönder och förbättringsförslag av personalen som torpederas av cheferna.

Vd:n fick två sina händer för enkelt

De äldre personer som bor på enheterna får sällan den utevistelse som rekommenderas. De märker av den ansträngda situationen.
– De blir oroliga av att det finns så många vikarier. De som kan röra på sig måste vi ibland ge lugnande mediciner på grund av det. Vi ser att de inte mår bra. Vi är mera med dessa människor än våra egna mor- och farföräldrar.
De anställda har börjat uppmana anhöriga att ta kontakt med Esperi Cares ledning, av den enkla anledningen att vårdbolaget inte lyssnar på de anställda.
– De lovar förbättring men när man hört det 10 gånger utan att något händer så tror man inte längre på dem.
Tror ni att något händer nu, i och med den debatt som pågår?
– Jag vill tro att något förändras. En sak är klar: de bryr sig inte om personalen. Gjorde de det skulle de ha gjort något för länge sedan. Jag tror inte att det finns något sådant som ett etiskt välmående och vinstbringande vårdbolag som gör pengar på äldre människor. Jag kan inte stå bakom Esperi Cares varumärke, och det är en hemsk känsla.
Vad tänker ni om er förra vd, Marja Aarnio-Isohanni?
– Att det är lätt att två sina händer. När hon avgick sände hon personalen ett mejl där hon tackade för de hisnande åren på Esperi Care. Jag tänkte börja gråta. De var säkert hisnande för henne som tjänade flera miljoner.
Esperi Cares anställda däremot fick se sitt tillägg krympa i samma storlek som facken fick till stånd en höjning av vårdarlönerna.

Ifrågasätter om klarar av ett nytt jobb

De anställda hoppas att den pågående debatten inte är bortglömd nästa vecka utan att den pågår fram till valet och att rekommendationen om 0,5 vårdare per klient blir lag.
I annat fall kommer vårdbolagens ledning fortsätta utgå från att personalen ”klarar sig” och tar ett alltför stort ansvar.
– Man måste komma ihåg att det här är en hjärtesak för oss. Vi tänker på våra klienter dygnet runt, säger den ena.
Har ni någonsin tänkt att nu räcker det, nu slutar jag?
– Jag har fyra arbetsansökningar inne, men nu är det så att när man körs slut på det här sättet så ifrågasätter man om man kan klara ett nytt jobb, säger den andra och brister ut i gråt.

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln