Ängsfjärilar försvinner, men ersätts av sydligare arter
Matts Cygnel vittjar sina fjärilsfällor varje morgon. Detta är en betesfälla.
Att dra långtgående slutsatser gällande fjärilsstammen, speciellt gällande större områden, är svårt. Det konstaterar biolog Matts Cygnel. Sedan 1985, då han flyttade till Kråkvik på Kimitoön, har han observerat fjärilar just här, även om intresset funnits mycket längre än så. Åtminstone 500 olika arter har han påträffat på Kimitoön.
— För att kunna se tendenser gäller det att göra sina observationer på ett begränsat område, påpekar Cygnel.
Han konstaterar att de sydliga fjärilsarterna ökat, medan andra försvinner. De som verkar försvinna är till exempel ängsarterna, vilket förklaras av att ängarna blir allt färre. Ängarna blir i många fall odlingsmark eller skog. Monokulturen – att odlingarna är så ensidiga, är enligt Cygnel inte heller till fjärilarnas fördel, vilket förstås inte heller gifter som sprids på åkrarna är.
— Därför är i dag blommorna vid vägrenen viktiga.
Också den torra sommaren och överlag ett varmare klimat kan enligt Cygnel ha påverkat fjärilsstammen. Fjärilarna är känsliga insekter, och förekomsten kan snabbt variera.
Vissa arter kommer tillbaka
Gällande enskilda fjärilsarter har Cygnel observerat att till exempel kamgräsfjärilen, som är en ängsgräsfjäril, minskat. I år har han bara sett ett enda exemplar.
— Nässelfjärilen försvann några år, men nu finns det massor av den. Det samma gäller påfågelöga.
Också den silverstreckade pärlemorfjärilen var borta ett tag för att i dag igen vara vanlig.
Nässelfjärilen tycker om skogskanter och trädgårdar. Cygnel planerar medvetet sin trädgård för att locka vissa fjärilsarter: till exempel kryddlandet drar till sig många arter, liksom blommorna blåeld och petunia.
Fjärilsarter som blivit vanligare på aktuella område på senare år är kartfjäril (bruna på våren, men har en mörkare färg på hösten), de två skimmerfjärilsarterna (brunaktig, men skiftar i blått), den för Cygnel nya bekantskapen almsnabbvinge (brun med en orange kant på bakvingens undersida) och alla tre arter av buskflyn.
Tre större buskflyn i en betesfälla.
— Också citronfjärilar fanns det gott om i våras. Det kan bero på den varma, men snörika vintern, vilket är en bra miljö för de övervintrande fjärilarna.
Ljusfällor och betesfällor
Cygnel använder sig av två typer av självkonstruerade fällor, som han vittjar varje morgon. In i de två ljusfällorna lockas fjärilarna genom en tratt med hjälp av en lampa och en genomskinlig takkonstruktion. De 15 betesfällorna, stora vita ämbar med en liten ingång i bottnen, hänger uppe i träden. Betet är en svamp doppad i en förjäst sockerlösning, vars doft sprids av vinden.
— Jag fångar fjärilar på ett anständigt sätt, och släpper dem levande ur fällan, förklarar Cygnel.
Varje dag antecknar han sina observationer och skickar sin rapport till Finlands Artdatacenter (laji.fi), vilket han hoppas att fler kunde skulle intressera sig för att göra.
Läs också: Bra miljöer för fjärilar på Kimitoön — nya fjärilsarter ökar i hela landet
Matts Cygnel vittjar en ljusfälla.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.