Andra omgångens cellister i aktion
Leonardo Chiodo. En av sex finalister i cellotävlingen.
ÅBO XIII CELLOTÄVLING
II omgången
i Sigynsalen 19-20.2
Finalen ordnas i Åbo konserthus på torsdag och fredag klockan 19.
Cellotävlingens drygt 30 deltagare kämpade under veckoslutet med Bach, Piatti och Lindberg, och när denna vecka började var det 12 cellister som hade utsetts till den andra omgången, som likt den första hölls i Sigynsalen, som är mycket lämpad för ändamålet.
Under två kvällar har jag bekantat mig med hälften av ”semifinalisterna”, så min rapport handlar om dem. Tävlingens namnkunniga jury leds i år av Mikko Heiniö.
Måndagskvällen startades av 1998 födda Leonardo Chiodo, vars spel genast väckte lyssnarens uppmärksamhet.
Tre satser ur en solosvit av Max Reger spelades med underbar ton och klangverkan (instrumentet är också från 1795). Chiodos teknik var utan vank och gjorde stort intryck. Han fick musiken att verkligen leva.
Med Valeria Resjan vid flygeln kom sedan Brahms cellosonat nr 2, F-dur, och fast Resjan genomgående spelade ganska starkt hördes cellon ändå alldeles bra. Första satsen stormade fram skönt, och i andra satsen fanns trevligt spelade pizzicaton plus fina nyansval. Självaste Mstislav Rostropovitj hade skrivit Humoresque op 5, som Leonardo spelade med otroligt virtuoseri. Klart finalspel!
Oskari Holopainen (1993) uppvisade en stor tydlig ton och säkert spel. Schuberts sonat för arpeggione (arr Gaspar Cassado) spelade Holopainen första satsen ur, och det lät fint. Alberto Ginasteras Pampeana nr 2 blev Oskaris bravurnummer, och musiken kom väl till sin rätt.
För Richard Strauss sonat behövdes noter, men det störde inte helhetsintrycket. Valeria Resjan var partnern vid flygeln också här.
Blodunge Tatu Kauppinen (2000) lekte fram musiken i Luigi Boccherinis cellosonat nr 6, A-dur, tolkningen var fingerfärdig och träffade stilen bra. Kodálys Adagio klingade vackert och noggrant. Prokofjevs cellosonat, C-dur var ett bra val, fast inte allt gick helt bra; lite vidare nyansskala hade inte skadat. Kauppinens teknik lät väl utvecklad i David Poppers kända Elfentanz, och det mesta här gick vägen. En begåvning som ännu kan gå långt! Liisa Malmivaara satt vid flygeln.
Tisdagskvällen började med Saara Särkimäkis (1996) program. Först ut var Schumanns Adagio och allegro, där adagiot lät mera försiktigt än annars tyst spelat, medan allegrot visade tuffare takter. Tyvärr var renheten i verket ofta lite slarvig, och något av detta var kvar i Beethovens 3:e cellosonat, A-dur, där det finns en hel del svårigheter, särskilt i det rytmiskt knepiga scherzot. Det mesta gick bra, men inte allt.
En hebreisk meditation av Ernest Bloch hördes till sist; den lät tonsättartypisk, men den gav inga speciella nya intryck av cellisten, som kompades bra av Resjan. Men lite magert var nog helhetsintrycket.
Artturi Aalto (född 1999) var följande. György Ligetis Sonat för solocello i två satser beredde den unge cellisten föga eller inga problem. Verkets modernism är överkomlig; en skojig detalj är dubbelgreppen som tonar bort i glissando; här lyckades Aalto riktigt fint. och virtuositeten i andra satsen var inte att ta fel på i Artturis fingerfärdiga verson. Prokofjevs C-dursonat spelades också av honom, och här fanns en del mer tonsättartypisk färg än i Tatus i och för sig lyckade spelning.
Aalto avslutade med Pablo de Sarasates trevliga Zigeunerweisen, och här fanns både fin känslofullhet i lugnare partier och stiligt virtuoseri när man väl kom så långt. Aalto medförde sin egen pianist, Tarmo Peltokoski, och samarbetet förflöt mycket bra. En stor begåvning!
Kvällen avslutades med Tuomas Roos (1990), som spelade hela sitt program rent och noggrant. Detaljerna i Ligetis solocellosonat blev inte lika bra presenterade som i Aaltos fall, men verket kom nog bra till sin rätt i det mesta vi hörde. Roos hade också sin egen pianist, Anna Hytönen.
Beethovens cellosonat nr 4 har ju sina knepigheter, men det mesta klarades av alldeles hyggligt. Poulencs sonat var ett intressant val. Skälmsk musik som vanligt, men det är egentligen först i finalen som tekniken hettar till.
Följande sex cellister hörs på torsdagen och fredagen i tävlingens final: Anna Westerlund, Sirja Nironen, Leonardo Chiodo, Oskari Holopainen, Kalle-Pekka Koponen och Artturi Aalto.
Vid finalkonserterna spelar filharmoniska orkestern under ledning av Klaus Mäkelä, senaste tävlings cellotvåa. ÅU återkommer.
Ingmar af Hällström
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.