Ann-Christine Snickars: En strålande regissör är borta – Åboåren var karriärens höjdpunkt
Stor konst, inom alla genrer, handlar om hur världen förändras och vad förändringen gör med oss.
– Och det är det som genomsyrar Ralf Långbackas regier, säger ÅU:s teaterkritiker Ann-Christine Snickars i ett försök att sammanfatta regissören, dramaturgen, författaren och teaterchefen Ralf Långbackas betydelse för den finländska teatervärlden.
Banbrytande Åboår
Ralf Långbacka skulle ha fyllt 90 år i november i år. Han var född i Närpes, studerade vid Åbo Akademi på 1950-talet och var bland annat chef vid Åbo svenska teater i början av 1960-talet.
På 1970-talet (1971-77) var han konstnärlig chef vid Åbo stadsteater, med Kalle Holmberg som teaterns huvudregissör. På 1980-talet (1984-87) chef för Helsingfors stadsteater.
Långbacka hann regissera över hundrafemtio uppsättningar för teater, opera, film och tv. Han undervisade och gav ut flera böcker. Han var professor i teatervetenskap vid Åbo akademi (1995-1997).
Min åsikt är att Långbacka var en strålande personregissör som kunde locka mycket skickliga skådespelare till sig.
Ann-Christine Snickars
En av de definitiva höjdpunkterna utgjordes enligt Snickars av åren i Åbo.
– Tillsammans med Kalle Holmberg gjorde han Stadsteatern till en europeisk teater och folk från hela Finland reste till Åbo för att gå på teater. Jag minns hur hela åstranden var full av bussar som hämtade folk från olika håll av Finland till teatern, berättar Snickars.
Sju bröder, som sattes upp på Åbo stadsteater 1972 och som regisserades av Kalle Holmberg, var enligt Snickars epokgörande. Sju bröder var under flera år en framgång för teatern och nådde ut till den breda publiken.
– Min åsikt är att Långbacka var en strålande personregissör som kunde locka mycket skickliga skådespelare till sig, säger Snickars.
På scenen i Åbo sågs bland andra Esko Salminen , Heikki Kinnunen , Vesa-Matti Loiri och Juha Muje .
Jag var bara barnet, fascinerad och djupt skakad.
Ann-Christine Snickars
Långbacka tolkade inte bara stora klassiker som Tjechov och Brecht utan skrev också om dem. Hans texter om teater är omistliga.
Enligt Snickars kunde Långbacka skapa en intensitet på scenen som lämnade få oberörda.
– Jag minns mycket väl ”Upp trälar” i Närpes i slutet av 1960-talet. Vi såg den hela familjen och pappa var tvungen att rycka mamma i rockärmen och påpeka att det är teater och inte på riktigt. Jag var bara barnet, fascinerad och djupt skakad, säger Snickars.
Inte bara ögonblickets konst
Långbacka opponerade sig mot ”det stora underhållningsuppdraget”. Till en del var det i Åbo, med Långbacka och Holmberg i spetsen, som teaterns väg som ett konstnärligt uttryck och en samhällskritisk budbärare stakades ut.
– I mig har Långbacka förstärkt tanken att teatern är en konstform som inte bara är ögonblickets konst utan en del av en samhällelig diskussion, säger Snickars.
Ralf Långbacka var också musiker. Han spelade klarinett och var med om att tillsammans med sin bror Kurt Långbacka och Kurts son Mikael grunda Korpo Sea Jazz. Ralf Långbacka bodde om somrarna i Korpo.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.