Anhörigbesök sker över grinden i Dalsbruk — på flera äldreboenden på Kimitoön träffar man de äldre utomhus
På tryggt avstånd träffar Lisa Björkstrand (utanför staketet) sin mormor Ines Johansson. Längst till vänster: Mia Sandholm. Foto: Emilia Örnmark
— Det är jobbigt.
Så beskriver Lisa Björkstrand besöksförbudet vid äldreboenden. En speciell stämning fyller luften där Björkstrand väntar utanför grinden till äldreboendet Dahliahemmet i Dalsbruk.
Sin mormor Ines Johansson träffade hon senast i slutet av februari, alltså för två månader sedan. Under normala förhållande träffas de en gång i veckan.
Johansson kommer gående över gården i sällskap av Mia Sandholm, som driver äldreboendet, och hunden Alizza.
— Vad roligt! utbrister Johansson, och ingen i sällskapet lyckas hålla tillbaka tårarna.
— Jag är instängd, men jag har det bra, fortsätter Johansson.
En gåva räcks över staketet, men alla håller sig på sin sida.
Fler besök då värmen kommer
Att låta de boende träffa sina anhöriga över staketet är något nytt i Dahliahemmet, men Sandholm hoppas på varmare väder för att fortsätta med det här.
— Vi ska sätta ett bord och stolar här vid staketet, så kan man sitta och dricka kaffe tillsammans på varsin sida, säger Sandholm.
Kontakten till de anhöriga har så här långt gått ut på telefonsamtal, uppdateringar med bilder på Facebook och vissa har vågat pröva nymodigheten videosamtal.
Sandholm tycker att situationen är besvärlig.
— De anhöriga är en viktig del av vardagen här, och kommer ofta. Vissa är till och med delaktiga i vården. Så det här känns nog.
Ett staket skiljer anhöriga från seniorerna. Mia Sandholm, Ines Johansson och Lisa Björkstrand. Foto: Emilia Örnmark
Tungt också för personalen
För personalen är situationen utmanande och påverkar också privatlivet. Enligt eget sunt förnuft undviker vårdarna situationen där smittrisken finns.
Munskydd ska bäras på jobbet så gott som hela tiden, vilket gör vårdarna trötta på grund av den något minskade syretillförseln. Det är svårt att höra vad vårdarna säger och för de äldre att känna igen dem eller veta på vilket humör de är.
Sandholm fasar för hur det skulle bli om man misstänkte smitta i lilla Dahliahemmet (elva platser av vilka nio är fyllda).
— Vi har klara direktiv om hur vi skulle gå till väga, men om vi var tvungna att sätta personal i karantän – vem skulle då bli kvar? Och att isolera de boende i sina egna rum skulle inte ens vara möjligt, säger Sandholm och syftar på den psykiska hälsan.
I eländet ser dock Sandholm också något positivt.
— Vi har faktiskt fått mer tid. Vi behöver inte tvätta golven lika ofta då vi inte har några besökare och så är vi klara med kvällssysslorna så tidigt att vi alla hinner umgås en stund innan läggdags, säger hon.
Kontakt genom telefonsamtal
Det besöksförbud som råder på serviceboenden inom äldrevården har nu pågått i närmare sex veckor.
Även på andra håll av Kimitoön verkar det vara främst genom vanliga telefonsamtal de anhöriga håller kontakt med de äldre, men på vissa håll prövar man också på videosamtal.
På servicehemmet Solglimten i Hitis är det telefonen som gäller.
Serviceboendet Solglimten finns i Hitis. ÅU-foto.
— Några har varit hit för att träffa sina anhöriga, men då har de varit ute, till exempel på en promenad, säger Petra Henriksson vid Solglimten.
Enligt hennes uppfattning klarar man sig bra så här, eftersom de åtta seniorerna som bor här känner varandra bra och har sällskap av varandra.
Önskan om surfplattor i Västanfjärd
I Västanfjärd ligger ett av de kommunala boendena, nämligen Silverbacken. Förman Heli Asplund berättar att många som bor här har egna mobiltelefoner och håller via den kontakten.
Från Silverbacken har man bett om att få surfplattor, så att de äldre genom videosamtal kunde se sina anhöriga då de har kontakt. Det skulle också underlätta för dem som har dålig hörsel.
Serviceboendet Silverbacken i Västanfjärd. ÅU-foto
Asplund berättar vidare att några har träffat sina anhöriga utomhus, men förstås med beaktande av säkerhetsavståndet.
— Fortsätter det här ännu i sommar så ska vi ordna så att de anhöriga turvis får träffa de äldre utomhus, säger Asplund.
Hon konstaterar att en del av klienterna är lite nedstämda, men några större problem ser hon inte att situationen orsakat.
— Flera här är dementa, så de kommer kanske inte ihåg om de träffat någon anhörig, tillägger Asplund.
Då besöksförbudet nyss trätt i kraft firades en 90-åring i Silverbacken. Tanken var förstås att fira med de anhöriga.
— Det var ju ledsamt, de anhöriga fick vinka i dörren med sina blommor.
På Silverbacken finns 17 platser, och boendet är så gott som fullsatt.
Patrik Sjöblom oroad för äldre som bor hemma
– Här har vi det nog allmänt taget bra. Både anhöriga och de som bor här har tagit situationen bra och inser allvaret, säger Patrik Sjöblom som driver det privata äldreboendet Pasendo i Kimito.
Här bor 18 seniorer.
Förutom telefon- och videosamtal används här de många balkonger och terrasser som omger boendet. Där kan man prata med anhöriga på tryggt avstånd.
Sjöblom driver också mindre stödboenden för personer med missbrukarbakgrund, där han märkt att klienterna har mer långtråkigt och är mer rastlösa. Än så länge har det ändå gått bra.
— Värst är det nog för de äldre som bor ensamma hemma och är i karantän. På enheterna rör det ju sig personal, och så har vi program som till exempel distansjumpa via tv här på Pasendo, säger Sjöblom, som befarar att de hemmaboende kommer att bli mer sjuka både fysiskt och mentalt.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.